Fans jävla skit

Jag vaknade imorse och kände mig väldigt förkyld. Lastade genast ur de starköl jag lagt i väskan och tänkte att trots att jag bor i Uppsala och att trots att det därtill är sista april så ska jag inte fira. Idag är det jag som lommar hem och är förkyld.

Men icke. När arbetsdagen var till ända var det ändå jag som promenerade ner till Ekonomikumparken och ville kolla på band. Blev bjuden på en kvarts porter och enkelt övertalad att ta en öl på stan. Reste mig och började gå, men väldigt snart träffade jag en annan bekant som sa att bandet som satt fast i trafiken mellan Stockholm och Uppsala var värda att vänta på. Jag sa att jag skulle möta upp senare och gick tillbaka till platsen där jag fem minuter tidigare suttit. Där låg min väska kvar. Jag hade glömt den. Hörlurarna låg utanför och väskan var genomrotad. Om jag inte lämnat dem på jobbet så har någon stulit min kofta och min blodprovstagare och min frus telefonräkning, min mp3 vet jag låg i väskan och den är garanterat borta. Fans jävla skit.

Tjuvar! Ja, just ni! Jag bär inte runt på leksaker som mp3-spelare och blodglukosmätare för att jag är rik och gillar att flasha med mina dyra gadgets, utan för att jag gillar att lyssna på musik och snabbt kunna avgöra om jag lever gott eller måste korrigera mitt leverne. Jag lämnar inte min väska på marken för att jag vill ge bort mina grejer till er som inte uppskattar dem, utan för att jag ibland är lite disträ. Så fuck you era jävla fuckers! En hand avhuggen för varje stöld och ni är ganska snart inte så jävla snabba på att plocka igenom folks väskor och fickor, eller fingersättningen på tangentbordet heller för den delen. Jävla as.

Till råga på allt såg jag en skum figur som strök omkring och varken lyssnade på musiken eller pratade med några människor utan, till synes, bara iakttog folks väskor (eller kanske tomglas). Men jag såg honom aldrig fingra med något annat än ett läppcerat, så det känns lite överilat att börja anklaga honom för stöld då man inte kan bevisa något. Jag anmälde iaf stölden till en förbipasserande polis. Inte för att jag har några förhoppningar om att få tillbaka något, men ändå.

Jonas kom och bjöd mig på lite vin. Sen åt vi kebab och pratade med okända människor. Det var roligt. Och sen skulle vi gå hem, vilket tog ganska långa tid, men här är jag till slut. Snart trettio och nybestulen. Fans jävla skit.