End of memory

Igår sov jag middag och drömde något som jag fann mycket lustigt när jag vaknade. (Egentligen somnade jag om halv elva när Anna och Frej gick på en promenad och vaknade igen vid kl 15.) Jag värmde lite rester till lunch och undrade medan jag tuggade om Gordon Ramsay skulle känna att det var pulver-bernaise när jag bjöd honom på middag. På något vis slog det mig att både den vakna och den sömniga dagdrömmen var lite på gränsen till storhetsvansinne och jag började planera en bloggpost. Andra sysslor kom dock i vägen och när jag vaknade i morse så hade jag glömt vad den sömniga drömmen handlade om. Typiskt. Försök igen.