Historien upprepar sig

Förra veckan blev jag sjuk igen. Det var bara en månad sen sist. Nu var jag förstås tvungen att förlora inkomst på kuppen, men i övrigt gjorde jag samma saker som förra gången; sov, drack mycket vatten och spelade tevespel. Ja, du läste rätt. Jag har spelat en bra bit igenom Prince of Persia: Warrior Within för GameCube. Det är snyggt på ungefär samma sätt som ettan (Sands of Time), episoderna är bitvis svårare och mer våldsamt på ett mindre monotont sätt. Storyn har en skön twist, men jag föredrog den mer optimistiske prinsen i ettan och skulle gärna slippa hårdrocksriffen och S&M-klädseln på de kvinnliga motståndarna.

Förra gången jag var krasslig kom mina föräldrar hit och inspekterade stolta sitt första barnbarn. Det blev en hel del promenader och fika under några dagar som var soliga och fina, antagligen var det sommarens sista eller höstens första.

Sen spelade Apoteket Apan på Kulturnatten. På en utomhusscen vid Fyrisån. Jag hade underställ, skjorta, stickad tröja och anorak. Tyvärr kunde jag inte hitta mina torgvantar och frös därför om fingrarna. "...så lyckas Apoteket Apan nästan värma vattnet i Fyrisån bredvid till nästan badvänligt, eller åtminstone luften till otandskakarkall." -UNT

Finansmarknaden rasar. Lite som den gjorde i början av 1990-talet. Man undrar om det kanske vore dags att införa personlighetstest på dem som anställs att leka med andras pengar. Jag tror att finansmarknaden skulle bli lite mer stabil om det bara anställdes odödliga stoiska psykopater med ett intresse av ekonomisk historia. Inte för att jag personligen känner av krisen, jag tycker mest synd om dem som förlorar stort på det här för att en massa töntar inte tar sitt jobb på allvar utan leker och tänker kortsiktigt. Kanske inte den bästa analysen du läst i ämnet, men sånt är livet.

Nu är det helg igen och jag är trött och sur. Bara så du vet.