Metal folk soca

På bussen mot Göteborg fantiserade jag om hur jag som enda bältesanvändare skulle överleva en krasch och med hjärnskakning vackla till Trädgårn och precis hinna till konserten. Nu gick bussen ända fram och jag kunde lugnt promenera dit och hänga in jackan, börja prata musik med en annan ensam besökare och dricka två öl innan det började.

Nya skivan är fantastisk och konserten var inte sämre. De inledde med Sweet Beef och Least Loved (of the Unloved) och sen de mjukare låtarna innan de avslutade med ett par tyngre nummer igen. Extranumren var en cover som jag kände igen men inte kunde placera och ett nytt vackert stycke vid namn Silent Film.

Jag har genom historien ofta fastnat för musiker som gärna överskrider gränser på sånt sätt att de välkomnar allt de gillar in i musiken. Ikväll var det mycket rock, metal, techno, folk och soca. Bra lösning, kanske den ultimata. Leve Björnkvartetten!

Edit: Det var "Walking with the Beast" av Gun Club som var covern. (finns på YouTube i Bear Quartets tolkning faktiskt.

What I hate

Sen jag blev gamer för ett par år sen, så har Zelda-spelen varit mina favoriter. Sällan under fyrtio timmars äventyr, otaliga intriger och sidouppdrag och älskvärda knäppa japanska karaktärer och minispel. Okami har allt det här och känns väldigt mycket som Zelda. Spelet släpptes först till Playstation 2 samma år (2006) som Twilight Princess kom på GameCube och Wii och kom sedan två år senare till Wii och delar "känsla" med Twilight Princess och stil med The Wind Waker, även om den senare är mer manga och Okami mer kalligrafi.

Sent igår kväll blev jag färdig. Ibland tycker jag att spel inte riktigt varnar tillräckligt mycket för att "Nu går du in till sista bossen och sen är det slut." - men den här gången var det verkligen jag som inte lyssnade. Hatar när det blir så. Jag får gå tillbaka och leta upp lite små detaljer som aldrig blev avklarade. Hursomhelst; överlag trevliga kontroller, vacker grafik, bra story och yada yada... Litet minus för Issun när han dreglar över varje ny kvinnlig karaktär och repetetiva ingresser till minispel och utmaningar, precis som i Zelda.

Alas, the man behind the mask

För att underhålla min son gjorde jag häromkvällen en mask av en gammal cornflakeskartong. Det var roligt i flera timmar, men jag insåg efter ett tag att masken kändes lite skrämmande. Mitt barn har inte upplevt så mycket skräck, så han var inte rädd. Jag själv skrattade ut genom munnens hål samtidigt som jag darrade inne i den klaustrofobiska, svettiga lådan. Clowner är lite som ormar; även om du är rädd för dem så är de ändå mer rädda.

Jag spelar just nu spelet Okami på Wii. Det kan vara det bästa spel jag spelat faktiskt. Vid ett tillfälle i spelet ska man måla ett ansikte på en mask och bära masken för nästla sig in bland demonerna. Jag gjorde en pueril/freudiansk-influerad design och spelade på. Sen skämdes jag lite då jag senare i spelet träffade ett litet barn som satt och ritade min kreation på marken...

Sitter och lyssnar på The Bear Quartets nya skiva "89" på Spotify. Hemskt bra!

Bloggdöden

Jo, det kan man tro. Men som jag hintat här tidigare, så skriver jag också på en liten blogg om familjelivet. Och eftersom jag är pappaledig så blir det mest familjeliv som levs.

Film: Såg Benjamin Buttons otroliga liv och tyckte den var rätt trist. Revolutionary Road var desto bättre!

Tevespel: Okami går framåt. Efter tjugo timmar nådde jag fetbossen och högg av alla hans åtta huvuden, men det tog ju inte slut där. Tack Gud! Kan vara det bästa spel jag nånsin spelat. Stora likheter med Zelda, såväl Twilight Pricess som Wind Waker. Mycket vacker grafik.

I hamn

Lånade John Ajvide Lindqvists "Människohamn" och läste ut den en dryg vecka senare, igår. Underbar läsning. Jag har hållit honom för en av de bästa samtida författarna sen tidigare, bl a använder han sig av musik på ett sätt som tilltalar mig, men i den här boken rör han sig också genom tiden på ett övertygande sätt. Det är mycket mer ett epos än de tidigare böckerna och jag gillar det. Det är nog den första boken av honom som faktiskt också gett mig obehag. Jag har inte blivit rädd av de tidigare böckerna. Visst har de varit spännande och haft obehagliga kapitel, men de har stannat i boken då jag lagt ned den. Efter att ha läst de första kapitlen i "Människohamn" skulle jag lägga mig och råkade väcka min son. Jag lyfte honom från hans säng och kände mig sen plötsligt tvungen att gå fortare än vanligt runt vår säng och lägga ner honom lite för fort (nästan kasta) innan jag själv hastigt drog upp benen från golvet. Vad det var som skulle komma visste jag inte då och nu när jag vet är jag än gladare att det inte kom.

