Soluppgången över Gamla Uppsala högar och kyrka

Vad ljust! Min första soluppgång från bussen i år, tänkte jag denna måndagmorgon. Fast säkert satt jag förra veckan och blundade och bad allt var tyst och mörkt och stilla. Sen slog det mig att de stulit en timme av mig. Att det är sommartid! Men vänta, då borde det ju vara mörkare igen? Mina kolleger sa att jag var en månad fel. Och då var det ändå det närmaste jag känt mig i fas med tiden.

Vårens ljus

Underbart är det när solen verkligen börjar bli ljus och varm. Barnen var ute på trallen idag, smög med sig lite mjölk oc tilltugg från köket och hade picknick. Jag upptäckte till min fasa att alla stolar i köket var smutsiga och tvingades gå över dem med en trasa. Är rädd att jag ska få syn på mig själv i en spegel nån dag snart och känna mig etiolerad och vildvuxen. När sommaren närmar sig vill jag ju vara pigmenterad, kompakt och med tonus. Inte blek, gänglig och spröd. Som med det mesta andra kommer det att bli med det också; som det blev.

Dagavill å UKK x 2.

När jag vaknar en lördagsmorgon och har fått sova rätt länge, så händer det att jag tror att det är söndag och får lite panik över att ha gjort en ledig dag utan att göra den minnesvärd. I morse kände jag av någon anledning att jag redan haft en bra lördag innan jag kom på att jag inte haft nån lördag alls på snart en vecka. Härligt.

På Uppsala Konsert och Kongress var det Market. Dvs det serverades brunch, erbjöds hemslöjd, Fatta!-skateboards och närproducerade barnkläder samt pysselbord. Ett tag fick barnen leka med Andreas Tilliander och hans synthar, fast mina barn ville inte. De ville pyssla. Sen kollade vi in barndiscot, men tyvärr visade de animationer på en skärm så mina barn dansade inte. Sist lyssnade vi på en introduktion till Johan Thurfjells videoinstallation Tassenmarken, som visades i foajén. Mina barn tyckte det var tråkigt. Jag tyckte det var bra och att du som läser det här ska gå dit och kolla.

Sen åt hela familjen sen lunchbuffé på Thai Village. Till min förvåning var alla kinesiska rätter mycket goda.

Resten åkte hem och jag gick till Uppsala KonstnärsKlubb, närmare bestämt Galleri Ett som i ytterligare en vecka nu visar Stina Wollters utställning. Oj. Blodet! Vackert, vackert blod. Kollage, akryl och foto huvudsakligen. Jag kan inte riktigt beskriva det, men jag tyckte om det. Gå och se!

Purgatorium

Korta avbrott med förlamande ångesttankespiraler, annars är allt som vanligt. Hon tänker att hon aldrig mer kommer lita på honom. Rent hypotetiskt håller hon med om att en person som trott sig vara omtyckt och aldrig förnummit något av omvärldens egentliga ringaktning för sin egen del levt ett lyckligt liv. Men hon väntar sig en spricka och tycker sig kunna se framför sig hur sanningen som ett starkt ljus därigenom bryter in och skär hennes inälvor, varpå innehållet rinner ut och fräter henne inifrån. Eller så kan hon bara inte tänka sig att hennes slutliga nederlag skulle kunna ha en helt annan form än hennes ständiga magkänsla. Och ett mycket långsammare förlopp såklart, men vem vill inte ha ett barmhärtigt snabbt slut? Hon bestämmer sig för att ta livet av sig när hon druckit upp all sprit. Några enheter om dagen. Det kommer ta lång tid, för det är många tax free-flaskor av sorter hon aldrig egentligen gillade. Hon kommer i lugn och bedövad ro kunna vänja sig vid tanken, bestämma tillvägagångssätt och ordna med de nödvändiga papprena.

Hur man vet att man inte är en del av intelligencian

Ta ur stektermometern med bara fingrarna.

Edit: Ironin i att stava intelligentian fel.

