Natten mot lördag drömde jag att vi hade två nya par i vår bekantskapskrets. Vi skulle fika med dem och det visade sig att de båda kvinnorna i de respektive paren hade bakat varsin sorts chokladkaka och att jag skulle utse vilken som var godast. Jag minns väldigt tydligt smaken av himmelskt god choklad, vem som vann tävlingen minns jag inte alls.
Inatt, natten mot söndag, drömde jag att jag jobbade i en mycket stor stad. Jag var trött efter jobbet och det var långt hem, dessutom var jag sur på min fru. Därför gick jag in på ett hotell och bokade ett rum. Jag hade bara tänkt ta en dusch och sova ett par timmar, för att sedan åka hem. Det låter egoistiskt, men nu var det faktiskt min dröm. Rummet var ett litet rum utan säng och toaletten saknade dusch. Besviket gick jag fram och tillbaka över golvet och fick syn på en ståldörr som jag först inte lagt märke till. Dörren ledde till ett stort rum med en dusch i stil tropisk regnskog, gigantisk säng, fantastisk utsikt över staden och en sunkig bäddsoffa.
Jag hade just ställt mig i duschen då ett gäng ur hotellpersonalen oanmält stegade in och började prata om hur man ställde in sängen, vad man kunde beställa upp med room service och demonstrera hur man gjorde om bäddsoffan till säng. Under kalabaliken passerade en fasadklättrare fönstret och alla i personalen vinkade till honom. När de till slut skulle gå hade jag fått en känsla av att det här rummet inte var i min prisklass och frågade därför lågmält vad det egentligen kostade, jag hade av någon anledning inte frågat då de drog mitt kort i incheckningen.
Tvåochetthalvttusen kronor måste väl ändå sägas vara billigt för hundra kvadratmeter lyx på typ trettionde våningen, men i drömmen jobbade jag på parkförvaltningen och kunde svårligen motivera utlägget. Jag bestämde mig för att jag skulle gå ner till receptionen och säga att allt var ett misstag. Risken fanns ju att de skulle vägra då jag redan suttit i bäddsoffan, eller åtminstone tvinga mig att betala för städningen. Om de vägrade kunde jag ju ringa min fru och bekänna och föreslå en romantisk kväll på stället. Då kom min pappa på besök. Hur han kunde veta att jag var där funderade jag aldrig över. Han frågade var jag tänkte arbeta under hösten, hade jag kanske glömt att jag var uppsagd? Ångesten väckte mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
"Ångesten väckte mig." Plötsligt förstod du hur det är att vara Klas Katt.
Dåliga drömmar verkar vara hett just nu.
Nina: Så dåliga var de inte. Inbördeskrigsdrömmarna som jag har då och då är mycket sämre.
Puterman: Jag tyckte att det kändes bekant när jag skrev det, men kunde inte komma på vad det var.
Jag tror att den som uppfinner en maskin som gör att man kan fortsätta drömma där drömmar avbrutits av uppvaknanden kommer få ett fint pris. Ångest är att vakna av ångest, men ångest är också att inte få se hur det gick.
Finns det inte en teori om att många drömmar inte avbryts då man vaknar, utan att sömnen bara övergår till en icke-drömmande fas och att man sedan uppfattar det som att man avbröt drömmen då man vaknade? Jag skulle vilja orka googla, men är ändå inte såå intresserad.
Nina igen: Om du på något sätt försöker antyda att jag stulit ditt koncept vill jag bara upplysa dig om att jag drömde flera år innan du ens låg i mammas mage.
Skicka en kommentar