Nedkomsten

Igår eftermiddag la frun rabarber på ett beskowskt stort blad, ivrigt påhejad av mig och farmor. Vi satt och fikade vår sista stugfrukost i förmiddagssolen då hon fick syn på det. Några brännässlor stod i vägen, men vad gör man inte för något så sagolikt?

På eftermiddagen sa vi farväl till stugan och reste till Umeå, där min kusin bor med sin sambo i en stor nybyggd villa. De hade verkligen avundsvärt fint hemma, man börjar längta efter ett eget hus på landet. Vi sov över där inatt och åkte sedan bil ned till Uppsala med dem.

Skönt att vara hemma, trots åskan och regnet. I helgen kan man kanske titta på en film eller två och leka nintendo om vädret fortsätter bjuda. Synd att alla andra som vanligt är borta från stan, annars hade man kanske kunnat spela lite musik. Vi får se vad som händer. Tchüs!

Mest en allegori

(Jag fortsätter att torrt berätta vad jag gör på min semester. Klaga inte!)

Idag plockade vi hjortron och blåbär. Vi hittade cirka fem respektive två liter innan vi gav upp. Det var ganska trevligt, förutom myggen då förstås. Mamma och pappa hävdar att det inte var så mycket och egentligen så borde jag väl hålla med, för jag har varit med om värre, men jag har väl bara glömt hur ettriga de är. Önskar att de bara kunde ta blodet under tystnad och dra. Det där förbannade inandet. Tryckborrar och barnskrik ter sig lugnande i jämförelse.

På kvällen hade vi surströmmingsfest, jag åt bara tre fyra filéer men känner ändå att magen redan protesterar mot alltför salt föda. Gott och trevligt att träffa lite mer folk från around here.

Hay No Hell?

Det blev bra väder igår igen. Det betyder för en bonde på sommaren att man måste arbeta. Pappa hade lite slåtter kvar, fem sex sju lass hö närmare bestämt. Jag hjälpte till. Jag kan inte förstå att jag brukade dra ut hölass flera dagar på raken för tio år sen. Visserligen var vi oftast två, men ändå. Såå jobbigt! Inte för att jag har någon hemsk träningsvärk idag, men det svettiga, dammiga och stickiga var precis som jag minns det.

Och den klädsamma bonnbrännan jag jobbade upp under eftermiddagen försvann då jag duschade. Jag gillar inte riktigt tanken på att samma beläggning också finns i min näshåla, mitt svalg och mina lungor. Men hay, vad gör man inte för att glädja sin käre far?

Gell Hell

På fredagens morgon var det dags att packa bilarna och dra längre norrut. Svärmor åkte med mig och frun. Svågern, svägerskan och svärfar i den andra bilen. På E4 och E10 tog vi oss till Sammakko, precis i tid för paltlunch. Vet inte säkert om jag har ätit blodpalt förut, men nu lyckades jag iaf få en flygande start på tre och en halv. Gott!

Anledningen till att vi åkte så här långt för att äta palt är att fruns farfar föddes i den här byn utanför Gällivare. Vi åkte runt i byn och träffade lite gamla släktingar och lyssnade på historier. Sen åkte vi in till Gällivare och hälsade på lite mer släkt och checkade in oss i det yngre gardet i en stuga på Dundret. Vi åt middag på Björnfällans restaurang innan vi åkte upp till bergets topp och beundrade utsikten och frös. Sen upptäckte jag att jag saknade min plånbok, vilket kändes tråkigt. Ingenstans stod den att finna, inte ens hade jag glömt den i stugan, rapporterade mamma. Vi tog en folkölsbastu och sov på saken.

Jag väcktes på lördagen av svärmor som meddelade att plånkan fanns på Björnfällan. Något ärligt par hade hittat den på parkeringen och lämnat in den. Puh. Sen gjorde vi Gällivare stad och lite sightseeing i Malmberget innan det var dags att stryka skjortorna, kränga på sig kavajen och återvända till Sammakko för hemvändarfesten. God mat och läskande lingondricka mättade undertecknad chaufför. Det blev också en hel del mer släktingar, sång, tal, buskis och foxtrot till liveband. En mycket trevlig kväll som vi toppade med våfflor på Dundrets toppstuga.

På söndagen återvände vi till Skellefteå, men hann på vägen kolla in Porjus, Jokkmokk, Kitajaur och finfina Storforsen - dit jag någon gång måste åka och plaska i de mindre sidofallen. Mysigt ställe. Trevlig helg.

Trästocks 2007

Många bra artister på en liten yta och dessutom gratis. Underbart för mig då jag var en yngling och fortfarande ganska underbart. Denna gång kunde jag tyvärr bara besöka festivalen på dess första dag, torsdagen. Jag fick också äran att ta med några rookies; min fru, svägerska och svåger. Jag hade velat se Calm Chaos, men när deras konsert började hade vi just börjat äta middag eftersom våra långväga gäster kom lite senare än beräknat. Vi hann iaf titta på lite dataspelstrash och ett amerikanskt hardcoreband, These Arms Are Snakes. Inget som jag fastnade för. Frun och svägerskan hade inte hunnit acklimatisera sig till den norrländska kylan, så sen skjutsade vi hem dem till byn igen.

Sen såg jag och svågern slutet på Sofia Talviks konsert, som var bra men kanske ändå inte så engagerande. Vi svullade langos och kollade in Tingsek, som gjorde en grym konsert, sköna låtar och asbra band. Svängigt och positivt och bra. Vi lämnade konserten en liten stund för att se Familjen strula med sin teknik i två låtar. Sången var sorgligt volymsvag och han verkade liksom sjunga med i sina egna låtar. Jag gillar musiken, men det var knappast Familjens bästa konsert. Vi återvände till Tingsek. Fortfarande väldigt bra.

