Fyrverkerifynd - kort stubin, halva priset!

Ikväll är det nyårsfest här i huset, mammas och pappas kompisar kommer och vi ska käka god mat, dricka vin och ha trevligt. Antar jag, det är ju så det brukar bli på nyår. Så länge man har vett att hålla sig hemma och inte ge sig ut på stan i jakt på nåt som smäller högre. Förhoppningen att man skulle hitta århundradets kalas på nyårsafton slutar alltid i besvikelse.

Annars myser vi för fullt, kammaren håller cirka tjugo till tjugofem grader och köket tolv. På tåget upp började jag läsa John Ajvide Lindqvists vampyrroman "Låt den rätta komma in". Väldigt bra bok, läste ut alla 414 sidorna på ungefär tolv timmar. Tur att jag läste den innan decembers utgång så att jag iaf kan ha två böcker på min årsbästalista som jag inte kommer orka skriva. Har ätit och bytt julklappar med hela familjen och faktiskt också åkt en knapp kilometer skidor, inklusive en fikapaus på några timmar mitt på.

Scent it like Beckham.

Julen förflyter ungefär som vanligt; mycket mat, ännu mycket mer godis, film och annan teve. Idag kom jag mig för att dra lite på roddmaskinen och göra några situps och armhävningar. Skönt att känna att man ännu har puls.

I mina paket hittade jag både hängslen och livrem, Ragnarök-boxen, presentkort på Cervera samt kalsonger från Björn Borg och doft från Beckham. (När man inte är någon given alfahanne får man simma i andras kölnvatten.) Vad jag gav bort minns jag knappt en dag senare, men jag tror att alla verkade ganska nöjda igår då de slitit av papperet, t o m frun!

En rolig grej vi gjorde igår på julafton var att vi hämtade ner ett antal spel från vinden. Fiskdammsspelet var lika frustrerande som i gamla dagar och Memento (Memory) mycket svårare. Hungrige Hippo var en för mig ny bekantskap, men mycket angenäm om man bortser från handvärk, huvudvärk och tinnitus.

Confessions of a two-timer

Under den senaste månaden har jag tagit upp två nya speläventyr. The Legend of Zelda: A Link to the Past till Supernintendo, riktigt trevlig bekantskap med en klassisk story och bitvis ganska svårt, vilket uppskattas. Och Prince of Persia: The Sands of Time - väldigt snyggt, skön blandning av pussel och våld. Möjligen en väl linjär händelseutveckling, men man kan inte alltid få allt.

Apoteket Apan har haft en lågintensiv period under hösten. Visst, vi har repat in fem nya schlagers, men inte haft några spelningar. Nu är dock mixen äntligen klar, så om någon månad eller två kan du köpa skivan och till våren blir det självklart gig. En fördel med den låga koncentrationsnivån är dock att jag funderat på annan musik man skulle kunna spela om man orkade skriva den. Olika stilar av metal har under de senaste månaderna börjat pocka på min uppmärksamhet, så nu måste jag börja leta efter en bra sångare och öva snabbhet på basen.

Stairway to heaven?

Tyvärr är det bara Rickomberga som skymtar ovanför den alldeles vanliga uppförsbacken, men säkert finns det någon som vill komma dit efter döden. Julveckorna har som vanligt varit ganska tuffa på Posten. Myriader julkort och inga tunna skivor julskinkereklam. Men vädret har varit friskt och soligt och världen därför ganska fin, och julklappar är ganska trevliga att dela ut. Sämre var den dagen för tre fyra veckor sen när jag fick pyspunka på cykeln och det blåsregnade. Någon illustrerade känslan väldigt bra och jag var tvungen att dokumentera:

Ungefär lika glad blev jag då jag upptäckte att den konsert med Led Zeppelin som Ginzas nyhetsmail sa skulle gå på SVT den 21 december inte alls var den de gjorde på Nobeldagen utan en från 1979. Fy! Stygg Ginza!

Annars har julstöket varit ganska lugnt; Vi hoppade över granen eftersom vi ändå inte kommer vara hemma och sköta om den. Jag blev klar med klapparna i tillräckligt god tid och är ganska nöjd med innehållet i dem.