Asså ja ba LOL!!!

Aamen den härrå!

Man lär så länge man har incisiver

Idag är det min sista arbetsdag på mycket mycket länge.

Igår var jag hos tandläkaren. En för mig ny tandläkare, den jag senast var skriven hos har gått i pension. Jag lärde mig att jag har basisk saliv. Det medför en lägre risk för karies, men en högre risk för tandsten och tandlossning. Jag lärde mig att några av mina tänder lutar åt ett håll och några andra åt ett annat. Jag lärde mig också att vi i Sverige har allmänt tandvårdsbidrag.

Idag är det läggdags.

T minus två

Köpte av misstag sånt där grovt hamburgerbröd. Smakade ingenting med inslag av wellpapp. Usch och fy, undvik den här sortens styggelser till varje pris!

I lördags besökte vi återigen Golden China, denna gång med Linus. Sen gick vi på grillfest, fast åt av naturliga skäl inte så mycket.

I söndags åkte vi till Gästrikland och hälsade på min mormor och morfar, moster och morbror samt kusin med fru och barn. En ganska intensiv dag, på ett njutbart sätt tills bilen började låta mycket mycket illa. Först bara över 100km/h, men snart också vid lägre hastigheter. Det visade sig när jag till slut kom av E4:an att det faktiskt var muttrarna till hjulen som höll på att avlägsna sig. Jag gjorde en manöver med domkraft och fälgkors innan vi fortsatte på gamla E4:an för säkerhets skull, med en skikande bäbis ända från Björklinge till Uppsala.

Bara två arbetsdagar kvar nu. Sött!

Break like the wind!

Spelade klart WiiWare-spelet Lost Winds i veckan. På plussidan mysig och fin grafik som ger en känsla av djup trots plattformsformatet och bra kontroller som utnyttjar Wiimoten. Intrigen är Zelda-inspirerad och är inte alls originell, men funkar. Väldigt snart når man dock ett abrupt slut och det lämnar en känsla av demo, på ett dåligt sätt. Visst är WiiWare är till för att låta nya förmågor och mindre projekt få lite rampljus och visst slutar det med ett "to be continued...", men det hjälper liksom inte för jag känner mig färdig med spelidén och spelet känns ofärdigt.

En reflektion visar det hushållsarbete jag försummat då jag spelade.

Godnatt, Mister Muffin!

För fyra fem år sen fick jag, då jag köpte en påse gifflar på ICA Väst, en musmatta. Som ni kan se på bilden har den hunnit bli rätt sunkig, men man köper ju liksom inte en ny. Häromdan fick jag en ny, på jobbet. Den är inte lika snygg, men den är ny och fräsch och ibland är det allt som behövs. Hej och hå, surfa på!

Nu var det gjort

Såg Australia i förra veckan. Bra film, lyckas vara både romantisk äventyrsfilm och komiskt drama. Sen pizza och rödvin i fredags. Sällan fel.

Lördagen bjöd på soligt, men kyligt blåsväder. Tog ändå två promenader. En till affären med barnvagn. Då vi kom hem hade frun köpt virke till balkongtrall. Den andra promenaden gick till Uppsala Konstmuseum via Villavägen Sju. Då jag kom hem hade frun monterat trallen. jag fick bara lägga till lite snickarglädje genom att runda hörnen på en planka med sticksåg.

På Villavägen Sju bjöds det "Sju-salongen 2009"; på väggarna ett antal verk av de sju som sökt och valts ut, och på en större datorskärm ett bildspel med verk av de som inte fick plats på väggen. Öppet t o m söndag (26 april)!

På Uppsala Konstmuseum såg jag tillsammans med Anders en djupt störande utställning av Gustaf Broms (Recension i UNT). Vi snackar skulpturer av rosa piller, skelettdelar och teserviser, en camera obscura och fyrtiofem minuter videoinstallation. Vi började med videoinstallationen, som stundtals kändes övertydlig men i sin helhet fungerade väldigt bra. De övriga installationerna kändes sedan helt naturliga i ljuset av filmen, hur makabra de än må vara i sig själva. Man kunde tydligen gå igenom från två håll, hörde att det var bättre på vårt sätt.

