Alla vet att du är sinnessjuk.

Idag såg jag en löpsedel som sa typ "Lärare som misshandlade elev får behålla jobbet." och tänkte det som Fylking brukar ropa när Horace sagt sitt. Äntligen! Mängder av elever som slagit lärare har väl fått gå kvar på skolor, eller har jag fel? Kanske ska understryka att jag inget vet om det här specifika fallet. Jag har bara länge haft den känslan att en generation av föräldrar gjort något grundläggande fel då de lärt barnen hur man gör rätt. Barn går ju i skolan för att lära sig och läraren ska vara en auktoritet som man fan inte hotar för att man själv håller på att sumpa sin utbildning. Man skärper sig och lyssnar istället. Att lärarens ämneskunskaper och pedagogik fortlöpande bör utvärderas och uppdateras är ju en annan sak. Så länge en lärare lär ut "sanningen" och inte uppträder olämpligt i övrigt ska ungjävlarna sitta ner och hålla käften till dess de har en relevant fråga att ställa. Och då kan de börja med att räcka upp handen. Begrips!?

Vi har en generation unga kriminella på väg att bli vuxna. De fuskar sig genom livet, kanske tycker de sig ha genomskådat samhället. Och jag hatar dem så mycket att jag vill starta nån slags medborgargarde. För samhället är verkligen genomskådat. Lagen har ingen effekt på dem som bryter mot den. Kriminella får rätt mot sina offer. Det kan låta reaktionärt, men lås in dem och kasta bort nyckeln - Skandiachefer som cykeltjuvar! Så länge det är allmänt känt att man tjänar mindre poäng på att göra rätt kommer allt fler att göra fel.

Sen är jag jävligt irriterad på att jag inte fått byta till Blogger in Beta ännu. Det gör nämligen så att jag inte kan kommentera med min vanliga användare på andras Blogger-bloggar. Man ska tydligen snart använda sitt Goggle-konto för att logga in på Blogger och när jag försöker kommentera så loggas jag ut från min email och när jag loggar in på emailen så kan jag inte kommentera och inte annars heller. Fan också. Fan! (Jag är väldigt arg idag. På många sätt.)

Queens of the Stone Age's "Lullabies to Paralyze" är faktiskt riktigt bra. Inte som "Songs for the Deaf", men ändå.