De tolvåriga apornas arme

Jag städade och vädrade. Från balkongen fick jag syn på ungefär fem pojkar i elvatolvårsåldern. De hade dukat upp en picknick i trädgården bakom mitt hus. Jag kunde inte se om det var läsk eller folköl de hade i händerna, men de och gestikulerade vilt med armarna och deras gälla stämmor ekade mellan husen. Jag hade soppåsar att gå ut med och tog det som en förevändning att gå ut och snoka, men när jag kom ut hade de gått.

De hade lämnat Pringles- och läskburkar och godispapper lite här och var på vår gräsmatta. Jag blev glad att det inte var ölburkar och cigarettpaket, men sur för att det låg kvar. Jag gick ut på gatan och spanade. Lymmeltåget hade bara hunnit några hundra meter, så jag tog det tempo jag brukar ha då jag måste gå fort till jobbet. Efter en liten bit började gänget splittras. Någon mötte en mamma på cykel som tog hand om en ryggsäck och cyklade iväg igen. Sedan försvann de tre sista pojkarna in bakom en villa. Jag tog några snabba steg över gräsmattan (Förlåt mig!) och hann fatt i illbattingarna just som de var på väg in i sitt hus.

"Grabbar!", ropade jag till dem och de stannade upp. "Nästa gång ni har fest i min trädgård så städar ni fan upp efter er." Jag fick syn på någons mamma som stod i hallen innanför de öppna dörren och hann bli både lite nöjd och lite rädd. Pojken som stod närmast såg ledsen och skyldig ut, undslapp sig ett trevande "sorry" och gjorde vad jag tolkade som en impuls att följa med och städa! Jag hade dock ingen lust att valla hem honom igen, kände att budskapet kanske ändå gått fram och avslutade det hela. "Jag plockar upp det där nu, men nästa gång så... Ni kan inte hålla på och slänga skräp omkring er hursomhelst!" och promenerade hem igen. En burk hade de stampat på, men två var hela. De ligger nu i min personliga pantinsamling. Ordning och reda, löning på freda'.

Var jag stöddig bara för att jag är större och starkare? Var det mitt rätt-ska-vara-rätt-sinne som reste sig på bakbenen och skriade? Hade jag en släng av civilkurage? Jag hoppas att det slår till igen om det någon gång i framtiden gäller något viktigt.