Träden föll i skogen, hörde du sågen?

Det var en fin dag med åtta minusgrader och en lågt stående sol som tinade snön i tallarnas toppar. Jag fick gallra lite på egen hand och det kändes som jag hade hygglig känsla för vilka som skulle stå kvar när de andra föll omkring dem. Ändå vågade jag inte kapa navelsträngen riktigt och ropade dit pappa ganska ofta.

Dagens skörd.

Mission complete? Nä. Skogen kommer ju fortsätta växa för evigt. Min pappa har ju "ärvt" den här skogen av sin pappa och mina barn och mina syskons barn ska en dag överta den efter oss. Hoppas jag. Jag började idag fundera på om min dragning till skogsbruk är mitt sätt att kompensera för usel skäggväxt. Att jag liksom vill adoptera ett jättestort grönt skägg som jag kan ansa i lugn och ro utan att behöva oroa mig för hur jag ser ut. Och ingen grön våg eller nåt, men skogen har stått där länge och tänker inte flytta sig ens om jag sågar ner vartenda träd. Den utstrålar ett lugn och en känsla av kontinuitet som jag inte tror mig kunna känna någon annanstans. Flummigt? Fuck you!