Jag både trivs och vantrivs med mitt liv. Jag är gift med en fin människa och mina barn är supergulliga. Mitt jobb är uthärdligt, familjens ekonomi är bra och jag har tid för både påtvingade och självvalda fritidssysselsättningar.
De förändringar jag skulle vilja göra ligger huvudsakligen inom mig själv och även om det är saker som är uppnåbara så har jag svårt att sätta igång. Vanans makt är stor och ansträngningar som måste läggas till den dagliga bördan kan svårligen motiveras. Vilket i vissa fall får mig att tvivla. Vill jag verkligen förändra det här och är det av kärlek till mig själv och min omvärld eller min självbild? Åh döds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar