Woe is me back at you!

I morse fick jag ett sms från ONOFF här i Uppsala. De skickade för en månad sen min glappa Wiimote med Nunchuk till Bergsala (som sköter servicen för Nintendo i Sverige). Nu hade de fått tillbaka den. Mitt på dan tog jag en buss till Boländerna. En tonårig mamma med ett sovande barn i en sulky tog hundra år på sig att komma in i bussen; först eftersom hon inte tryckte på dörröppnaren utan bara blängde mot förarplatsen då övriga passagerare klev på, sen hade hon bara en arm fri att pula på sulkyn med eftersom hon balanserade sin frett på den andra. Hon parkerade på avsedd plats vid fönstret med det sovande barnet vänt mot det starka solljuset. Hennes kompis betalade och sen satte de sig ned i sina mjukisbyxor, drack cola och pussade på fretten. De gick av på samma hållplats som jag och jag fick då nöjet att studera hennes sulkyteknik närmare. Framhjulen rullade över kanten och sulkyns underrede tog i listen och fastnade. Avståndet mellan bussens tröskel och trottoaren var ungefär 5 centimeter horisontellt och 10 centimeter vertikalt. Oförmögen att med ett hävstångsmoment lyfta sulkyns framände och landa på trottoaren som vi andra barnvagnsförare försökte hon skjuta ut det strandade ekipaget som det var. Dörrarna stängdes mot sufletten och studsade tillbaka till öppet läge. Med en sista kraftansträngning och ett surt "Men vaffaan..." lyckades hon slutligen bärga både sitt hjulburna barn och sig själv till trottoaren. Hurra! (Jag försöker på inget sätt påstå att jag skulle vara en bättre förälder än henne, bara en mindre irriterande busstrafikant.)

På ONOFF fick jag en ny termometer istället för den som dog efter två provtagningar då jag köpte den för en månad sen, yay! Wiimoten hade testats och inget fel hade hittats. Jag sa att det fanns en risk att jag skulle återkomma efter några dagar och kassörskan frågade då vad det var för fel på den. Hon såg inte ut som en spelnörd och jag ville inte bekänna mig till min verkliga nördighet, så jag förklarade enkelt att gubben i spelet fastnade i att springa åt ett håll trots att jag inte rörde styrspaken. Hon frågade om jag hade bytt batterier och jag svarade jakande. Hon tipsade mig då om att sensorn ibland kunde tappa bort kontrollen om man pekade utanför skärmen och att trycka ner A+B kunde återställa kommunikationen. Det brukade iaf fungera för henne. Synd att hon inte jobbade den dagen förra månaden då jag lämnade in skiten. Synd att jag inte googlade mer om problemet. Synd att jag inte läste manualen. Jag tackade och gick. Händer det igen så ska jag prova A+B.

Sist: Jag trodde det var emo-kids som ville mörda alla andra på sitt high school, men tydligen är det tvärtom.