Snömos

En kopp te och en varm macka såhär på söndagskvällen, inte så dumt. Snart bör man gå och lägga sig, så att man är utvilad imorgon bitti då slaveriet åter börjar. Veckan som gick var väldigt tuff för oss postisar. Isigt och grisigt före och mycket post. Men så är det ibland och jag lever ju faktiskt fortfarande. För precis en vecka sen så hade någon byggt en snölykta tvärs över gatan från där jag bor. Fett med nice! Jag var tvungen att ta en serie bilder och en liten film för att kunna minnas det mysiga med snö nu under den långa pissiga Uppsala-vinter som antagligen kommer att följa.

I måndags gratulerade vi Anders, som blev 29 år gammal. Vi gav honom en mandolin, så han kan spela all den där ledsna musiken han tycker om.

I tisdags var jag ledig och gjorde ingenting. På kvällen tränade jag med Anders.

På onsdagen repade Apoteket Apan. Jonas var tillbaka vid mikrofonen och de nya låtarna kändes nästan som en handske. Det är såå skönt första gången en låt gör det.

Torsdag. Träning igen.

I fredags firade vi svärmor, som inte blev nämnvärt äldre, med ett par öl och några presenter i form av smycken. Alla var vi dock överens om att konserthusets översta våning kändes lite öken och att Katalin (Östra Station) måste ta tag i sin akustiska situation. Sorlvolymen är skadligt hög och bakgrundsmusiken hörs egentligen inte, den bara stör lite ytterligare. De har tydligen en ny vinbar som jag ska prova vid tillfälle.

Lördagen bjöd på tevespel och vi Anders med fru på inbakt fläskfilé och lingonpaj. De hade tagit med sig sällskapsspelet Värsta Språket, som nog skulle behöva viss omarbetning för att inte alla spelare ska vara lite sura när gamet är over. Sverige spelade uselt mot Spanien som spelade bra.

Lång sömn, marsmallows i chokladen, korsord och kalops hos svärföräldrarna och sen är vi tillbaka i modern tid igen. Välkomna och på återseende!