Om fulhet

Kan verkligen enstaka detaljer, som en något köttig näsa eller ett par stabbiga knän, på en i övrigt intetsägande kropp förflytta en person från mängden av alldagliga människor till skaran av icke attraktiva? Jag tror inte det. Jag är övertygad om att fulheten, liksom skönheten, strålar inifrån. Snälla någon kom och hjälp mig.

Btjrkslsbdbzkkdbfbgkglfdj

Sjdjfkfnfkdjkdkd jdkfjdjjdjd jdjdjqlqb dkd kdkdb jdjdjfj djdjdufjfjwbkwotlt ddjdbdbdkfkd idjdjebs kwjsjdifo djdjfn idjdkfn kdjzjdkkdk djdifib fjdjfb uxhxowllslwöngng kglflgnnf lfnxöfööwls rlfklfnfnr kfkfofkgne dkkdbdkd jdjfkflfn e dojdbx kfkebf xi nf djdjwkslkskw skkwowlw wkeoebbe rofkflhögpkr roifkrbfkfpr. Fy faan. Så, då var det gjort.

Lördagsmorgon

Nu har jag sportlov i fem dagar. Kan bli bra. Önskar bara att inte så mycket var inbokat, jag skulle helst bara flyta.

Stoppa mig inte om du hört den här förut

Det blir inte bättre än så här. Det blir inte bättre än så här.

Mörkrets inbrott

Jag hade väntat så länge
På att stjäla dina tankar ut ditt huvud
Om det nu fanns några
Jag hade mina tvivel
Men tänkte att där ändå måste finnas nån notation för din lyras strängar
Att det inte kunde vara bara lösryckta skalupprepningar från muntligen överförda fragment om polskor och gamle svarten
Så när du gick ut på nätet bröt jag mig in
Där fanns tankar och där fanns noterna
Diagram över relationen mellan olika resonanser och upplevd temperatur
Och gutturala diftonger och klotänger
Jag läste allt. Om och om igen. Och jag försökte förstå. Och eftersom jag är intelligent så lyckades jag
Jag förstod hur du backat ner i ditt gryt med huvudet först för att ostört kunna fylla den värld du hatar med din avföring
Det enda jag fortfarande inte har greppat är hur du bytte ut alla mina tankar mot dina

Det pinsamma

Det pinsamma är
att jag inte kan namnen på materialen.
Inte heller vet jag vad de består av,
eller hur de hänger ihop.
Och det gäller inte bara att jag ska sy ihop
denna allegori,
det går som en röd tråd genom mitt liv;
att jag klär mina tankar i ord
utan att jag vet vad de säger om mig själv.

Jag önskar jag kunde äta din smärta när du blir svart

Det är nu Rudolf Valentino-dagen, fira din kärlek! Av någon anledning så kom jag att tänka på Nirvanas låt Heart-Shaped Box. Men det ska förstås vara cancer och inte smärta, jag mindes fel.

En av mänsklighetens sämsta idéer

Fiberhavregryn.

Att göra den kreativa processen kort med mig

Jag borde ägna mig åt att korta ner tiden mellan tanke och handling. Tyvärr har jag en bokstavskombination som gör det svårt för mig att tillgodogöra mig texter i de flesta ämnen; TLDR.

Jag talar i tungor och ljuger för dig

Jag har den på tungan.
En blind fläck på kartan.
Den ligger där den ligger förstås,
men utan information om topografi.
Är det kanske härifrån den dåliga smaken kommer?
Den där känslan av att jag inte har någon fingertoppskänsla.
Att jag inte är hel.
Att så mycket går mig förbi.
Eller överlappas den oförmågan av den övriga ytans mediokra allvetande?
Jag saknar i själva verket bara en del av min självkänsla.

Träslöjd

Jag är liten sugen på att se om det finns någon hemslöjd kvar i mig. Det finns ett par bruksföremål som jag skulle kunna behöva och samtidigt känner att jag skulle kunna klara av att göra på egen hand; grötslev, smörknivar och en specialare i svepteknik. Tack vare Youtube och internet i synnerhet så är ju informationen i allmänhet lättillgänglig. Att köpa material i mindre kvantiteter verkar vara svårare, men det gäller väl som vanligt att fråga rätt person.

