En resa i rum och tid

Vid lunchtid, en gråmulen dag i slutet av oktober lämnade jag Uppsala och tog från Arlanda ett plan till Skellefteå. Och landade en eftermiddag i mars. Eller åtminstone kändes det så. Sju minusgrader och sol som fick snön att gnistra. Shit! I morse kändes det redan som om klockan dragits tillbaka till januari.

Minusgraderna var ungefär lika många, men snön hade börjat falla igen. Jag plockade ihop lite kläder och gick in till mamma och pappas hus för att äta frukost och duscha. Vädret gör att man känner sig lite insnöad, som med ett lager vadd runt huvudet. Och när Anna inte är här vill jag inte ligga ute på stugans kammare för mig själv och läsa, så jag har satt mig framför datorn istället. Spelat lite Betapet mot Anders och allmänt bara slösurfat bort tiden. Mamma har åkt för att handla mat med farmor, när de kommer hem ska vi nog ta en tur in till stan. Det blir bra.

Kolla in istapparna, det blåste rätt friskt här i fredags då stormen kom med den första snön.

25:e Uppsala Internationella Kortfilmsfestival #4

Avslutade festivalen med att i söndags kväll se ett retrospektiv över Jonas Odell och FilmTecknarnas filmer. En hel del kände jag faktiskt igen, bl a "Alice i Plasmalandet" som jag måste sett i på teve tidigt nittiotal. Det var en salig blandning och det mesta var bra och ofta roligt. Räckan av musikvideos kändes ganska oengagerande, trots att animationerna var snygga så står allt och faller med huruvida jag gillar musiken - den enda jag verkligen gillade blev således "Take Me Out" (Franz Ferdinand).

Släkt och vänner var roligast. Även här fanns den där mörka humorn som lockar mig till skratt. Inkorrekt citerat: "På lördagarna gick alltid morbror Åke ut och dansade, utan moster Gerda... Vi barn förstod honom. Moster Gerda var alltid sur, rödögd och hade blåmärken i ansiktet." Det liksom fastnar i halsen.

Aldrig som första gången har jag ju redan nämnt, men den är så jävla bra. Det enda som är tråkigt är kanske att de två kvinnornas upplevelser är mer negativa än männens. Men så sker kanske också en stor del av allt sexuellt umgänge mer på mäns villkor? Något som jag isåfall hoppas förändrar sig väldigt snart.

25:e Uppsala Internationella Kortfilmsfestival #3

Sådärja, då var det nästan klart. Tretton visningar har jag sett denna vecka. Många bra, fler mediokra men väldigt få dåliga kortfilmer har det blivit. Under gårdagen lyckades jag också se ett block inom den svenska tävlingsklassen. Tvärtemot vad jag hade hört så höll det genomgående rätt hög klass. Det blev också gamla svenska favoriter, HBT-personer, zombies och andra monster. Well, well:

Human performance and limitations är en särdeles komisk och mycket allvarlig dokumentär om en neorolog som under en flygresa tycker sig höra på pilotens tal att denne är hjärnskadad eller gravt drogpåverkad. Han skriver ett brev till flygbolaget...

A woman's point of view during sex förstod jag ingenting av. "Vad händer? Vad menas?" undrade jag, nästan i panik. Fotot och ljudet var väldigt snyggt dock. Regissören var där och berättade efter visningen lite om filmen och det gick upp för mig att idén var lika enkel som genialisk. Jag tror jag väntade mig att det skulle vara lite klurigare än ordagrant.

John and Michael är en väldigt vacker och varm animerad film, både rent grafiskt och berättartekniskt. Den handlar om kärleken mellan två män med Downs syndrom.

Det fanns fler som berörde och var bra, men många av dem försökte vara för mycket. Ibland känns det nästan som om pengabristen bara fått regissören att försöka visa långfilmens handling på kortare tid. Stressigt och splittrat.

