Idag fick frun stiga upp klockan fem och åka tåg fem sex timmar till en arbetsintervju. Vi andra drog oss till efter nio och efter att ha ätit frukost tog vi en promenad. Vi träffade bl a chefen och mormor. Jag hade shorts och tenniströja. Jag köpte solglasögon.
Ja, det känns skönt att vara hemma. Men också tråkigt att skiljas från Frejs farföräldrar för åtminstone en månad framåt. Han har haft så roligt där uppe och verkligen lärt känna dem. Men idag kände han i vart fall igen sin mormor, tre veckors frånvaro till trots, så personminnet verkar finnas nu. Vi säger på återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar