Vi hade i alla fall tur med vädret

Eftersom det är dyrt med vikarier, och svårt att få tag på dem på skolornas höstlov då alla är snoriga, har jag i två dagar kört en annan brevbärartur medan vi alla delat upp den jag brukar ha. Jag har kryssat mellan de dyra villorna i Kåbo, där många efter att ha köpt ett hus för tio miljoner inte har råd med en prydsam siffra till huset, läslig namnlapp till postlådan eller ens skruv att montera upp den senare med. The fabulous life of the rich and famous. Oh, well. Värre var att det har varit kallt och fuktigt, t o m regnigt utomhus. Jag känner mig halsond och snorig igen för tredje gången denna höst. Möjligen är det bara slemhinnorna som tagit stryk av för mycket tapetklister i gasform. Jag gjorde nämligen en insats på en vägg i vardagsrummet igår. Med vår nya ångmaskin (artikelnummer 529003 på jula.se) går det som en dans faktiskt.

I helgen kommer min bror och hans tjej på besök, det ska bli kul att träffa henne och kul att han ska få träffa mitt barn. Jag tycker ju att han missat hela bäbisperioden och att jag redan har en liten pojke som kan det mesta, men jag misstänker att alla framstegen kanske inte är lika tydliga för någon som inte träffat honom tidigare. Det krävs två punkter för att dra en linje, liksom.

Grattis på mors dag!

Idag var det min frus tur att fylla år. Hon blev 30+ och fick lite pengar från olika släktingar och fotvård (när man väl fått barn går det snabbt utför) av mig. Jag har tagit ledigt så att hon kan njuta av den spabehandling hon fick förra året som presentkort, innan det slutar funka. Sonen brukar sova i sin hårdlift med åkpåse på balkongen, men det regnar lite idag så jag tyckte det var ett ypperligt tillfälle för att vänja honom vid att sova i spjälsängen. Jag flyttade den så att den står under mobilen på skötbordets plats, gjorde mysigt med filt och satte nappen i hans mun. Han låg mest och gäspade och tittade länge, innan han till slut började klaga. Vi kom fram till en kompromiss; jag gläntade på fönstret så att han kan höra sin kära trafik, la honom i åkpåsen med napp i munnen och hårdliftens sufflett över huvudet. Frun har testat det här förut, oftast sover han då inte så länge som utomhus. Nåja, om en timme är det ändå dags att röra sig ner på stan för att ta en födelsedagsfika med några kompisar.

Det är så jävla skönt att inte jobba. Jag längtar sjukt mycket efter långvarig pappaledighet. Det är en av få sysselsättningar jag i dagens läge skulle kunna tänka mig att utöva till jag uppnår pensionsålder.

Update: Efter fyrtio minuters sömn väcktes mitt barn av hur hans pappa satte en bit potatis i halsen vid köksbordet. Kanske väckte de våldsamma hostningarna hans ångest över att lämnas utan möjlighet till mat och torrt ombyte i flera timmar, kanske sov han bara inte så djupt. Jag paketerade om honom till babybjörnen och snart sov han igen.

Not if we see you first

Först fick jag pengar av mamma för att köpa en webbkamera, och sen fick jag en webbkamera av min svåger. Mamma sa att jag fick använda pengarna till något annat. Alla vinner! :-) Nåja, jag installerade den igår och kunde sen visa upp bäbisen för hans farmor och farfar. De bor ju ett par stenkast härifrån, så de var mycket glada över att ha upprättat en videolänk. Så från och med nu ser ni oss på Messenger.

Rörmokaren var här och han hade med sig en fuktmätare. Det verkar som om möglet är en gammal relik, väggen är åtminstone inte fuktig i dagens läge. Det känns skönt. Så nu återstår bara att skrapa väggarna rena från gamla tapeter och färger, tvätta med mögeltvätt, måla med primer, tapetsera med Cover Up och måla ett par gånger. Easy peasy! Jag gillar verkligen inte att renovera. Kanske dör jag av leda, men det finns en viss risk att arbetet blir klart innan också. Den som överlever får se.

Regeringen har nobbat utbyggnaden av fastighetsboxar. Det var dumt som fan. Regeringen är de som bestämmer hur mycket vinst Posten ska gå med varje år. Eftersom postmängden minskar hela tiden och den post som skickas succesivt övergår från att vara A-post till att vara B-post så betyder det att Posten förlorar inkomster. Nu extra mycket eftersom t ex Bring Citymail också expanderat sin B-postutdelning till fler orter i Sverige. Posten måste då också förlora utgifter och då är det mest effektivt att minska personalmängden. Det gör man genom att låta maskiner sortera de flesta C5-kuvert i den ordning de ska delas ut, något som beräknas förkorta tiden en brevbärare ägnar åt sortering varje dag med cirka tjugo minuter. Dessa tjugo minuter kan då brevbäraren istället dela ut post på en del av en annan tur som delats upp då en av brevbärarens kolleger fått sluta. Självklart förstår också Postens ledning att oavsett om det är två brev eller ett brev per lägenhet som ska delas ut så måste den fysiska adressen besökas av en brevbärare. Det är en av anledningarna att Posten har bearbetat Post- och Telestyrelsen för att öka mängden fastighetsboxar i Sverige. En annan anledning skulle kunna vara att Posten redan idag förlorar pengar på förslitningsskador i brevbärarnas höfter och knän, och kommer göra det ännu mer då brevbärarna blir färre och tvingas täcka allt större områden med sina turer.

En tredje anledning skulle kunna vara att den post och reklam som delas ut idag har ett större format än de små brev som skickades då många brevinkast installerades. Få människor idag kör bilar från femtitalet, cyklar på en cykel från femtitalet eller ser sina HD-teveprogram på en gammal trettontums svartvit teve. Många flerfamiljshus som byggdes på femtitalet har idag genomgått byte av såväl elektriska stammar som avloppsstammar och med stor sannolikhet installerat bredband. Men ICA Buffé, skivorna från CDON och ett halv kilo reklam i en storlek något större än A4 förväntas oskadda glida in genom ett hål byggt för påskkort. I knähöjd eller halshöjd sitter en lucka med sprucket glas upphängd på en sextio år gammal tunn metallfjäder. Trycksvärteförgiftningen i stjärten måste ha stigit alla åt huvudet. Regeringen ser sin vinst rida in i solnedgången och brinna upp. Allt blir svart. The End.

Jeder für sich

I vår bostadsrättsförening har man inspekterat avloppsstammarna och funnit att de fortfarande är i gott skick och har större innerdiameter än de flesta moderna rör som skulle sättas in. Därefter har man spolat de befintliga rören för att rengöra och bli av med eventuella avlagringar och stopp i krökar här och var. Bra! säger jag. Underbart att inte alla idag bara kastar ut och köper nytt bara för att de har råd.

Vad man i vår bostadsrättsförening inte kan ha inspekterat är hur psykiskt påfrestande det kan vara att titta ner i en förhistorisk golvbrunn. En skrovlig håla till hälften fylld med smutsigt vatten (förstås) och överväxt med alger och befolkat av olika arter av organismer som äter och ser ut som gammalt hår. Självklart är den också omöjlig att montera loss och rengöra. Lukten på toaletten är inte alltid angenäm. Jag är ganska nöjd med det ansiktlyft toaletten fick då vi kaklade om väggarna, men jag blir lite sugen på att låna pengar och låta proffs göra om allt. Bara för att få en vanlig golvbrunn av plast som går diska ur då och då. Undrar just vad det kostar.

Kanske borde man skriva en motion till årsmötet, men jag misstänker att de som inte redan bytt ut sina inte heller bryr sig om saken. Och på samma gång som jag tycker att nya badrum kan höja värdet på lägenheterna kan jag också på sätt och vis hålla med om att var och en kanske borde stå för det själv.

und Gott gegen alle

Mitt liv är fullt av motgångar. :(

Idag åkte frun till Bauhaus för att köpa lite färg. Ungefär samma nyans som vi redan har på vardagsrummets väggar, men hon tyckte att det var dags att måla om ändå. Det var säkert nästan ett år sen sist. Nåja, sonen sov på balkongen och jag spelade vidare på Prince of Persia: Warrior Within. Jag hade en bossfajt och eftersom jag är grym så vann jag. Sen kom en filmsekvens och jag hade vunnit spelet och seglade hem från ön samtidigt som jag fick en föraning om att mitt hemland härjades av de hemskaste plågor. Eftersom jag läst en recension av uppföljaren till det här spelet tyckte jag att det var något som inte stämde. Kollade en spelguide på internet och förstod snart att jag nått ett av två möjliga slut. Det som inte stämmer överens med början på uppföljaren. Det sämre. Hade jag bara sparat en extra fil så hade jag kunnat backa till den och gått en annan väg. Men nej. Det ser ut som om jag måste spela om hela spelet från början. Jag saknar ord såväl som lust.

Frun kom hem, sonen vaknade och vi åt lunch. Sen flyttade vi en del möbler från vardagsrummet ut i hallen och soffan och linneskåpet mot mitten av parketten. Bakom linneskåpet sprack en tapetskarv upp förut då en spegel ramlade ner där. Nu såg vi att det fanns små svarta prickar på väggen innanför skarven.

Mögel. Området matchar röranslutningarna till handfatet på andra sidan väggen. Eller kanske de skruvhål efter ett annat handfat som tidigare ägare inte brytt sig om att fylla igen, något som vi gjorde då vi bytte kakel när vi flyttade in. Det verkar inte finnas någon fukt där just nu; området är begränsat, parketten och golvsockeln är opåverkade och själva väggen har ingen fläck som jag kan se. Men vattnet har kanske hittat en ny väg genom väggen istället, ner till grannen t ex? Och vems är ansvaret? Visst har vi renoverat badrummets väggar, men om rören brustit i väggen kan det väl inte gärna vara vårt fel? Eller? It's a world of pain. To be continued.

Det blev som det blev

Lördagsfikat blev hos oss och det var gott och trevligt. Sen promenerade vi till det som på papperet kunde varit en stor fest, men som blev en parmiddag med utsökta veggoburgare och samtalsämnen som cancer, mord på familjemedlemmar, livet med en bäbis och lägenhetsköp. Jag är väldigt nöjd med utgången, förutom att vi tappade vår låsvajer till vagnen på vägen hem.

Idag steg vi upp sent och upptäckte att kylskåpets på-knapp hade slagit av sig själv. Det har hänt förut en gång, men då måste jag upptäckt det ganska snabbt. Nu höll kylen sköna tjugo grader och vi fick helt enkelt kasta en del. Frysen hade hållt sig lite bättre, det enda som tinat var egentligen en halv påse pyttipanna som vi bestämde skulle få bli middag. Jag undersökte vad som var problemet och bröt loss panelen med knapparna, fick fingret mot en ledare och kände strömmen genom vänstra armen in till hjärtat ungefär. Jag slog av säkringen och silvertejpade ett suddgummi på knappen så att den håller sig i intryckt läge. Får se om det går att få tag på en reservdel. Efter frukost promenerade vi med svågern och svägerskan runt Hågaby-Kvarnbo-Flogsta och hem igen. Höstvädret var underbart varmt och friskt på samma gång. Sen blev det några dueller i Wii Sports och stekt ris, te och äppelpaj i våra magar. Mumma. Kvällen har förflutit utan närmare intellektuell stimulans, förhoppningsvis tycker min bäbis att det var mer utvecklande.

SKITVIKTIGT!!! TA INTE BORT!!!

Jag har hört att förhållanden till syvende och sist går ut på att kompromissa, ett påstående som i många fall kan vara sant men så lever också många människor idag i dåliga förhållanden. Sluta kompromissa jämt! Låt alla parter få det de vill ha.

Annars funderar jag mest på vilken webbkamera jag ska köpa. Nej, jag ska inte börja ringa med Skype - vem vill använda något som är gjort av Kazaa's upphovsmän och få datorn full med spyware? Jag tänkte helt enkelt att min mamma och pappa m fl ska kunna titta lite på sin favoritbäbis över MSN Messenger (Okej! Jag tar tillbaka allt jag sa om programvara från folk med stora garderobskonton.). Det tråkigaste med Messenger är att det hela tiden ska påminna en om hur många olästa mail man har. Jag använder ju inte längre min Hotmail för brevväxling. Några människor har inte märkt det och det gör inget eftersom det enda de skickar är kedjebrev. Oavsett om de innehåller protestlistor mot kvinnovåld och nedläggningshotade sjukhusavdelningar eller bara sexistiska skämt med clip-art så är jag inte intresserad. Oftast tar jag bort dem innan jag läst dem. Det finns fungerande system för namninsamlingar, att lägga sitt namn till en lista och maila tjugo personer är inte ett av dem. Namnlistorna når sällan hundra namn och om de gör det så kommer samma namn stå på ett antal olika listor, vilka alla kommer fram för sent för att hinna påverka berörd makthavare. Om inte annat så slutar en lista med namnet innan mig, för jag skickar kategoriskt INTE vidare. Men nu är det lördag och jag ska först fika med några kompisar och sen äta burgare och dricka öl med några andra.

Skriv av detta blogginlägg för hand tjugo gånger och skicka en kopia till Skatteverket, arton kopior till olika hårsalonger och arkivera den tjugonde i en blå pärm. En handmodell i Idaho, USA, försökte först göra blåkopior för att slippa skrivknöl på pekfingret. Han drabbades då av alkoholförgiftning och förlorade synen på sitt ena öga. Sedan försökte han göra fotostatkopior, men tittade rakt in i scannern och blev så helt blind. På vägen hem från sjukhuset träffades han av blixten och blev påkörd av en bil, något som förstås var helt orelaterat till skrivuppgiften men ändå mycket olycksbådande.

Historien upprepar sig

Förra veckan blev jag sjuk igen. Det var bara en månad sen sist. Nu var jag förstås tvungen att förlora inkomst på kuppen, men i övrigt gjorde jag samma saker som förra gången; sov, drack mycket vatten och spelade tevespel. Ja, du läste rätt. Jag har spelat en bra bit igenom Prince of Persia: Warrior Within för GameCube. Det är snyggt på ungefär samma sätt som ettan (Sands of Time), episoderna är bitvis svårare och mer våldsamt på ett mindre monotont sätt. Storyn har en skön twist, men jag föredrog den mer optimistiske prinsen i ettan och skulle gärna slippa hårdrocksriffen och S&M-klädseln på de kvinnliga motståndarna.

Förra gången jag var krasslig kom mina föräldrar hit och inspekterade stolta sitt första barnbarn. Det blev en hel del promenader och fika under några dagar som var soliga och fina, antagligen var det sommarens sista eller höstens första.

Sen spelade Apoteket Apan på Kulturnatten. På en utomhusscen vid Fyrisån. Jag hade underställ, skjorta, stickad tröja och anorak. Tyvärr kunde jag inte hitta mina torgvantar och frös därför om fingrarna. "...så lyckas Apoteket Apan nästan värma vattnet i Fyrisån bredvid till nästan badvänligt, eller åtminstone luften till otandskakarkall." -UNT

Finansmarknaden rasar. Lite som den gjorde i början av 1990-talet. Man undrar om det kanske vore dags att införa personlighetstest på dem som anställs att leka med andras pengar. Jag tror att finansmarknaden skulle bli lite mer stabil om det bara anställdes odödliga stoiska psykopater med ett intresse av ekonomisk historia. Inte för att jag personligen känner av krisen, jag tycker mest synd om dem som förlorar stort på det här för att en massa töntar inte tar sitt jobb på allvar utan leker och tänker kortsiktigt. Kanske inte den bästa analysen du läst i ämnet, men sånt är livet.

Nu är det helg igen och jag är trött och sur. Bara så du vet.