I hear you knockin', but you can't come in

Jag såg filmatiseringen av "Låt den rätte komma in". Boken måste nog vara en av de bättre böcker jag läst och filmen har fått mycket beröm i media. Jag försökte släppa taget om boken och låta filmen vara sin egen, men tyvärr tycker jag inte att den bar sig själv. Att stora delar av bokens sidospår har skurits bort tycker jag är bra, filmen ska ju ändå inte vara för lång och några av dem hade nog varit helt omöjliga att berätta med samma effekt som i boken. Jag tycker dock att det skurits lite för mycket i huvudspåret också, jag känner liksom aldrig att karaktärerna djupnar som de gör på pappret. Det är storslagen scenografi och bra skådespel överlag, men det rör mig inte.

En annan film av samma regissör som jag sett nyligen är "Fyra Nyanser av Brunt", Killinggängets långsamma långfilm. Jag gillar Jarmusch, så jag är ingen fiende till ett milt tempo, men det enda flyt som finns häri är brunt. Delar av historierna är geniala och vissa karaktärer är intressanta och välspelade, medan annat känns som en skolsketch. Det blir en stor hög pyttipanna istället för världens längsta korv, biff eller potatis.

Jag kan istället rekommendera "En ung Jane Austen" ("Becoming Jane") för den som gillar hennes böcker och annat i den stilen - jag gillar det. "My Blueberry Nights" är av det där sävliga tempot och riktigt underhållande, Wong Kar-Wai kan konsten att simma lugnt med riktning.

Välhängd

Om man köper ett väggstativ med inbyggt vattenpass till sin nya plasmateve och skruvar upp det så att bubblan är där den ska, varför är det första jag ser när teven är på plats att den hänger snett? Jävla skit, säger jag. Jag lyckades justera det lite, får hoppas att jag snart kommer över det.

Vinkött

Gjorde den här med den här och det blev riktigt bra!

Going down, going down now

Joråsåatte... Nu blir det tyst några dagar.

Vitrinskåt...

...är man då man verkligen gillar glasdörrar. Källa: Blocket

Skelleftehamn

Läste ut John Ajvide Lindqvists novellsamling "Pappersväggar" idag. När jag läste efterordet slogs jag av en obehaglig känsla; Är han egentligen inte alls en så bra författare? Tycker jag bara om det såå mycket för att vi har så många gemensamma referenser?

Att så många andra tycker om hans böcker kan jag inte ta som bevis. Vad är det som ens säger att de finns på riktigt? Som tur är finns han på YouTube, det kallar jag hard evidence:

Stenen du gav mig

Jag har köpt en sten. Jag har inte fått den ännu och inte heller betalat, men den har redan börjat tynga mitt hjärta. Om några dagar är jag fyrtiofyra tusen kronor fattigare och en sten samt mycket oro rikare. Stenen ser ut som en bil, en silvermetallic Citroën C5 SX närmare bestämt. Stenen kom från en fabrik redan hösten 2002, trots att den sägs vara av 2003 års modell. Den är uppolerad så den glänser med olika kemikalier som ger min fru huvudvärk och har likt solen några fläckar, men den ser ändå fin ut, min sten. Den har rullat tretton tusen mil och ska besiktigas innan jag får rulla den fler.

Om det är några fel på stenen vid besiktningen så kommer de felen att åtgärdas, säger säljaren. Ett fel som min svåger upptäckte är att någon typ av elektrisk ledning gått av nära sitt fäste vid framhjulet. Riktigt vad den elektriska ledningen har där att göra vet varken jag eller säljaren, det är antagligen ingenting allvarligt eftersom bromsarna och mätarna i bilen funkar som de ska och inga varningslampor lyser, men om det inte är något allvarligt så kommer det heller inte att åtgärdas så jag vet inte vad jag ska tycka.

Jag har länge velat köpa en sten, fast jag egentligen skulle vilja leva ett liv fritt från stenar. Stenar är hårda, människor är mjuka och stenarnas avgaser är hårdare än hårdast fast de inte riktigt går ta på. Jag hade en sten till låns för några år sen, men den rostade och sen dess har jag levt på lånade stenar. Det har funkat bra, men nu ska jag ju flytta till en annan stad (där folk kör som stenade) och min fru behöver övningsköra och det blir rätt jobbigt att bära stenbarnstolen från hem till buss till perrong till tåg till perrong till tåg till perrong till tåg till perrong till buss till hem till sten i längden. Man vill kunna skita i alla andra och bara rulla sin sten ditt man vill. Utan att hyra en ny sten varje gång eller förlita sig på andras välvilja, hur snälla de än är. Stone free, liksom. Men mitt hjärta, mitt stackars hjärta...