Jag såg också ett block med musikvideos som enligt blockets titel ska ha rockat världen. Tyvärr var ju inte allt sån musik som jag gillar, vilket drar med sig bilderna ner i djupen. Bäst var förstås "Rabbit in your headlights" (UNKLE feat Thom Yorke), "Fell in love with a girl" (The White Stripes), "Hurt" (Johnny Cash) och "Windowlicker" (Aphex Twin).

Näsvist, ett nöje.

Flashback till förra helgen: Det skrevs om s k partytrick i lokaltidningens fredagsbilaga. Samma dag kunde man hälsa på några från redaktionen i stans nya galleria och där visa sitt eget bästa partytrick. Alla som lät sig filmas skulle få en USB-muggvärmare (nej, ni vill inte veta vad det är), samt chansen att vinna en iPod Nano.

Jag gick dit och snackade lite med dem, det visade sig att vi hade några gemensamma bekanta. Jag såg ett par andra människor trixa. Funderade på att pierca mig med en sprutnål eller nåt, men ett sedeltrick gav mig en lysande idé. Jag skulle helt enkelt trolla bort en enkrona genom att stoppa den i näsan. (Mina näsborrar är vida och dito kända.) Vadå!? Vad går ni på för lama fester?

Ni kan gå in på Uppsala Nya Tidnings hemsida och klicka er fram till web-tv om partytrick (varför har UNT aldrig permalänkar?). Det är klippet som börjar med armförlängaren Charlie (nästan roligare än jag). Man kan också rösta. Gör det, rösta på mig!

25:e Uppsala Internationella Kortfilmsfestival #2

Nu har jag gjort fem visningar till, tre i den internationella tävlingsklassen och två dokumentärblock. (Jag vet inte om jag förklarat det här, men en visning är oftast drygt en och en halv timme lång och består av ett varierande antal kortfilmer i varierande längd och kvalitet) Jag måste erkänna att jag har lite svårt för konstfilm, ofta när folk gör abstrakta saker så skiter de fullständigt i allt. Bara för att man inte vill berätta en linjär historia så måste man ju inte skita i att ge publiken nån slags tolkningshjälp?

Till största delen har dock det mesta varit väldigt bra. På de visningar där man ombeds rösta har jag nog hittills bara satt en tvåa (av fem). Betyg är ju sådant som man snabbt omvärderar, redan när jag kommit hem och betygsatt på Filmtipset så har jag ibland ändrat mig. Var den verkligen en fyra? Hursomhelst, några ljusglimtar:

Isbjeren Ben har stödkrage, en mamma som säljer sexhjälpmedel och kan en hel del om isbjörnar. Glassbilstjejen Marilyn kan också en hel del om isbjörnar och tycke uppstår. Vad gör blyge Ben av situationen? Jo... Ganska enkel handling, som ändå rymmer mycket känslor. Väldigt bra!

Civil status En rysk semi-dokumentär film om kontoret som utfärdar attester för födsel, giftermål, skilsmässa och dödsfall. Människor kommer och går, världen ter sig ganska cynisk, men mitt i allt finns ändå en ljus och klar strimma hopp.

Heavy Metal drummer handlar om Badou som gillar metal, vilket omgivningen liksom inte vill acceptera. Han spelar i ett lamt bröllopscoverband och får verkligen inget utlopp för sina Bozzio-ambitioner. Eller?

Leila Khaled, Flygkapare och Grünfeld: Udkjent opphav förtjänar väl egentligen inte att klumpas ihop, för de var båda väldigt bra dokumentärer och handlade om vitt skilda personer. Ändå visade de båda att driften att söka sitt ursprung hos människan är väldigt starkt och hur komplext det blir när sanningen inte är den man skulle vilja finna. Se dem om du får chansen, verkligen.

25:e Uppsala Internationella Kortfilmsfestival #1

Shit vilken lång titel. Idag har jag gjort min första dag någonsin på denna anrika festival. Jag tog mig vatten över huvudet på en gång och klämde tre visningar på raken. Jag drunknade inte, man fick ju faktiskt hämta andan emellanåt. Sista halvtimmen var jag dock mäkta trött i ögonen och gnuggade ofta och energiskt med torrostade jordnötter på fingrarna.

Jag ska nämna några filmer, men inte för många. Kolla på min filmtipset-sida om ni vill se mina betyg ("Vad jag ser" här till höger).

Aldrig som första gången! är fyra personers respektive sexdebut skildrade med varsin berättar- och animationsteknik. Ett tacksamt ämne, men/och mycket väl genomfört. Av någon anledning får jag för mig att jag sett den första episoden, månne i form av kondomreklam?

Hoi Maya handlar om två tanter som råkar träffas på en frisersalong. De förnekar först att de känner igen varandra, men sakta rullas den sanna historien upp. Väldigt bra skådespeleri, mycket mysig film.

Scen nr 6882 ur mitt liv Det är midsommarafton och Martin har spanat in en hög bro som han vill hoppas från. (Ok, jag rippade direkt ut programmet.) Extremt hög igenkänningsfaktor på hur jävla dum man kan bli på fyllan.

Kitchen sink Egentligen tänkte jag inte skriva om fler, men den här är så himla himla bra. Jag har sett den på Kulturnatten för många år sen också. Otrolig stämning när en kvinna drar upp ett hårstrå ur vasken och hennes mardrömmar och drömmar följer med.

Trevlig helg!

Jo, för helger är ju trevliga. Man måste inte jobba utan kan istället fokusera på att göra roliga saker. Äta mat och dricka vin i goda vänners lag. Fika och leka med folks nya bäbisar. Dricka mer vin. Leka lekar med andra vuxna. Titta på film. Lyssna på musik. Snacka skit. Sen på söndan får man ångest inför den stundande arbetsveckan. Dock inte denna helg, tror jag. Nästa vecka har ju bara två vardagar, som jag nämnt tidigare. Jag längtar nästan redan till tisdag eftermiddag. "Trevlig helg!" ska jag ropa glatt till mina trötta kolleger.

Evig semester, nu kommer jag.

Om det vore så väl, det kommer bara vara åtta vardagar plus två inbakade helger. Allt med start nästa onsdag. Jag tänker besöka kortfilmsfestivalen, gratulera min fru på hennes födelsedag och hälsa på min kära familj hemma i Skellet med omnejd. Där ska jag röja lite skog, dricka upp pappas whisky och kanske gå på ishockey.

Men tänk evig semester. Den genomsnittlige svensken skulle nu inflika att hon/han nog skulle tycka att det var skönt ett tag, men att det snart skulle göra henne/honom tokig att inte ha ett jobb att gå till, inga rutiner etc. Fuck that! Var gärna kristen, men sluta för just Guds skull upp med att hylla förvärvsarbetet på detta jämnt plågsamma lutherska sätt. Om du måste mjölka kor för att ha mjölk att dricka, hugga ner skog för att inte frysa ihjäl eller döda för att slippa bli dödad - gör det! Be my guest. Men sluta snacka om att det är så givande att stå vid löpande band, göra kvartalsrapporter, slimma organisationer eller klona DNA. Sluta! Om Arbeit macht frei är allt du har att säga, var tyst!

Men nu skulle jag ju inte snacka grön våg. Jag vill ju inte ens arbeta för att överleva. Jag skulle säkert göra det om jag var tvungen, men just nu tänker jag ändå låtsas att jag hellre skulle lägga mig ner att dö än att lyfta ett finger igen. Nu tänker jag låtsas att en evig semester med endast styrketräning, alkohol, korsord och sex - allt till tonerna av bra musik förstås - är det sätt jag skulle vilja leva mitt liv från och med nu. Och för evigt. Over and out.

Vem äter ett äpple som en orm rekommenderat?

Va!? Jag bara undrar. Om nån nu får för sig att det här skulle vara ett argument för att kvinnor på något sätt är underlägsna män, vill jag bara tillägga: Skulle du äta ett äpple som ditt revben påstår att en orm har rekommenderat? Hell no! Spring åt andra hållet. Shit pommes frites...

