tisdag, november 07, 2006
Betapetande i naveln
Jag sitter och väntar på att Simon ska komma tillbaka till sin dator, så att vi kan spela Betapet. Jag har spelat massor idag och mest förlorat, men det gör inget. Så länge man spelar hyggligt bra själv och får dricka te och lyssna på lite skön musik samtidigt så gör det inte så mycket om man blir utklassad. Jag har lyssnat på Thom Yorkes "The Eraser" och The Strokes "First Impressions of Earth" bl a. Den ena är ganska softish och avskalad om man jämför med Radioheads tre senaste skivor, som vrider om mitt huvud på ett obehagligt trevligt sätt. Den andra är sjukt massiv, som om nån slog en i magen och höll kvar handen där i trakterna. Båda har bra melodier och vokalisterna som vrider de sista dropparna blod ur sina röster på ett totalt ofegt sätt.
Vilket helt osökt leder mig till Matti Alkberg BDs senaste skiva "Ditt Hjärta är en Stjärna", som inte är så bra. Eller, låt mig säga att den efter en lyssning tycks ha några lysande låtar som tvingas skina genom nåt slags gnällig skärm av torrt gubbslem. Men de lyser ju igenom, om en vecka kanske jag älskar den. Jag kanske t o m älskar gubbslemmet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
The Strokes, var inte det det där bandet som gjorde en första skiva som alla älskade och en andra som alla hatade och vars namn alltså kommer stinka i 10000 år?
Det låter lite som det skulle kunna vara The Strokes, ja. Faktum är att jag inte lyssnade så mycket på den andra, den kändes lite sådär fast ändå rätt okej. Den tredje däremot, tycker jag är riktigt bra. Bl a finns det en låt som skulle kunna vara en typisk raljant Pogues-dänga med en fyratumsspik inslagen i pannan.
Skicka en kommentar