25:e Uppsala Internationella Kortfilmsfestival #3

Sådärja, då var det nästan klart. Tretton visningar har jag sett denna vecka. Många bra, fler mediokra men väldigt få dåliga kortfilmer har det blivit. Under gårdagen lyckades jag också se ett block inom den svenska tävlingsklassen. Tvärtemot vad jag hade hört så höll det genomgående rätt hög klass. Det blev också gamla svenska favoriter, HBT-personer, zombies och andra monster. Well, well:

Human performance and limitations är en särdeles komisk och mycket allvarlig dokumentär om en neorolog som under en flygresa tycker sig höra på pilotens tal att denne är hjärnskadad eller gravt drogpåverkad. Han skriver ett brev till flygbolaget...

A woman's point of view during sex förstod jag ingenting av. "Vad händer? Vad menas?" undrade jag, nästan i panik. Fotot och ljudet var väldigt snyggt dock. Regissören var där och berättade efter visningen lite om filmen och det gick upp för mig att idén var lika enkel som genialisk. Jag tror jag väntade mig att det skulle vara lite klurigare än ordagrant.

John and Michael är en väldigt vacker och varm animerad film, både rent grafiskt och berättartekniskt. Den handlar om kärleken mellan två män med Downs syndrom.

Det fanns fler som berörde och var bra, men många av dem försökte vara för mycket. Ibland känns det nästan som om pengabristen bara fått regissören att försöka visa långfilmens handling på kortare tid. Stressigt och splittrat.

Jag såg också ett block med musikvideos som enligt blockets titel ska ha rockat världen. Tyvärr var ju inte allt sån musik som jag gillar, vilket drar med sig bilderna ner i djupen. Bäst var förstås "Rabbit in your headlights" (UNKLE feat Thom Yorke), "Fell in love with a girl" (The White Stripes), "Hurt" (Johnny Cash) och "Windowlicker" (Aphex Twin).