Fans jävla skit

Jag vaknade imorse och kände mig väldigt förkyld. Lastade genast ur de starköl jag lagt i väskan och tänkte att trots att jag bor i Uppsala och att trots att det därtill är sista april så ska jag inte fira. Idag är det jag som lommar hem och är förkyld.

Men icke. När arbetsdagen var till ända var det ändå jag som promenerade ner till Ekonomikumparken och ville kolla på band. Blev bjuden på en kvarts porter och enkelt övertalad att ta en öl på stan. Reste mig och började gå, men väldigt snart träffade jag en annan bekant som sa att bandet som satt fast i trafiken mellan Stockholm och Uppsala var värda att vänta på. Jag sa att jag skulle möta upp senare och gick tillbaka till platsen där jag fem minuter tidigare suttit. Där låg min väska kvar. Jag hade glömt den. Hörlurarna låg utanför och väskan var genomrotad. Om jag inte lämnat dem på jobbet så har någon stulit min kofta och min blodprovstagare och min frus telefonräkning, min mp3 vet jag låg i väskan och den är garanterat borta. Fans jävla skit.

Tjuvar! Ja, just ni! Jag bär inte runt på leksaker som mp3-spelare och blodglukosmätare för att jag är rik och gillar att flasha med mina dyra gadgets, utan för att jag gillar att lyssna på musik och snabbt kunna avgöra om jag lever gott eller måste korrigera mitt leverne. Jag lämnar inte min väska på marken för att jag vill ge bort mina grejer till er som inte uppskattar dem, utan för att jag ibland är lite disträ. Så fuck you era jävla fuckers! En hand avhuggen för varje stöld och ni är ganska snart inte så jävla snabba på att plocka igenom folks väskor och fickor, eller fingersättningen på tangentbordet heller för den delen. Jävla as.

Till råga på allt såg jag en skum figur som strök omkring och varken lyssnade på musiken eller pratade med några människor utan, till synes, bara iakttog folks väskor (eller kanske tomglas). Men jag såg honom aldrig fingra med något annat än ett läppcerat, så det känns lite överilat att börja anklaga honom för stöld då man inte kan bevisa något. Jag anmälde iaf stölden till en förbipasserande polis. Inte för att jag har några förhoppningar om att få tillbaka något, men ändå.

Jonas kom och bjöd mig på lite vin. Sen åt vi kebab och pratade med okända människor. Det var roligt. Och sen skulle vi gå hem, vilket tog ganska långa tid, men här är jag till slut. Snart trettio och nybestulen. Fans jävla skit.

De tolvåriga apornas arme

Jag städade och vädrade. Från balkongen fick jag syn på ungefär fem pojkar i elvatolvårsåldern. De hade dukat upp en picknick i trädgården bakom mitt hus. Jag kunde inte se om det var läsk eller folköl de hade i händerna, men de och gestikulerade vilt med armarna och deras gälla stämmor ekade mellan husen. Jag hade soppåsar att gå ut med och tog det som en förevändning att gå ut och snoka, men när jag kom ut hade de gått.

De hade lämnat Pringles- och läskburkar och godispapper lite här och var på vår gräsmatta. Jag blev glad att det inte var ölburkar och cigarettpaket, men sur för att det låg kvar. Jag gick ut på gatan och spanade. Lymmeltåget hade bara hunnit några hundra meter, så jag tog det tempo jag brukar ha då jag måste gå fort till jobbet. Efter en liten bit började gänget splittras. Någon mötte en mamma på cykel som tog hand om en ryggsäck och cyklade iväg igen. Sedan försvann de tre sista pojkarna in bakom en villa. Jag tog några snabba steg över gräsmattan (Förlåt mig!) och hann fatt i illbattingarna just som de var på väg in i sitt hus.

"Grabbar!", ropade jag till dem och de stannade upp. "Nästa gång ni har fest i min trädgård så städar ni fan upp efter er." Jag fick syn på någons mamma som stod i hallen innanför de öppna dörren och hann bli både lite nöjd och lite rädd. Pojken som stod närmast såg ledsen och skyldig ut, undslapp sig ett trevande "sorry" och gjorde vad jag tolkade som en impuls att följa med och städa! Jag hade dock ingen lust att valla hem honom igen, kände att budskapet kanske ändå gått fram och avslutade det hela. "Jag plockar upp det där nu, men nästa gång så... Ni kan inte hålla på och slänga skräp omkring er hursomhelst!" och promenerade hem igen. En burk hade de stampat på, men två var hela. De ligger nu i min personliga pantinsamling. Ordning och reda, löning på freda'.

Var jag stöddig bara för att jag är större och starkare? Var det mitt rätt-ska-vara-rätt-sinne som reste sig på bakbenen och skriade? Hade jag en släng av civilkurage? Jag hoppas att det slår till igen om det någon gång i framtiden gäller något viktigt.

Men Jesus Christ...

Stopp! Engelska på svenska låter bajs. Så jag skriver svenska på svenska, allt från början. Varför har jag inte bloggat? Jag inbillar mig ändå att de flesta människor som läser nåt här ibland kanske känner till mitt livs händelser även om jag inte skriver dem här. Nu ska jag ändock göra en resumé.

TV-spel: Jag håller på med The Legend of Zelda: Majora's Mask. Jag tror att jag har allt jag behöver för att gå till finalen, men det finns flera sidouppdrag kvar och jag tänkte försöka hundraprocenta på en gång. Hursomhelst är det ett riktigt skönt spel i den rätta andan, trots att vare sig Ganon eller Zelda synts till än. Jag märker att The Windwaker verkligen är seriens avstickare, även om jag fortfarande tycker att det är ett väldigt bra spel. Hade jag spelat det här innan Twilight Princess så hade jag nog hajat en del grejer där mycket snabbare. Det är iaf skön story och perfekt avvägning mellan pussel och action.

Musik: Jag har börjat gilla Opeth. Närmare bestämt den skivan som heter "Ghost Reveries". Visst känner jag fortfarande viss skepsis mot growl, men det är tätt mellan bra riff och flummiga sjuttiotalsdoftande partier. Ja, jag förstår att det här gör mig till en metal dude (not wearing metal tee though).
Apoteket Apan har spelat ute lite igen. Det var roligt, även om jag senaste gången led av hypoglykemi hela spelningen och knappt hade full tonus i vare sig ben eller fingrar. Energin i den samlade rytmsektionen blev kanske lite därefter. Om en och två veckor på dagen idag är det möjligt att njuta oss live och 24 april kan du se oss på TV4 Uppland på morgonen.

Barn: En helt ny kategori i mitt liv, som fr o m augusti kommer att ta en allt större del av detsamma. Vi myser och längtar, både den tjocka och den smale.