Paradisäpplen är ju inte så goda, det vet väl de flesta. Om en orm kom fram till dig på bussen och sa: "Prova paradisäpplen, värsta grejen! Man blir lika smart som Gud fan." - skulle du då prova eller skulle du stirra ut genom fönstret, låtsas att det inte regnade och glömma hela skiten? Eller skulle du tipsa blottaren som går på hållplatsen efter ormen om fikonlövets centrala roll i hösten mode? It's just another day in paradise.

Samtidigt var det ju ganska sunt att ge himlen fingret och ta en tugga av bajsmackan. Bara för att se vad som hände. Om ingen nånsin lyssnat på ormar, skulle vi idag säkert inte haft vare sig internet, 3G, USA, Darwinism, satanism, Bajen, bärs eller rakade brudar. Och tro mig när jag säger att jag gillar bärs.

I love you, but I've chosen The Darkness?

Nej, knappast. Vad hade ni väntat er? Visst är det roligt med pastis på Queen, men särskilt bra är det ju inte. I Love You But I've Chosen Darkness är såå mycket bättre. (Det kan finnas läsare som anser att ställningstagandet kanske inte är dagsaktuellt, till dem ställer jag den karaktärsavgörande frågan och svarar de då fel bannar jag dem fortare än båten Anna hunnit blinka. Lång parentes, men vad göra? Ämnet är viktigt.)

I övrigt anser jag att vad övrigt finns att tillägga bör förstöras.

Inte så koolt.

Vi hade en trevlig helg. Den började i fredags kväll då vi (jag, Fru, A & E) åkte ut till stugan, tittade på teve med varma smörgåsar och lite rött vin som tilltugg. På det sov vi en god natts sömn.

Det var inte alls så kallt som vi väntat oss, varken inomhus eller utomhus. T o m en strimma sol här och var, så på lördagen gick vi en liten promenad i skogen och tittade efter trattkantareller. Vi hittade inga, men en fästing hittade Anders. Vi tog också en liten tur in till Öregrund och gick runt bland alla fina hus där och drömde. På kvällen kom grannen över med en halv ICA-kasse trattisar, han tyckte väl synd om oss amatörer. Vi gjorde en grym sås på dem, mmm... Vi hade tänkt titta på teve den kvällen också, men vi drack upp allt vin till maten och pratade på med Led Zeppelin och Karl Gerhard i bakgrunden. Klockan tre på natten var Campari det enda som fanns kvar och eftersom det inte går att dricka alls, gick vi och la oss.

På söndagen kom Frus familj ut, vi åt tårta till Frus systers ära och gjorde en ny svampexkursion, denna gång med viss lycka. På kvällen när vi kom hem hade frys-/kylskåpet slagit av sig. Det var tjugo grader i kylen och plus tre i frysen. Slängde en del, tillagade annat och frös om det tredje. Också koolt.

Blåst?

Vad är det för fel på kvastar och räfsor? Jo, de sliter inte nämnvärt på miljön och personer som befinner sig i närheten hör dem inte. Inte heller är de tunga att bära på ryggen. Fast värst är kanske det faktum att de tränar användarens muskler.

Tyst! Jag försöker koppla av efter jobbet, tänka lite, skriva lite. Mina fönster har bara så många glas som din motor har taktslag. Kan du inte bara vara fridsamt tyst? Snälla?

But why?

En av mina absoluta favoritfilmer är Sci-Fi-komedin "Galaxy Quest". Jag hade den på köp-VHS och gissar att jag lånat ut den för nu kan jag inte hitta den. Kolla gärna dina hyllor och hör av dig om du har den. Jag är inte arg. Inte mycket iaf.

Till er som inte sett filmen måste jag rekommendera att ni gör det nu under helgen när jag är på landet och därmed inte bloggar. Man förlänger livet med flera år, så mycket skrattar man. Som när... Nä, inga spoilers.

Vuxna kaniner gör saker tillsammans

"Och inled inte alldeles för många inlägg i utropstecken." sa Herren, men vad brydde väl jag mig om det. Ska rubriker verkligen ha några skiljetecken alls? Är det rubriker jag skapar? Nå, jag gör som jag känner för vid varje enskilt tillfälle. Det borde du också göra!

