Hemma?

Igår kväll landade vi i Svealand igen. Det hade regnat och luften var både tung och frisk. Hägg! Syrener! Tyvärr fick inte barnvagnen plats i bilen som hämtade oss på Arlanda, så jag fick åka tåg med aset. Det var iofs helt okej, jag lyssnade på Lullabies to Paralyze och fick promenera lite i ett försommarkvälligt Uppsala.

Idag fick frun stiga upp klockan fem och åka tåg fem sex timmar till en arbetsintervju. Vi andra drog oss till efter nio och efter att ha ätit frukost tog vi en promenad. Vi träffade bl a chefen och mormor. Jag hade shorts och tenniströja. Jag köpte solglasögon.

Ja, det känns skönt att vara hemma. Men också tråkigt att skiljas från Frejs farföräldrar för åtminstone en månad framåt. Han har haft så roligt där uppe och verkligen lärt känna dem. Men idag kände han i vart fall igen sin mormor, tre veckors frånvaro till trots, så personminnet verkar finnas nu. Vi säger på återseende.

Pizza & Sons

Köpte hem pizza igår, från Pizzeria Viking. Var förstås tvungen att testa pizzan Frej (nr 60) - med oxfilé, vitlök, ananas och gröna (sic!) oliver. Sjukt god! Jag är extra glad över de gröna oliverna, brukar då och då fråga efter det på pizzerior men de har alltid bara svarta. Att Pizzeria Viking har Västerbottensost på sina pizzor gjorde inte saken sämre.

Haparanda, here they come

Gert Fylking och Robert Aschberg är ute och vandrar genom Sverige. Häromdagen närmade de sig och passerade min hemby här uppe i Norrland. Hade jag vetat när främmandet väntades anlända skulle jag gått ut och hälsat, men jag var ute i ett annat ärende och missade allt. Jag har inte heller gett mig in i mustaschkampen eftersom tidigare ansträngningar redan diskvalificerat mig. Mitt liv är fyllt av motgångar. :-(

Birdspotting III

Jag svär till nästan hundra procent att jag igår hörde en Cuculus canorus, och det var inte ens i ottan.

Nu- och dåtidsorientering

Jag debuterade inom idrotten orientering då jag var drygt ett år gammal. Det dokumenterades i lokaltidningen - "Jon, 1, hittar skärmen" tror jag rubtiken löd. Mamma hade burit mig runt en träningsorientering. Min pappa och hans bröder grundade vår klubb 1967 så det var liksom det som erbjöds som helgsysselsättning under min uppväxts somrar. Jag har aldrig protesterat, det var trevligt att se sig om i länets och landets skogar.

Mellan jag var åtta och tolv år gammal gick det ganska hyggligt för mig, jag vann en och annan tävling. Sen började konkurrenterna träna. Jag tränade också, men sällan löpning och snart hade jag betydligt längre tider än de andra i min klass. Det gjorde mig inget, i en individuell idrott blir tävlingen inte allvarligare än man gör den och det fanns ingen rivalitet emellan oss motståndare. Tvärtom träffades man under tonåren då och då på olika typer av träningsläger och större tävlingar, t ex O-ringen Femdagars, och hade trevligt ihop på fritiden.

Mina klena ambitioner till trots, ryckte jag ändå ibland upp mig och gjorde en hygglig insats i nån budkavle, t ex var jag med och tog vårt budkavlelag (tre personer mig inräknat) till junior-SM ett år. Väl på plats hamnade jag utanför kartan och ville mest bara gråta då jag väl hittade tillbaka. Vi hade ingen chans på pallplats ändå, så ingen annan var ledsen för det. Sen jag flyttade hemifrån för snart tolv år sen har jag bara sprungit några enstaka tävlingar och egentligen inte saknat det så mycket. I torsdags sprang jag en träningstävling och blev trea (av fyra) och kände att jag trivdes riktigt bra i skogen fortfarande. Och inte nog med det; Min son, bara nio månader gammal, upprepade min första bragd då han blev buren runt den kortaste banan av sin mor!

