Det tyckte jag var en helt sjukt rolig idé, då jag läste en annons för att planera anhörigas begravningar på internet. Man ska liksom kunna välja musik, svepning, kista, smink, blommor och gästernas klädkod, för att sen bara betala hela rasket med VISA. Sen kom jag på att det finns något som heter testamente och dessutom upptäckte jag att det redan fanns nåt slags arkiv för såna, som man kunde åberopa via planeringssajten. Så min idé dog (no fun intended).
Ett testamente är dock inget som släktingar nödvändigtvis följer, så om man (som jag) tänkt bli excentrisk på gamla dar måste man nog också se till att bestämma allt i förväg. Svart, vitt och rött endast. Megasakral orgelmusik, gråterskor, levande ljus. Procession, gärna en ganska lång sådan med knarrande snö under de sörjandes skor. Snyftande farväl vid nedsänkningen. Sen syndigt läckra tapas, mycket rött vin och högljudd musik. (TODO: Blandskivor, glöm inte "Levande Begravd" med Liket Lever. Fast kanske hellre i MABD's tolkning?) Om ni som kallar er mina vänner inte dansar, ska jag hemsöka er!
Eller kanske ska jag bara kremeras till "In the Air Tonight" av Phil Collins? Den som överlever mig får se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ska lätt dansa på din grav kompis.
Jag tycker att Liket Levers version är coolare. Kör den och skippa Collins. Jag ska köra "Det ska va gött å leva, annars kan det kvätta".
Tack Jonas, jag älskar dig. Av uppenbara orsaker kommer jag inte vara närvarande då din sång ska spelas. Men det är ett intressant val, det medger jag redan nu så har jag det gjort.
Sen vill jag tillägga att poängen med önskelistan är att gästerna är de som betalar, inte man själv. Om man betalar sina julklappar själv är det ju inte alls lika kul det vet ju alla. Det kanske inte framgick så klart.
Glöm heller aldrig vad vi ska spela om - Gud förbjude - jag en dag blir änkling, Jonas.
Skicka en kommentar