Jag mötte Jazzie

Igår mötte jag Jonas Furberg. Det var i gångtunneln, där Börjegatan dyker under Luthagsesplanaden. Det hade börjat skymma och var ganska kyligt, men under hans jeansjacka skymtade bara en randig, tunn tröja. Långärmad, men ändå. Ett klassiskt aprilmisstag, man går ut för att gå ut och utan tanke på att återvända när timmarna krymper. Kylan verkade dock inte bekomma honom. Han hade hörlurar på sig och trots att jag hojtade till från min cykel så såg han mig inte. Fastän han gick i riktning mot sitt hem så tvivlade jag på att han verkligen var på väg dit. Blicken var beslutsamt fäst i fjärran. En liten stund senare for det över mig att jag borde stannat. Men nej, jag borde inte ha stannat och inte han heller. Vi skulle fortsätta att röra oss i våra banor runt solen. Jag tror han lyssnade på Ride. Eller Charlatans.