Det jag ville säga var egentligen bara att jag är fett nere med låten "Sverige om Natten" med Kaninmannen. Hej! Liksom.

Nu ska jag packa bl a gummistövlar, imorgon afton efter jobbet drar vi ut på landet för att frysa, dricka vin i stearinljusets sken, kanske plocka svamp och se en dvd. Leva lantliv helt enkelt. (Jag skämtar, jag växte upp på en norrländsk bondgård.)

Hon gör det med huvudet!

Jag såg en gång en film som hette "Basic Instinct". Den var inspelad på en VHS-kassett. Den handlade om en polis som gjort comeback inom kåren efter att ha blivit avstängd för att narkotikapåverkad skjutit någon. Eller nåt sånt. Polisen spelades av Michael Douglas. Han sätts på ett mordfall, en man har blivit sexmördad. Vid ett tillfälle samtalar polisen med en kollega och någon av dem säger "She is screwing with her head.", men det översätts till att "Hon skruvar med ditt huvud.". I en engelsk textfil står det också "She is screwing with your head.". Jag stannade och backade bandet och lyssnade flera gånger. Jag är nästan hundra procent säker på att de säger her och inte your.

Jag är besviken. Vad är det för samhälle vi lever i egentligen? Och jo, bandet tog slut innan filmen. Jag vet fortfarande inte hur det slutar. Egentligen kommer jag inte heller längre ihåg hur den började. Däremot såg jag Jim Jarmusch's "Broken Flowers" häromveckan och kommer ihåg den. Sharon Stone var med. Den var riktigt bra tyckte jag. Se den!

Contains Truth. Do Not Bend!

Ja, så stod det faktiskt på brevet. Avsändaren var Church of England. Brevbäraren blev nyfiken på brevet som påstods innehålla sanning. Och från kyrkan till på köpet, shit pommes frites. Att läsa adressaternas post skulle aldrig falla honom inom, inte i vanliga fall. Men om det här kuvertet nu innehöll Sanningen - Meningen Med Livet? Då måste man ju? Skulle man någonsin kunna förlåta sig själv om man inte vågade språnget?

Postiljonen tittade sig omkring, ingen av kollegerna befann sig inom direkt synhåll. Han drog sig ett djupt andetag och slappnade av i axlarna. Så höjde han brevet mot lysröret och kisade en aning för att vänja ögonen vid ljuset. Först verkade det som om kuvertet innehöll ett oskrivet blad. "Ett skämt." tänkte postmannen något besviket, "Förstås!". Men så såg han att en och en halv bokstav skymtade fram bredvid hans tumme. Något stod faktiskt skrivet längst ute på kanten av arket. Han bytte grepp och beredde sig på den omtumlande sanningen.

"Cake it is then." Livet kändes med ens enklare. Han andades ut.

Wishlist på FONUS!

Det tyckte jag var en helt sjukt rolig idé, då jag läste en annons för att planera anhörigas begravningar på internet. Man ska liksom kunna välja musik, svepning, kista, smink, blommor och gästernas klädkod, för att sen bara betala hela rasket med VISA. Sen kom jag på att det finns något som heter testamente och dessutom upptäckte jag att det redan fanns nåt slags arkiv för såna, som man kunde åberopa via planeringssajten. Så min idé dog (no fun intended).

Ett testamente är dock inget som släktingar nödvändigtvis följer, så om man (som jag) tänkt bli excentrisk på gamla dar måste man nog också se till att bestämma allt i förväg. Svart, vitt och rött endast. Megasakral orgelmusik, gråterskor, levande ljus. Procession, gärna en ganska lång sådan med knarrande snö under de sörjandes skor. Snyftande farväl vid nedsänkningen. Sen syndigt läckra tapas, mycket rött vin och högljudd musik. (TODO: Blandskivor, glöm inte "Levande Begravd" med Liket Lever. Fast kanske hellre i MABD's tolkning?) Om ni som kallar er mina vänner inte dansar, ska jag hemsöka er!
Eller kanske ska jag bara kremeras till "In the Air Tonight" av Phil Collins? Den som överlever mig får se.