Teoretiskt möjligt

Min fru klarade sin körkortsteori idag. Det var duktigt. Jag har svårt att säga om jag skulle klara det idag. För det mesta då hon frågat saker har jag inte kunnat svara annat än svävande. På det praktiska känner jag däremot att jag blivit allt bättre med tiden, även om jag inte kör bil så ofta. Jag antar att jag blivit bättre på att planera resorna och att undvika att köra bil då jag inte är i form. I största allmänhet har jag ett väldigt litet behov av bil och trivs med att slippa verkstäder, besiktningar, skatter, försäkringar och bensinmackar.

Annars sitter jag mest och hoppas att hon ska få ett jobb snart, så att vi ska få en stabil ekonomi och kunna köpa t ex elgitarrer, stora platteveapparater och en bil. En Passat kombi helst.

Birdspotting II

Denna djupt sovande skönhet fann jag i åkerkanten då jag barnvagnspromenerade idag. Efter flitigt sökande i böcker och på internet gissar vi att det var en Brushane (Philomachus pugnax). Rest in peace.

Birdspotting

Såg en Grus grus igår och en Gris gris idag. I förrgår en Numenius arquata. Trastarna går inte att räkna. Det har regnat lite då och då, men idag var det varmt och vindarna friskade i. Lite grönska börjar faktiskt titta igenom det bruna och gula. Våren har kommit till Norrland.

Jag och frun gick och köpte oss varsin mobiltelefon. Vi har båda dragits med ett par gamla drakar ett tag nu, jag en SonyEricsson T300 och hon en T630. Nu blev det två Nokia 6220 Classic. Var lite sugen på en N85 först, men kände att det var lite onödigt dyrt. Känner igen mig från min salig N70, det är samma SymbianOS, frun är mindre orienterad. Fem MEGA-pixlar på kameran, email och GPS. Känns bra att få plats med fler än ett MMS i inkorgen åt gången och skärmen kan visa en miljon gånger fler färger än T300:an.

Ce n'est pas une boîte aux lettres

"Det här är ingen postlåda." stod det på en stor lapp som täckte ett brevinkast på en tur som jag gick. Jag log alltid lite åt den lappen, liksom jag log åt en barnteckning med två gulliga fantasidjur ackompanjerade av texten "Kommer ni in så kommer ni aldrig ut.". Det kan faktiskt vara ganska roligt att jobba på Posten. Många namn är hysteriskt roliga, ensamma eller i kombination, om man bara låter dem vara det. Som när Jay Leno läser bröllopsannonsen från "The Small-Wiener wedding"...

Out there

Lyssnade på Dinosaur Jr's "Where You Been" igår kväll och introt på första låten, "Out There", griper fortfarande tag i mig på ett väldigt starkt sätt. Jag befinner mig ju nu i föräldrahemmet och kom jag att tänka på då jag först kom i kontakt med skivan. Jag var väl femton sexton och en bandtröja kostade åtminstone en tredjedel av ett studiebidrag. Jag hade en turkos tischa på vilken jag målade av baksidan av cdns konvolut. Jag misstänker att större delen av mammas textilfärger gick åt. Det var back in the days, det säger jag nu yo.

Lo siento, dos cientos

Mitt tvåhundrade inlägg på den här bloggen handlar om resor. Inre resor och yttre resor. Följer du med?

Jag lämnade min post för en lång pappaledighet. Åkte till landet för att fira sista april och vaknade dagen efter av att de sjöng för mig. Jag hade i sömnen fyllt trettioett år och förärades presenter av alla närvarande utom min fru, som glömt dem hemma i lägenheten. Jag åkte till Knivsta och firade Henrik som bara blivit trettio år med en present som han nog önskade att jag glömt hemma. Min fru reste till Göteborg för en arbetsintervju och vi "grabbar" åkte ner på stan.

Hela familjen flög till Skellefteå. Här är vi nu och fikar, promenerar och skäms bort i största allmänhet. Frun försöker lära sig köra bil. Allt är lugnt.

Empty Wee

Fortfarande tycker jag att en av de svåraste grejerna med att prata engelska är att uttala V och W korrekt. Word verification Volkswagen, någon?

Skånsk senap - Kimchi: 1-0

Eftersom min burk med kimchi redan nått sin rekommenderade bortkastningstid och inte var nämnvärt decimerad, bestämde jag mig för att testa den mot lapskojs jämte skånsk senap och rödbetor. Senapen var den överlägsna vinnaren.