Do you think it's gonna make him change?

Jag är bara en kille med en ny frisyr. Och det är en ganska najs frisyr.

Trottoarpoesi upphör! På väg hem från frisören idag mötte jag en kille som gick ganska fort och såg utvecklingsstört glad ut. Egentligen är det ganska tråkigt att jag tänkte just i de termerna, men det var ju kul för honom att han var så glad. Så glad blir jag väldigt sällan, alltså sådär att man bara inte kan sluta fånle till öronen och spana mot himmelen efter Någon som ler tillbaka. Missta det inte för när du skrattar åt Borat-avsnittet du såg på YouTube igår. Jag menar när livet känns sådär oförorenat underbart och man närmast svävar. Det är, som sagt, sällan.

One flu over the cuckoo's nest

I lördags spelade Apoteket Apan i valvet på Uplands nation. Kalla Fötter spelade också. Vi fick som vanligt mat och bärs i gage, jag blev såhär glad. Vi hade t o m lite efterfest med varma mackor, Mario Kart och folköl. Jag och Erik till klockan fem på morgonen.

Titeln är bara en skämtdump som vanligt. Om jag för ett par år sedan skrivit en populärvetenskaplig artikel om fågelinfluensan och fågelinfluensaskräckens pandemiska utbredning, skulle jag ha använt den där.

Annars är allt som vanligt. Jobbar, äter, tränar, repar, spelar GameCube, sover, dricker öl. Lite tråkigt faktiskt, skulle vara trevligt om det hände något oväntat OCH roligt. Idag hände något oväntat, fast inte så roligt: Jag tappade bort ett par kalsonger på jobbet! Bytte som vanligt om från vanliga kalsonger till underställ innan jag gav mig ut på den numera snöiga och kalla postrundan. Vanligtvis låser jag in allt jag inte använder i mitt skåp, men nu måste jag gjort något annat. När jag kom tillbaka från turen stod mina kalsonger nämligen ingenstans att finna. Undrar om jag tappat dem på golvet och någon slängt dem eller om jag av misstag fått med mig dem ut och stoppat dem i något brevinkast. Om du hittar dem, hör av dig!

Pilates of the Calibbean

Tänk dig ett gäng japanska pensionärer som betalat dyrt för att få göra vattengympa utanför Jamaica. Tänk dig!

Frun har skrivit uppsats och därför har jag inte suttit mycket vid datorn de senaste veckorna. Istället har jag sett de två första säsongerna av "Lost" på lite drygt tio dygn. Man.

Mitt vänstra öra

Det är vanligt att nya skivor med artister som jag gillar sen tidigare låter illa. Detsamma gäller för nya artister som folk rekommenderar mig att lyssna på. Det är illa arrangerad gammal skåpmat framfört med för lite eller för mycket glöd. Tråkigt och följdaktligen olyssningsbart.

Sen brukar det gå en tid. Säg nånstans mellan ett par veckor till flera år. Jag får en känsla av att jag borde ge musiken en ny chans. Och mycket riktigt, jag hade ju fel! Det är ju asbra. Asbra! Så mycket tid som förslösats. Det senaste året har det här drabbat såväl Mattias Alkberg BD som Sonic Youth. Behöver jag säga mer?

Förresten, se "Kiss Kiss Bang Bang" med bl a Val Kilmer och Robert Downey Jr. Dels för att den är asbra, och dels för att annars är du definitionen av en idiot.

No fun intended

Jag och fru har just varit på vårt första bostadsrättsföreningsårsmöte. Det var inte alls tråkigt, utan alla formalia susade förbi. Motionerna diskuterades friskt, och avslogs eller gavs styrelsen i uppgift att utreda. Sen fick vi smörgåstårta! Och vin! Och söttårta! Och kaffe! Eller te! Och cognac! Det var iaf väldigt trevligt att träffa fler av grannarna och prata med dem.

Annars tio dagar av det nya året gått har och inte så mycket hänt. Apoteket Apan har repat två gånger. Jag har sett sexton avsnitt Lost på fem dagar och spelat betydligt fler timmar Mario Kart: Double Dash!! och Resident Evil 4. Nån dag snart ska jag skriva om min musikaliska utvecklingsstörning och presentera något slags bokslut över mitt spirituella liv 2006. Jag älskar Mattias Alberg BDs skiva "Ditt Hjärta är en Stjärna"!

Mitt stora grekisk feta-bröllop.

Det nya året började bra. Jag är rätt säker på att min stekpanna skulle vara ugnssäker, jag har faktiskt lagat mat i den i ugnen tidigare och det funkade fint. Idag brynte jag skivad fläskfilé och lök med rikligt med salt och peppar, rörde ner lite dijonsenap och vitlök samt skivade på de bakpotatisar som överlevde nyårssupén. Sist hällde över jag en blandning av ägg, crème fraiche och vispgrädde. Och så skjuts in i ugnens 200 grader Celsius. Tjugofem minuter senare doftade det ljuvligt och jag tog stora grytvanten och lyfte härligheten från ugnen till matbordet.

Nej, vänta! Någonstans på vägen gick det fel. Handtaget gick av och stekpannan hamnade på golvet. Vår middag hamnade också på golvet, och tre-sekunders-regeln är som Penn & Teller skulle sagt: Bullshit! - så det var bara att skrapa upp skiten och slänga. Vi beställde pizza istället. En kebabpizza så god, men med en bitter eftersmak ändå. Guds kärlek i en tunn slöja? 2007, stay the fuck outta my way or I'll fuckin' blast ya!