Om alla bara gjorde som jag

Har du ätit ostbågar någon gång? Har du någon gång ätit ostbågar med händerna? Har du efter att ha ätit ostbågar med händerna luktat på händerna? Har du någon gång efter att ha luktat på händerna som du förde ostbågarna till munnen med tyckt att händerna luktade gott? Nä, jag trodde väl det. Därför tycker jag att du ska börja göra som jag och äta dina ostbågar med ätpinnar! Det är helt grymt. Händerna är rena och fräscha under och efter ätandet, man kan t o m byta kanal på teven. Det enda som luktar illa efteråt är munnen, men hey som om det var något nytt.

Vi såg den där filmen "Juno". Den var mysig. Jag gillade den. Sen såg vi lite på Flash Gordon. Det gillade jag inte.

Veggolasagne

Minns var ni läste det först!

Om en pojke

Nu har jag varit pappa i drygt en vecka. Antagligen har inte hela konceptet gått upp för mig än, men det känns jättebra så här långt. Kanske blir det tuffare när det blir aktuellt med en uppfostran? Jag är ganska nöjd med min egen, men samhället har förändrats sen dess så jag antar att jag måste försöka göra en revision. Pianolektioner, flera språk och kampsport kan det bli.

Jag tänker inte här redogöra för förlossningen, men jag kan säga att den förlöpte utan större hinder. Ut kom en liten pojke med blå hud och röd pung. Min son. Frej. Som jag börjar tycka är underbar även när han skriker ut sitt missnöje med föräldrarnas servicenivå.

Navelstumpen har trillat av och håret är tvättat (bara med vatten!) så nu luktar han inte längre soppåse med gammal köttfärs, utan ganska bäbisgott. Vi provade badbaljan igår, det var behagligt en stund. Idag har han sett sin första konstutställning.

Jag har köpt nya glasögon också! (Som om någon tittar på mig.)

Jag har också bloggat om vad jag gjorde dagen innan nedkomsten, men inte här.

Och sen bajsade en geting på mitt finger när vi gick genom skogen.

Jo, det är sant!

En tolkningsfråga

Jag: «gnaerognaeroivimdaoåvmoiae bheatg etgh»

Google: «Menade du: gnaerognaeroivimdaoåvmoiae cheats ekgh»

Jag: *klickar* (tänkandes «Ja, det kanske jag gjorde?»)

Google: «Din sökning - gnaerognaeroivimdaoåvmoiae cheats ekgh - matchade inte något dokument.»

Matt

eller Jag kan tyvärr inte vara vit.

Klockan sju i morse skulle jag stiga upp och tvätta. Klockan kvart i sex vaknade jag av att jag hade lågt blodsocker. När hjärnan kör på tom tank så tänker den ganska intressanta saker, bl a så brukar jag få lustiga uppfattningar om hur tidens hastighet går att förändra med tankens kraft. Tråkigt nog brukar jag glömma resonemangen så fort jag fått i mig lite socker.

Klockan halv nio vaknade jag igen och svor över att jag nu försovit mig, min reservmobil hade inte ringt tillräckligt alarmerande. Jag hade förutseende sorterat tvätten igår kväll och kunde så snabbt nedstiga till källaren. Vår tvättstuga har två maskiner, den ena har inte kunnat centrifugera på hela sommaren så man måste lyfta över tvätten till den andra och centrifugera den där istället. Det var dock ingen som skulle tvätta på tiden efter mig, så allt blev rent och torrt utan panik. Förresten ska vi få en ny maskin på torsdag, det ska bli spännande att se vad det är för modell!

Jag har svårt att göra något konstruktivt av den här väntetiden, min inspiration respirerar dåligt i vakuum. Istället försöker jag slå ihjäl tiden med Wii, korsord, dator och enstaka sysslor i hemmet. Häromdagen skulle jag sätta möbeltassar på kökssoffan och när jag tömde den hittade jag den schackdator som jag långlånat av min svärfar. På nivå fem av åtta vinner man oftast om man anstränger sig, på nivå sex måste man koncentrera sig på riktigt. Idag vann svart (jag) en gång.

