Kommer inte ihåg när jag började i höstas, men nu har jag tyvärr sett alla avsnitt av "The Wire". Om jag nu måste säga nåt om vad jag tänkte så säger jag att jag tänkte att det var det bästa jag sett i fråga om produktioner för tevemediet. Logotypen för Half-Life har legat som en svart-orange vagel i mitt öga var gång jag tittat på Windows-skrivbordet i närmare ett halvår nu. Kollade lite på en spelguide och insåg att det inte var så långt kvar på spelet. Sent igår nådde jag bossarnas boss, men hade inte tillräckligt med ammunition kvar och fick återvända till en tidigare save och skjuta mer sparsamt. Man kan inte bara hålla inne avtryckaren och springa, vet ni, man måste tänka också. Bossarnas boss var alldeles för lätt när man hade mycket ammunition och hade läst guiden, han var inte ens så svår som det stod i guiden. Et voilà!
Ja, det är en pyjamasskjorta jag har på mig. Men jag har riktiga mjukisbyxor, jag lovar! Om det är nån som vill lana när jag flyttar tillbaka till Uppsala så är jag fett med på.
2 kommentarer:
Den där segergestbilden kan nog med fördel användas på böcker, avklarade korsord och genomlyssnade jazzplattor också.
Ja. Tanken var ju från början att det skulle vara ett slags bildbevis, som "The End" i Zelda. Men det är så många spel som inte har en sån statisk skärm längre. Man hinner knappt kolla om blixten är på eller av. Även om det är kämpigt att läsa böcker så frammanar det inte samma känsla att läsa sista ordet eller höra jazzplattan klinga ut. Korsordet har ju samma giv som ett tevespel, man ska klara ett antal rutor eller uppdrag för att kunna skicka in och vinna en Penninglott och känslan av att vilja klara spelet infinner sig ganska snart efter man börjat. Med en bok eller skiva har jag aldrig velat tvinga mig igenom och vinna. Om jag inte läst/hört nåt intressant efter ett par sidor/låtar så slutar jag. Så ett V framför Wire säsong V var nog den sista i sitt slag.
Förresten: Vanligtvis brukar jag läsa om ett spel och sen skaffa det om det verkar bra. Sen är det oftast lite jobbigt innan man hajar kontrollerna och kommer in i storyn, men sen så sitter jag där och vill hundraprocenta. Nu köpte jag "Tenchu Shadow Assassins" och spelet börjar ganska rakt på utan någon större presentation. Ett ganska coolt grepp, speciellt eftersom det är ett ninjaspel och alla har redan läst recensionerna och sett lite klipp på YouTube och det ser ball ut. Men jag hann inte ens spela igenom första leveln innan jag hatade den klumpiga ninjan, som inte ens kunde klättra upp på en låda och stå kvar utan extremt försiktiga förberedelser, så mycket att jag försökte få byta det på affären. Det kommer nog upp på Tradera snart.
Önskar att jag inte redan hade spelat Majora's Mask... Ska spela Wind Waker igen snart, måste bara fixa en Tingle Tuner först (ett GameBoy Advance).
Skicka en kommentar