Här hos svärföräldrarna scannade jag i somras en del gamla svartvita negativ från den tiden i slutet av nittiotalet då jag lekte med systemkamera och mörkrum. Letade idag efter en ny visningsbild till MSN Messenger och hittade min mapp igen. Mappen innehöll bl a bilden ovan, som av en slump har viss likhet med min profilbild här på bloggen. Eller om den enda slumpen är att jag gillar den typen av bilder.
Den innehöll också en bild som jag tog som omslagsbild till ett blandband jag komponerat och donerat till Kalmar nations fotolab. "Darkroom Darling" vad kassettens titel och skivorna varifrån låtarna hämtats var, som ni ser nedan, på bilden utlagda som två D:n på mattan i mitt första studentrum. Tyvärr minns jag ju inte riktigt vilka låtar jag valde, det hade varit roligt att återskapa blandbandet för att se om det frambringat några minnesbilder av tidsandan. Fast det kanske inte är musik som jag gillar speciellt mycket längre, tror inte jag lyssnat på någon av dessa skivor på över ett år, förutom Photek's "Modus Operandi" då. Ett av konvoluten har dessutom slukats av en blixtreflex, undrar om jag kan Photoshoppa den till igenkänning?
4 kommentarer:
Dynamite är ju asskön fortfarande. Är det A Shrine där uppe i lilla D:t? Har du den skivan? Jag stod som dörrvakt på deras releasefest nere på Mollys.
Mycket observant, min gode vän! Det är stora D i penseldragsordning; Tindersticks andra, Wild at Heart OST, Barry Adamson "Oedipus Schmoedipus", Mick Harvey "Pink Elefants", Nick Cave and the Bad Seeds "Murder Ballads", Marvin Gaye-boxen och den okända (möjligen Jimi Tenor "Intervision").
Samt lilla D på samma sätt; A Shrine "Unisex", Photek "Modus Operandi", Nearly God, Reprazent feat Roni Size "New Forms", Stina Nordenstam "Dynamite" och Attica Blues "Blueprint".
Men hur förklarar du att Nick Cave and his merry men står för halva innehållet? Är du en sådan där depprockare?
Kanske än mer observant, min gode chipdropper! Jag är det mesta till viss del. Har nog aldrig räknat Nick Cave till depprock, men det kanske jag borde göra? Vilka mer är depprockare? Mick Harveys skiva innehåller bara covers på Serge Gainsbourg och Barry Adamson-plattan är en lätt schizofren historia, men kanske mörkret i musiken passade så bra i rummet att de gamla bandmedlemmarna trängde ihop sig på kassetten.
Förresten, köp en ny miniräknare om du får tre genom tretton till noll komma fem.
Skicka en kommentar