Slukhål

Jag läste två album av Loka Kanarp under en bussresa häromdagen. Ja, egentligen så är det ju böcker. Vet inte om det är samhällets förakt mot serieformen som lyser igenom eller om ordet album känns mer som rockenroll. För det känns lite rockenroll att läsa Loka Kanarp. Och då lyssnade jag ändå på Nils Frahm medans jag läste. "Till mina vänner och ovänner" är en delvis självbiografisk samling kortare berättelser om hur en människa måste förhålla sig till de andra människorna. Jag fick genomgå en känslomässig omstörtning när jag läste och även om det inte är bekvämt så känns det alltid lika bra när det blir så. En del säger att de lever sig in, men jag skulle snarare säga att berättandet är så starkt att jag upptas av historien. Hårets toppar är kluvna.

"Pärlor och patroner" innehåller 60 porträtt i vardera 4 rutor, föreställande historiska personer som också var kvinnor. De allra flesta lämnar mersmak. Alla är roliga, även de tragiska.

Det här är sättet jag läser. Rasar igenom en volym på någon dag eller kortare. Eller längre om jag någon gång skulle få för mig att läsa en längre bok. Historien omsluter mig och förtär mig. Sen orkar jag inte läsa nåt mer på säkert ett år. Igår hade en bok ramlar ur hyllan och låg på golvet när jag fick syn på den. "Grand Mal" av Linda Boström Knausgård. Läs den!