Spegel, spegel på väggen där...

"Ursäkta," avbröt spegeln, "men jag tror att min herre har lite mögel mellan tänderna." Jag insåg att den hade rätt och skämdes lite för min bristande munhygien. Ändå fann jag mig snabbt. "Det är sånt som kan hända då man avnjutit en smörgås med ädelost." svarade jag och tillade att "Det är inget jag väntar mig att du ska förstå.". Spegeln sa inget mer.

Av nån anledning gillar jag såna här läskigt närgångna bilder. En gång tog jag med manisk fascination en massa bilder på min navel.

Kero Kero!

Jag vann biljetter till Tokyo Sound Revolution på Södra Teatern i Stockholm. Jag tog min käre vän Simon i handen och flyttade in hos hans föräldrar över helgen. På fredagen åt vi mat, drack lite vin och tittade på Borat på YouTube. Sen gick vi dit och tittade på två band från Tokyo, Fresh och eX-girl.

Fresh spelade nåt slags fusion-rock med trummor, bas, gitarr och klarinett/sax/MIDI-flöjt. Galet, multirytmiskt, kakafoniskt - som Coltrane med Mars Volta som kompband kanske. Bra, på det där hypnotiska och lugnande sättet som jag gillar.

eX-girl kom in på scenen iklädda klänningar i silver och orange, med silverplatågympadojor på fötterna och orange bläckfiskarmarmössor på huvudena. På händerna hade de krabbklor i orange tyg och de rörde sig passande till Nintendo-musik. Sen slängde de klorna, grabbade sina instrument och körde över publiken med hardcore punk med spridda inslag av operakörer och popharmonier. Helt grym konsert! Rolig scenshow!

På lördagen åt vi god mat, drack lite vin och tittade på Borat innan vi gick ut igen. Pepe California spelade rätt skön, men nästan tråkig myspop med dansant rytmsektion. Och Ego-Wrappin' spelade jazz med väldigt bra sångerska och tajt band, men eftersom vi väntat oss nåt mer nyskapande och inte var så styrdanssugna drog vi istället ner på Debaser och dansade som galna till Popsicle, Flaming Lips, Violent Femmes, Hanson Brothers, Michael Jackson och Bonnie Tyler m fl.

En väldigt rolig helg har jag haft. Och Sverige slog Spanien med 2-0, way to go!

Cirkelresonemang

Emptiness is loneliness
and loneliness is cleanliness
and cleanliness is godliness
and god is empty just like me...

 -Billy Corgan

Du & jag Durden

De båda gånger jag hört om hur mina två syskon vid separata tillfällen attackerats av "fellow ungdomar" i vår hemstad, där de båda fortfarande bor, har mitt blod kokat upp när jag senare på kvällen lagt mig för att sova. Jag har knutit nävarna under täcket och spelat upp otaliga scenarion i mitt huvud. Hur slår man ensam tre förövare medvetslösa, helst samtidigt som man också förnedrar dem verbalt, på ett sånt sätt att de när de sedan åter vaknar till livet väljer att leva det som en sund människa? Kan man banka skiten ur skitar?

Jag har inte slagits sen jag gick i femman eller sexan. Iaf inte på något större allvar. Jag är inte särskilt stark och kan inga kampsporter. Jag önskar att krig inte behövde bryta ut, att konflikter kunde lösas med godtagbara kompromisser från alla kombatanters håll. Jag vill ingen nåt illa. Jag undrar mest bara om jag skulle kunna släppa ut det våld jag bär inom mig på ett sånt sätt att det släckte ligisternas vilja att angripa oskyldiga förbipasserande nånsin igen.

Till slut blev jag tvungen att smyga upp ur sängen och gå ut i köket för att skuggboxas en kvart. Their original names and faces were all forgotten as I turned them into meat loaf.

Det finns dagar och det finns dagar.

Det finns dagar
då man bara vill dö
Och deras namn
(från A till Ö), är:

Fredag
Lördag
Måndag
Onsdag
Söndag
Tisdag
Torsdag