What I hate

Sen jag blev gamer för ett par år sen, så har Zelda-spelen varit mina favoriter. Sällan under fyrtio timmars äventyr, otaliga intriger och sidouppdrag och älskvärda knäppa japanska karaktärer och minispel. Okami har allt det här och känns väldigt mycket som Zelda. Spelet släpptes först till Playstation 2 samma år (2006) som Twilight Princess kom på GameCube och Wii och kom sedan två år senare till Wii och delar "känsla" med Twilight Princess och stil med The Wind Waker, även om den senare är mer manga och Okami mer kalligrafi.

Sent igår kväll blev jag färdig. Ibland tycker jag att spel inte riktigt varnar tillräckligt mycket för att "Nu går du in till sista bossen och sen är det slut." - men den här gången var det verkligen jag som inte lyssnade. Hatar när det blir så. Jag får gå tillbaka och leta upp lite små detaljer som aldrig blev avklarade. Hursomhelst; överlag trevliga kontroller, vacker grafik, bra story och yada yada... Litet minus för Issun när han dreglar över varje ny kvinnlig karaktär och repetetiva ingresser till minispel och utmaningar, precis som i Zelda.