Herr och Fru Totenstrahl bjöd på söndagsbrunch och promenad i Knivsta. Gott och trevligt. På kvällen skruvade jag fast de sista listerna i vardagsrummet och avslutade så höstens renovering av sagda rum. Sött!

Mat kan man äta

Inspirerad av Linus, men mer köpkraftig än handlingskraftig, köpte jag en burk kimchi av märket Tistelvind. Igår kväll, nyss hemkommen från en varm långfredag på landet, svängde jag ihop en nudelsoppa med bl a morötter, vitlök och ingefära. Några animaliska produkter slank också med, men jag utelämnar dem här eftersom jag egentligen anser det oetiskt att äta djur i den utsträckning många av oss gör idag. I den färdiga soppan rörde jag sedan ner lite kimchi. Resultatet var riktigt gott!

Ikväll blev vi inbjudna på en spontan påskmiddag hos Jonas och Åsa. Jonas gjorde ett par fantastiska smörrebrödsvarianter som komplement till de obligatoriska sillbitarna och äggen. Att det blev både en snaps till maten och en whisky efter kan vara anledningen till min nuvarande huvudvärk. Trevligt var det iaf. Nu är det dags att insupa vatten och sömn.

Déjà vu

Jag har som för mig att jag redan bloggat om ögonbottenfotografering tidigare, men jag kan inte hitta inlägget. Det är iaf något man regelbundet gör på oss diabetiker, för att upptäcka tidiga tecken på följdsjukdomar. Man får ögondroppar som dilaterar pupillen. Idag åt jag en foccacia med fetaost under tiden de skulle nå full verkan. Sen får man stirra in i en stor lins och snegla åt olika håll för att få bra vinkel på fotografierna. De senaste gångerna har jag tyckt att det varit mindre smärtsamt än det varit tidigare, min läkare sa att de hade övergått från färgfoto som krävt starkare ljus till svartvitt som gav minst lika informativa bilder.

Vanligtvis brukar jag ta med solglasögon, men idag hade jag glömt det. Vårsolen var inte direkt nådig och jag undrar hur många skumma knarkare man sett, som egentligen bara varit nyfotade diabetiker. Drog ner min svarta toppluva över halva glasögonen och traskade under smärta hem, där jag gjorde mitt eget ögonfoto:
Ja, smärta.

Let's call it a straw.

Såg en reklamvideo för Korg DS-10 till Nintendo DS, alltså en relativt kraftfull mjukvarusynth med sequencer till en handhållen spelkonsoll. Blev ännu mer sugen på ett DS, det finns ju ett gäng Zelda-spel jag kan mata in i den också. Nåja, Konfucius sa att för varje ball teknisk pryl, så finns det tusen och åter tusen ballare moddar och hacks på YouTube...

Om ni inte sett den här tidigare, så har ni missat nåt:

Who's your daddy?

Redan förra veckan klarade jag sista bossen i Prince of Persia The Two Thrones, men dels hade jag inte digitalkameran hemma och dels så glömde jag spara och kunde därför inte låsa upp ett utlovat videogalleri, så jag bestämde mig för att göra om och göra rätt. Så här har ni nu pengabilden. Men, säger vän av ordning, är inte det där en XBOX-kontroll i din hand? Jo! Det var som sagt svårt att hitta spelet till GameCube (och i Wii-versionen är allt blod censurerat), så när jag hittade det till XBOX för en hunka så lånade jag ett XBOX och så spelade jag. Just kontrollen känns lite skum med sina fjädrande L/R, men annars har det både fungerat och sett mycket bra ut.

Spelet har en hyggligt bra story som knyter ihop trilogin. Miljöerna är vackra och flytet är bra. Ändå blir det nog det spel i trilogin som jag gillar minst. Sands of Time är en såå mycket bättre saga och Warrior Within hade trots sina brister en ny stil. Trean blev lite av en publikfriare. Jag är nu väldigt sugen på att se vad nästa kapitel har att erbjuda.

