onsdag, oktober 11, 2006

Contains Truth. Do Not Bend!

Ja, så stod det faktiskt på brevet. Avsändaren var Church of England. Brevbäraren blev nyfiken på brevet som påstods innehålla sanning. Och från kyrkan till på köpet, shit pommes frites. Att läsa adressaternas post skulle aldrig falla honom inom, inte i vanliga fall. Men om det här kuvertet nu innehöll Sanningen - Meningen Med Livet? Då måste man ju? Skulle man någonsin kunna förlåta sig själv om man inte vågade språnget?

Postiljonen tittade sig omkring, ingen av kollegerna befann sig inom direkt synhåll. Han drog sig ett djupt andetag och slappnade av i axlarna. Så höjde han brevet mot lysröret och kisade en aning för att vänja ögonen vid ljuset. Först verkade det som om kuvertet innehöll ett oskrivet blad. "Ett skämt." tänkte postmannen något besviket, "Förstås!". Men så såg han att en och en halv bokstav skymtade fram bredvid hans tumme. Något stod faktiskt skrivet längst ute på kanten av arket. Han bytte grepp och beredde sig på den omtumlande sanningen.

"Cake it is then." Livet kändes med ens enklare. Han andades ut.

2 kommentarer:

puterman sa...

Bra bloggat, Jon! Nu har du lyckats vara svagt obehaglig, halvgalen och filosofisk. Grötmyndigheten is teh shit! (Jag har vansinnigt höga förväntningar på ditt vidare bloggande. Jag tänker revolution, världsfred, jonismen som statsreligion, erkännande av Jan Guillou, middag med kungaparet och deras trevliga barn, personlig vänskap med Kim Jong-Il, hus på Rivieran, vackra barn och typ sådant. You go, boy!)

hjon sa...

Jag gillar obehag. Speciellt det jag känner då jag lyssnar på "Pacific Coast Highway" med Sonic Youth. Halvgalen och filosofisk tänker jag också fortsätta vara. Däremot kommer jag aldrig, och då menar jag aldrig, erkänna Jan Guillou som en suverän stat.