Simon slöjdar på sitt hem. Jag var och tittade idag. Det kommer bli grymt. Blev lite avundsjuk på att bo i stan ändå.

Sent ska syntharen vakna

Kanske var klockan ändå framemot halv tio när jag somnade igår kväll på soffan. Och halv elva i förmiddags när jag slutligen inte somnade om fler gånger utan istället satte mig upp i sängen. Så var det också första natten denna vecka då jag sov mer än sex timmar.

Igår efter jobbet handlade jag lite matvaror med barnen innan vi gick till bussen. En man som valde glass med sin son stod nära kassorna när vi ställde oss i kön. Sonen var kanske elva år. Jag såg på pappans ansikte och byxor att han var äldre än jag och medlem av ett lägre socioekonomiskt skikt. Till slut hittade de en glassort som sonen gillade ("men det där är en dyr sort, så ställ in den igen när du tagit så den inte blir förstörd") och de ställde sig bakom oss i kön. Vid kassan satt en löpsedel med en stor bild på HKH Prins Karl Filips fru Sofia.

"Jag fattar inte vad de håller på med den där för." sa pappan. Sonen förstod inte vad han menade. "Nä, du vet hon var sån där utvikningsbrud. Och så träffade hon Karl Filip..."

Jag betalade och gick, men jag funderade på hur någon kan VARA en utvikningsbrud. Hur blir man en utvikningsbrud? Hur liten del av sitt dygn behöver man ägna åt fotosessionerna för att det ska kvalificera en? Hur lång tid efter att den sista bilden publicerats har man möjlighet att byta yrkestitel om man skulle vilja det? Och är utvikningsbrud en sysselsättning en elvaåring redan förväntas förstå utan vidare förklaring?

Sen åkte vi hem, åt pannkakor (fast jag åt fisksoppa). Sjuåringen och mamma fick se Star Wars Det mörka hotet och femåringen och jag såg Barbie och den perfekta julen. Under tiden jag lagade maten, åt mat och snacks och såg film drack jag tre glas vitt vin och somnade då sen också väldigt tungt på soffan. Jag drömde inte, vad jag minns, om vare sig folkbildning eller utvikningsprinsessor.

Randomselectionmyass

Början på morgonen; Tvingades springa till bussen. En tants busskort pep rött. Kontrollanten kollar en man med afrikanskt utseende.

Långa benet före

En buss är på väg att lämna hållplatsen och en ung kille kommer springande. Chauffören får syn på honom och öppnar dörrarna. När killen saktar in ser jag att han bär på ett par kryckor. Han greppar handtagen och kliver på bussen med kryckfötterna först.

Don't You Just Know it

Samma titel har en fantastiskt fin låt med The Sonics. Tydligen missade jag faktoid-dagen igår. Detta trots att jag läser en blogg som heter just Faktoider. Författaren är engagerad i VoF Göteborg och skriver om olika halvsanningar och osanningar som haglar över oss. Det är intressant och ofta även roligt att läsa. Igår publicerade han då ett inlägg om faktoid-dagen, i vilket han också gjort ett urval av just faktoider, från Wikipedias lista över vanliga missuppfattningar. Självklart har jag själv accepterat och fört flera av dem vidare. Dags att läsa på.

CCC

Det här är inlägg nummer 300 på denna blogg och av den anledningen m fl väljer jag att hålla det spartanskt.

Stresshantering

Här sitter jag nu en måndagsmorgon strax efter halv sju och skriver ett inlägg. Jag har ju förbundit mig att skriva i snitt ett inlägg om dagen under 2016. Jag känner stress över detta. Eller är det över något annat? Jag har sedan nyåret gjort vissa förbättringar av livspusslet. Som motvikt har jag druckit alkohol nästan alla dagar senaste månaden (om än mestadels mycket små mängder). Jag har sovit normalmycket (mycket lite). Jag har motionerat mindre. Får försöka göra något åt skiten. Ny månad idag. Sånt brukar kunna vara bra att hänga upp saker på.