Självklart träffade jag ett antal gamla bekanta också. Hej på er!

Skell Hell

Åkte nattbuss upp genom Norrland natten till igår. Jag sov ungefär två timmar, sen var klockan halv två och det skulle tankas. Då kastade sig horder av rökare ut och blossade på det säkra avståndet tio meter från macken. Jag förstår inte riktigt, går verkligen rökare upp på natten och röker? Sen kom de iaf in och stank. Jag halvsov lite till sen, men vid halv tre kom vi till Umeå och då annonserades en halvtimmes rast i mikrofonen. Hlet utan masspsykos gick alla in och köpte hutlöst dyrt automatkaffe på Scandic Hotell. Jag är dock inte den som följer med strömmen, så jag köpte istället hutlöst dyrt kranvatten på flaska.

Sen var ju solen uppe i ögonhöjd, så jag kisade mig förbi alla tråkiga tallar och granar på E4:an mellan Umeå och Skellefteå i nittio minuter. Enda höjdpunkten var väl kanske Hökmarksberget, då kunde jag vila ögonen i uppförsbacken.

Mamma hämtade oss på busstationen och sen fick vi sova till lunch i mysiga stugan som nu har fått den säng jag hade under högstadiet och gymnasiet. Den är fortfarande skön. På eftermiddagen åkte till in till stan och handlade skor till pappa. Jag fick en mjukglass från Godisvågen och ett program till Trästockfestivalen.

Böneslav, löneslav...

...we all fall down. Vad tror du på?

• Jahve eller Mammon
• Allah eller Olja
• Buddha eller Baht
• Zen eller Yen
• Satan eller Självhushåll
• Ras Tafari eller Räkmacka
• Asar eller Aktier
• SVT eller SEK

(Räkna antalet frågor du svarar ja på.)

O ja: Du är förvirrad och desillusionerad. Du varken kan eller vill välja mellan andlighet eller rikedom i en värld där påven samlar växelmynt i sin mössa och företag tjänar pengar på krig som förs i gudars namn för att säkra oljetillgången till militärfordonen vanliga människor idag kör runt med i civil trafik.

1-8 jah: Tror gör man i kyrkan. Vet du ingenting?

Scatterbrains

Jag hade tänkt skriva om det där citatet som Daniel Lindholm återberättade (Det var en intervju i ett metalfanzine på nittiotalet - Intervjuare: "How did you become such a great singer, practising in the shower?" Metalsångare: "Hell no, I don't shower.") och varför jag tycker att det är så roligt.

Jag hade tänkt skriva om nostalgin jag ibland känner då jag ser eller lyssnar på gamla saker jag hittar på min dator; små dikter, utdragna skämt och FastTrackerII-techno.

Jag hade tänkt skriva om varför jag starkt ogillar människor som exploaterar nostalgi.

Jag hade tänkt skriva om varför jag verkligen gillar Mac Blagicks första skiva.

Jag hade tänkt i de banorna, ja, men jag drabbasdes av scatterbrains och kanske lågt blodsocker och trötthet och en känsla av att jag måste gå till jobbet imorgon också. Så jag skiter i allt.

Hejdå skräp!

Jo, faktiskt. Idag kom jag mig upp på vinden och grävde igenom kasserat kakel och utdömda möbler. Jonas hjälpte till att bära och åkte också med oss till sopen. Vilket fredagsnöje! Barnsligt kul att kasta gammal skit i containrar så att det kraschar. Lite synd förstås att Återbruket är stängt, ett par av möblerna hade säkert kunnat glädja någon mer. Hade timman varit mer arla och mindre serla så hade man kunnat dumpa dem på någon loppis istället, men nu närmade t o m sopen sig sin stängning och vi lät allt krascha. Sen åkte vi och hämtade svärföräldrarnas gamla diskmaskin, de har just renoverat köket och vår har pajat. Vilken timing, Gud! Nästan som att det alltid är motvind när jag ska cykla nånstans.

I helgen hoppas jag att det blir mycket lite gjort. Måste förstås installera maskinen, men annars kanske man bara kan gymma, dricka bärs och spela lite nintendo? Någon där emot?

One more, let's go!

Det blev inget idag, bilen var tvungen att åka till verkstaden. Förhoppningsvis imorgon. Eller ska jag säga - idag? Kom mig runt motionsslingan ett varv iaf. Så imorgon orkar jag inte springa i trapporna.

Jag har tidigare rekommenderat en del böcker och filmer på temat brevbärare, men nu finns det reality-internet på ämnet: www.postverket.net.

Motivation

Jag försöker motivera mig att städa våra förråd. Det går sådär. Jag tror att det kommer gå ganska bra bara man sätter igång. Seriöst!

Gudars skymning

Jag läste ut en bok igår. Faktum är att jag läste större delen av boken igår. Jag satt på balkongen och läste och läste tills solen gick ner och jag började frysa. Då gick jag in och fortsatte i soffan med en filt över benen. "Montecore - En unik tiger" av Jonas Hassen Khemiri. Den handlar om det mesta, med en far-son-relation i centrum. En av de bästa böcker jag någonsin läst, såväl i vad den berättar som hur. Läs den!

Annars har dagarna passerat väldigt fort de senaste veckorna, hoppas tempot minskar lite snart så att semestern känns längre. Jag har iaf hunnit vara en del ute på landet, kommit igång med styrketräningen igen, köpt en ny (begagnad) bas och svepte i farten både en matjessill och en snaps.