Bästa tänkbara

På bussen hem från aw med nån öl mer än bra på fyra timmars sömn så lät jag tankarna vandra. Vad kommer hända imorgon? Vad skulle hända om jag... När jag nått fram till att jag skulle kunna bjuda ett barn på en maträtt som den inte tidigare testat och att barnet spontant skulle tycka om maten var jag nöjd. Nu har jag uppnått allt jag ville uppnå. Nu kan jag dö viss om framtidens godhet, tänkte jag och så gjorde jag det. Nej, skoja ba!

Min fru vägrar

Hon hade inte en tanke på GoT började idag utan hyrde en film åt sig själv när jag nattade minsta barnet. Hon tittar på den och våldet, sveken och det dåliga sexet får börja imorgon. Ska jag orka se FearTWD istället eller sova? Fan vet.

Kvartalsrapport

Jag blev sjuk igen. Jag gissar att det kanske blev en bihålegrej eller nåt av en förkyld och hektisk arbetsvecka. Har åtminstone hunnit göra ett par balla grejer som att gå på en riktigt bra konsert (Anna Ahnlund) och vara med på nyheterna i SVT (i bakgrunden där jag hör hemma). Hoppas jag inte smittat ner dig, käre läsare.

Jag tänkte att ifall det visar sig vara en sån där blodförgiftningsbakterie eller hjärtklaffsätare så kanske det leder till min död. Epic överraskning, liksom! Om det skulle hända kände jag att jag spontant inte var så nöjd med mitt liv. Om det är prestationsångest vet jag inte, men det är liksom saker jag önskar att jag hunnit med och jag är rätt kass på att göra saker parallellt och då blir det ju bara en sak gjord i taget. Jag önskar att jag var mer påläst i fråga om hur världen fungerar och vad som händer var. Jag önskar att jag skulle överleva på naturen om jag vaknade naken i forntiden. Jag önskar att jag bemästrade ett hantverk.

Men jag har lyssnat på väldigt mycket bra musik och själv skrivit några hyggliga låtar. Jag har studerat. Jag har älskat och blivit älskad. Tack för det, vi hörs till veckan!

Jag mötte Jazzie

Igår mötte jag Jonas Furberg. Det var i gångtunneln, där Börjegatan dyker under Luthagsesplanaden. Det hade börjat skymma och var ganska kyligt, men under hans jeansjacka skymtade bara en randig, tunn tröja. Långärmad, men ändå. Ett klassiskt aprilmisstag, man går ut för att gå ut och utan tanke på att återvända när timmarna krymper. Kylan verkade dock inte bekomma honom. Han hade hörlurar på sig och trots att jag hojtade till från min cykel så såg han mig inte. Fastän han gick i riktning mot sitt hem så tvivlade jag på att han verkligen var på väg dit. Blicken var beslutsamt fäst i fjärran. En liten stund senare for det över mig att jag borde stannat. Men nej, jag borde inte ha stannat och inte han heller. Vi skulle fortsätta att röra oss i våra banor runt solen. Jag tror han lyssnade på Ride. Eller Charlatans.

Den vidriga stickan

Tändsticksasken är en vanlig liten och dess stickor säger jag inget ont om, men den vita, knappt centimeterlånga stickan är en liten bit typ glasfiber från innerväggen på den elbil jag kör på jobbet. För en dryg vecka sedan smög den sig in under långfingernageln på min vänstra hand. Jag vande mig rätt snabbt då jag först inte kunde få tag på den, men helt bekvämt blev det förstås aldrig. Såklart. Men nu. Äntligen!

Rolling and thumbling

Torktumla ett täcke, du det tar en jävla tid vettu. Men en kan bli tvungen när en unge har spytt blodpudding, godis och chips på det.

Annars så har jag kollat lite nya releaser på Spotify och gjort en lista på spännande grejer jag ska lyssna på imorgon.

Och så började jag fundera på nästa riksdagsval, för just nu är vi ju i ett hopplöst parlamentariskt läge. Faktiskt inget bra lär hända innan nästa val. Men efteråt? Kände att det var lätt att börja skylla på väljarna. "Snälla rösta nu 2018 på ett riktigt parti den här gången så att vi kan gå vidare med det här jävla landet!" Men då börjar jag ju på helt fel ställe (och samtidigt inte). Av de befintliga partierna känns det som exakt inga formulerar en målbild på hur de vill att samhället ska kunna fungera i framtiden. Och då snackar jag av filosofiska mått. Vad är rätt och vad är fel?

Sjuk i huvudet

Alltså, inte mer psyko än vanligt. Den här gången syftade jag på att resten av familjen varit influensiska och att den matta stämningen smittat av sig på mig. Eller om jag alltid är såhär. Men usch, det vill jag egentligen inte tänka på nu. Koncentrerad närvaro och närvarande koncentration... Har varit fruktansvärt mycket stress på jobbet och inte så mycket ork i övrigt. Nu var mamma och pappa här och pappa räfsade upp typ hela tomten. Mycket skönt, och fint blev det.