Det har, påståtts. Att min son. Skulle likna. Göran Persson. Jag skulle vilja fråga. Vem är det. Som liknar vem?

Reklamera gatorna!

På jobbet gör vi nu en genomgång av vilka hus som är en dålig arbetsmiljö för oss brevbärare. Det rör sig om brevlådor som sitter mycket högt eller mycket lågt, lådor som är små, trasiga eller kräver stor kraft för att öppna. Det kan också röra sig trappuppgångar med dålig eller ingen belysning. Arbetsmiljöansvariga kommer utifrån vår lista jobba med fastighetsägarna för att förbättra vår arbetsmiljö. När de gjort alla Uppsalas trappuppgångar till en bättre värld kommer de att fortsätta med villalådorna. Det kan bli ännu jobbigare. Allmännyttan och snåla bostadsrättsföreningar brukar i längden kunna fatta vad som gäller, men privatpersoner tycker liksom att de kan ställa sin låda på marken innanför en låg mur och har sen mage att sätta en "Ingen Jävla Reklam"-lapp på lådan. Och att villaägare skulle förstå att de ska skotta trottoaren utanför sitt hus känns som en utopi.

Jag har deklarerat och kan nu deklamera "Schuuhåndratretti-oh!-ett krrruonårr i återbäärring!".

Jag har idag sett ett nytt barn, Folke. Det var fint. Han var fin.

Gyldene Fajans!

I lördags testade jag och frun den nya kinesiska restaurangen i Uppsala, Golden China (artikel i UNT). Sedan jag besökte Kina 1999 har jag bara ätit riktigt god kinesisk mat en eller två gånger, då på pizzerian Shima i Uppsala som under ett par månader hade en kinesisk utbytesstudent som kock. Jag har provat restauranger inte bara i Sverige utan också i London och Spanien. Det finns rätter inom den typiska "kinamaten" som jag tycker om, men det är inte det jag längtat efter.

Inredningen på Golden China är inte direkt vacker, men har ändå en viss charm. Restaurangen har ännu inga alkoholrättigheter och på grund av rådande lagstiftning kan det nog dröja, servitören förklarade att man ska ha bott i Sverige och jobbat på restaurang i minst ett år för att få söka tillstånd och ägaren har bara bott i Sverige i tre månader. Norrlands Guld lättöl funkar dock alldeles utmärkt.

Vi bad servitören rekommendera några rätter, varpå han satte sig på huk bredvid vårt bord och beskrev närmare en femtedel av rätterna på menyn. Vi valde ett par sorters fläsk - en gryta och en soppa - och kokta dumplings och något pirogliknande till förrätt. Allt kändes sjukt fräscht och gott, även om soppan kunde fått bestå av lite mer buljong och nudlar och lite färre stora skivor av fläsk. Jag blev så mätt att jag hade ont i magen, så vi vilade maten en stund och tjuvlyssnade på hur övriga sinofiler som dykt upp samtalade med servitören. Det fanns faktiskt två servitörer, men den andra kunde inte så mycket svenska än och hade vid det här laget satt sig vid bordet längst in i lokalen och somnat till - något som fick upplevelsen att kännas än mer autentisk/nostalgisk/romantisk.

Till slut kände jag att jag kunde dela en efterrätt, så vi beställde söta friterade ägg. En portion för fyra hungriga Magnus Samuelssonar serverades fräsande het. Man skulle plocka äggklutt för äggklutt och doppa i en liten skål kallt vatten för att göra ägget svalare och krispigare. Roligt och inte det minsta kalorisnålt!

Jag hoppas de har planer på att fixa till interiören liten, mest för att den kanske skulle locka lite mer gäster då. Bl a skulle ett stort draperi både dölja det fula fönstret längst in och minska draget från detsamma. Eventuellt skulle menyn vinna på att få lite utförligare beskrivningar på svenska istället för de kortfattade på engelska. Och En Tsing-Tao skulle inte sitta fel till maten. I övrigt har jag nog inga invändningar. Personalen är öppen och trevlig, portionerna stora och maten superb. Det nya kinesiska köket är förhoppningsvis här för att stanna.