På eftermiddagen fick vi besök, det var trevligt. Sen bråkade vi lite om vem som skulle laga mat och svart vann igen. Två kroppkakor senare var det dags för repetition med Apoteket Apan. Det var tre månader sen sist och vi lät lite illa, men jag fick en folköl av Anders och var nöjd med det. Efter en kvällspromenad med badbollen har jag nu druckit te, förlorat ytterligare ett parti mot Kasparov™ med Anouar Brahem ljudande i bakgrunden och bloggat som om ingen morgondag funnes. Nu närmast måste det nog ändå bli sömn.
Bis Morgens!

Semestersabotören

Fritt efter Evert Taube sjunger jag varje kväll nu: "Barnet kom ut, för vi längtar efter dig. Kom innan sommar'n är slut, lilla barnet.". Resten av texten brukar jag improvisera, om det blir något mer alls. Kanske har jag sjungit det så många gånger nu att jag börjat sjunga rent och barnet därför tror att pappa är full och inte vill födas in i ett sådant hem. Kanske har mammans mage separationsångest och vägrar släppa ifrån sig bäbisen som den vant sig vid. Teorierna är många. Det här var ju det enda jag planerat för semestern. Alla grejer är monterade och klara att användas. Och så kommer inte ungen. Irriterande.

Häromdan såg jag OS-invigningen. Det var sådär, en del grejer var riktigt koola och en del mest långtråkiga. Lite som andra verk i regi av Zhang Yimou.

Idag bjöd Anders och Evelina oss på utflykt. På Uppsala Tourism såg vi att det var visningar på Salsta slott utanför Vattholma. Ett slott som vi inte ens hört talas om? Gjutet! Vi packade för picknick, inhandlade en smörgåstårta och begav oss. Efter en stunds mumsande på en filt utanför slottet anslöt vi oss till dagens sista visning och fick se stora delar av ett slott som bebotts från 1600- till 1970-talet. Bruna tapeter med blommor i ett rum, gyllenläder i ett annat. Trots att gruppen var väl stor, och innehöll några pratande gossebarn som kände på inredningen, fick man en bra visning för en billig peng. Efteråt fick vi höra att vi lyckats pricka in en av de tre visningsdagar de haft på hela sommaren, så jag får rekommendera er att åka dit nästa år. Saknar du bostad och är stadd vid kassa, så letar Statens Fastighetsverk efter en hyresgäst.

Ett vykort

Hej!

Nu är vi i Uppsala. Det är mulet och regnar då och då, men förra veckan och veckan innan det var det soligt och varmt. Förra helgen var vi i Stockholm med mamma och pappa. Vi traskade runt på Söder och i Gamla Stan, Anna fick solsting. På kvällen åt vi på Roxy och såg Pride-generalen och den där indiske prinsen och Gösta Ekman med fru. Jättegod mat och jättegott vin! Dagen efter åkte vi till Hagaparken och spatserade in på såväl Fjärilshuset som Gustav den tredjes paviljong.

Annars har jag mest jobbat i sommar och Anna har varit arbetslös och gravid. Nu sitter vi och väntar på att barnet ska komma ut. Jag har inte planerat något annat för semestern, så det börjar bli långtråkigt. För att roa mig har jag haft sönder mobiltelefonen och tevespelskontrollen, köpt nya glasögon och testat stänga av grafikkortet i BIOS. Det sistnämnda kan jag inte rekommendera, det är svårt att ångra omställningen när skärmen inte visar något alls.

Snart börjar allvaret igen, närmare bestämt den 15 september ska jag återvända till arbetet. Det kanske blir kul, vi får se.
 
      Ha det bra, vi ses!
          Jon

Kortet är inifrån Uppsala Konsert & Kongress och ut.