Jag rear ut min själ, allt ska bort!

Så hette en skiva med bob hund. Inte deras bästa, om du frågar mig. Jag tror att jag sålde den till slut. Jag läste faktiskt en gång en artikel om vikten av att beskära sin skivsamling med jämna mellanrum. Detta skulle, enligt artikelförfattaren, leda till att nya fräscha skott skulle få plats att gro, precis som på ett träd alltså etc bla bla.

Hursomhelst, jag ska återigen sälja lite skivor för att jag behöver pengarna. Jag har då valt skivor som inte är okända och helst inte heller så repiga, men samtidigt är såna jag nästan aldrig lyssnar på. Det är bl a The Doors första LP, alla senare Kent för det är bara den första som är bra, Eric Gadd, Bernard Butler, Beck - ja ni hajar. Det är också Broder Daniel Forever och The Velvet Underground & Nico, den första för att jag inte bryr mig längre och den senare för att den har familjen en dublett av.

Varför behöver jag då pengar? Jo, min tidsuppfattning och min budget gick inte ihop. Jag räknade att träningskortet jag ska köpa kommer att kosta 1400 kr och köpte tevespel och tillbehör på Tradera för ett par hundra mer än det var tänkt från början. Bl a ett som jag inte såå gärna ville ha, men la ett halvlamt bud på - och vann. Sen kom jag på att kortet kostar 2600 kr i ett par veckor tills jag får tillbaka pengar av min arbetsgivare via ekonomiavdelningen. Damn.

Den här beskärningsidén fungerar ju inte heller till fullo. Man har en hel del skivor som man aldrig tänkte efter innan man köpte. Man har också en del såna man fått, t ex för att man skulle recensera dem i ett fanzine. En del så obskyra och samtidigt dåliga att de är omöjliga på en andrahandsmarknad. Så ganska snart sitter man där med en tjock stam, en vacker krona och en jävla massa fula, torra luftrötter i en omöjlig härva. Som man inte kommer åt att klippa bort. Damn igen.

Livet på den ljusa sidan

Kära sol, välkommen tillbaka! Jag har faktiskt saknat dig. Idag saknade jag dig också, det var molnigt och kallt och jävligt. Men det kändes ändå att du fanns där bakom molnen. Våren fanns i luften trots de ynka två plusgraderna. Snart kommer jag kanske bli lite solbränd (läs: smutsgul) i ansiktet och få ljusa slingor i mitt bruna hår. Popmusik kommer verka livsviktigt igen och ölen smakar redan nu bättre än på länge. Jag sover förstås bättre också, och med persiennerna för. Borde börja skissa på lite trall till balkongen och kanske ett parasoll. Som sagt, välkommen tillbaka!

Geometri i Mars

Geometrins grundläggande egenskaper är form och avstånd. Jag har länge varit intresserad av geometri och har läst en hel del i ämnet under min tid här på Tellus. Ändå undrar jag fortfarande varför jag ofta är i så dålig form och hur långt det egentligen ska gå innan jag tar ratten över världen och kör. "Vila, Mårten, får du göra när du är död." sa ofta min gamle kursares mormor till honom och det kanske är dags att inse allvaret? Jag varvade Zelda Wind Waker igår kväll efter repan. Det kändes tråkigt, sorgset och tomt. Vad ska jag nu göra på min fritid?

Jag hoppas iaf att jag är i hygglig form nästa fredag, för då ska vi spela som vi var karvade i trä. Tufft och bra, alltså. Kom och lyssna, vetja!

Jag hoppas att du inte läst hit ned. Jag måste nämligen erkänna att jag glömde ringa min kära mamma på hennes födelsedag. Och det var inte första gången. Jag tror att jag strök det från listan i mitt bakhuvud då jag skickade ett gratulationskort dagen innan. Tänkte att jag var färdig. Så jävla dum. Förlåt, mamma. Jag älskar dig. Och Posten levererade kortet en dag för sent. Funderar på att säga upp mig i ren protest.

Gjort och gjort.

Jag har egentligen inte gjort så mycket. Ändå känns det som jag har uträttat en hel del. Hur kan det, sig? Jo, jag har seglat runt på det 49 rutor stora havet i Zelda Wind Waker och löst diverse uppdrag för en god sak - nämligen att störta ondskan.

Några vettiga saker har jag också gjort. I helgen så drack jag öl både i fredags och i lördags. I fredags med svärfamiljen, det var kul. Vi provade bl a på Lounge's rum med låga vita soffor och kuddar med röda sidenband runt. Servicen och kvaliteten samt priset på dryckerna var hög och hela upplevelsen riktigt mysig.
I lördags bjöd vi på lite husmanskost i form av kålpudding innan jag och gästerna drog ner på stan och klämde två partier biljard för att till sist jäkta över till Hijazz och releaseparty. Wickquakonick släppte äntligen sin debutskiva och gjorde också en mycket bra konsert.
Jag hann också hänga upp ett par hyllor och måla en vägg utan att helgen kändes alltför trång.

Ikväll blir det åter släppfest, Mikael Herrström ger ut en skiva. Jag har fått lyssna på förhand och jag gillar den verkligen. Så kom till Debaser i Stockholm ikväll, de ska stå på scenen kl 2030. Gratis inträde!

Tres fuera de cuatro

En fräsch och underbar skiva är Salem Al-Fakirs "This is who I am". Som en mix av Stevie Wonder, 70-talsrock och folkmusik med mera - skulle jag läsa det jag just skrev skulle jag vägra lyssna på skiten. Men men, det är bra skit.

En annan helt fantastisk platta är Säkerts "Säkert!". Berättarjaget beskriver sig i en låt som blek, feg, sävlig och lat. Tre av fyra stämmer in bra på mig. Om solen letar sig fram snart så kanske det bara är två då, men nu ska vi inte hänga upp oss på sånt.

På tal om lathet, så pysslar frun här hemma. Hon har färgat in fogarna mellan klinkerplattorna på köksgolvet. Innan var de ljusgrå med mycket fläckar av olika sorters äckel som uppstår i kök. Nu är de mörkgrå i samma ton som de mörkare plattorna och det är som ett helt nytt golv! Jättefint. Hon har också målat kökssoffan vi fick av hennes mormor och nu sandpapprar hon en hylla vi ska sätta upp mikron på. Jag "hatar" att pyssla med sånt här. Dels eftersom jag är noggrann till förbannelse så att jag aldrig blir klar, eller till slut är så trött att jag slinter med kniven och förstör allt. Men mest eftersom jag hatar att städa upp efter mig. Det gör ont i bröstet bara jag tänker på att tvätta upp en målarpensel. Hrrrrv!

Jag lär mig spanska. Språkkurs på mp3, esta bien y yo quiero beber algo. Una cervesa? Si, por favor!