I hamn

Lånade John Ajvide Lindqvists "Människohamn" och läste ut den en dryg vecka senare, igår. Underbar läsning. Jag har hållit honom för en av de bästa samtida författarna sen tidigare, bl a använder han sig av musik på ett sätt som tilltalar mig, men i den här boken rör han sig också genom tiden på ett övertygande sätt. Det är mycket mer ett epos än de tidigare böckerna och jag gillar det. Det är nog den första boken av honom som faktiskt också gett mig obehag. Jag har inte blivit rädd av de tidigare böckerna. Visst har de varit spännande och haft obehagliga kapitel, men de har stannat i boken då jag lagt ned den. Efter att ha läst de första kapitlen i "Människohamn" skulle jag lägga mig och råkade väcka min son. Jag lyfte honom från hans säng och kände mig sen plötsligt tvungen att gå fortare än vanligt runt vår säng och lägga ner honom lite för fort (nästan kasta) innan jag själv hastigt drog upp benen från golvet. Vad det var som skulle komma visste jag inte då och nu när jag vet är jag än gladare att det inte kom.