Scherman Schmerman

Hittade följande i slutet av en bilannons på Blocket:

undrar ni något mer så ring
kan maila fler bilder
tv 4 ring inte

Kanske betyder det något annat, men jag tyckte det var roligt i sin enkelhet.

Med vinden i håret

Fruns cykel har haft punktering ända sen i januari, men eftersom man aldrig cyklar när man kör barnvagn och jag har så nära till jobbet har jag inte idats laga den. Nu bytte jag slang och cyklade en liten sväng i den ljumma sommarkvällens svaga brisar. Helt underbart! Det är snart tre månader sen jag cyklade överhuvudtaget och jag hade faktiskt glömt hur skönt det kan vara att glida runt på en hoj. (Min egen cykel behöver förutom nya däck och slangar antagligen också ett nytt trampnav och var redan när jag köpte den ganska rostig. Den har inte cyklats på över ett år och jag misstänker att den kanske inte kommer vara i min ägo så mycket längre.)

Can lame peoplez who game turn the whole community into lamerz?

Spöktimman

När barnet har somnat, då ska jag sova. Så brukar jag tänka. Sen somnar barnet och jag sätter mig vid datorn. Där funderar jag på att blogga, men oftast har jag ju inget att skriva om. Så istället läser jag allt om alla jag känner på Facebook samt skriver dumma kommentarer på de dumma kommentarerna de har skrivit. Sen läser jag kanske en guide till ett tevespel, oftast läser jag lite för långt så att det inte är utmanande när jag börjar spela igen. Sen läser jag om musik. Och funderar på varför ICA Maxi ser likadant ut i Uppsala som i Borås.

Igår var jag på rutinkontroll på UAS. Jag fick en ny blodglukosmätare helt gratis! Om jag använder mig av internet så kan jag få en USB-kabel hemskickad och ladda ner ett program (dåligt kodat förutsätter jag) som ritar upp kurvor o dyl över hur vanligt förekommande sockret är i mitt blod. Sen skickade Anders mig den här länken och jag kände mig träffad och mådde illa över hur amerikanerna förstör vår jord och hur vi alla vill bli som amerikanerna. Återigen funderade jag på om det var dags för lite grön våg. Idag har jag som vanligt en fläkt på i ett rum där ingen vistas, myslampor tända och processorfläkten jobbar på typ maxvarv för vår lägenhet är en bastu trots att lågtrycket och svalkan härskar i den yttre världen.

Ny Våg släpper Matti Alkbergs fullängdsalbum på vinyl och ger bort singeln på hemsidan. Videon ser ut såhär:

Only in my underwear, yeah!

Här sitter jag i bara kalsongerna och har just klarat den sista leveln i World of Goo. Det var kul; snyggt och lagom varierande spel på en enkel grundidé. Vet inte riktigt hur jag ådragit mig den för ståndet karakteristiska brännan, tror armarna pigmenteras så av gammal vana bara. I bakgrunden skymtar Okami, som jag precis börjat spela. Det känns mycket som Zelda Twilight Princess och vice versa, men kan bli ett fint litet äventyr i sin egen värld när jag blivit vän med kontrollerna och bataljläget. Laddade också ner NES Ice Hockey, vilket är nästan ett skolexempel på hur ett bra spel inte ska fungera.

Veni, vidi

Jag kan nöjt bocka av några av utställningarna. I tisdags såg jag Dine och Tenggren och i onsdags Ola Billgren.

Jim Dine har polat ihop med Borås i över femton år. Bl a så invigdes förra året den nio meter höga Pinocchio-statyn Walking to Borås efter tre års debatt i lokala media. Just Pinocchio har (för)följt Dine ända sen barndomen och utställningen jag såg innehåller kanske tjugo trettio emaljerade trästatyer och ungefär lika många verk i andra material. Trots det återkommande motivet blev jag imponerad av variationen. Hantverket är utsökt (You heard me) och vinklarna många. Förutom det kan man också se en film om konstnärens förhållande till den lille träige lögnaren och Disney-filmen i sin fulla längd. Jag hade dock barnet med mig, så jag får återkomma till filmerna en annan gång.

Övervåningen med Tenggren var inte lika uppseendeväckande, men desto mer upplysande. Bördig från Boråstrakten och dekormålare i tredje generationen lärde han sig många stilar och illustrerade fler volymer av Bland Tomtar och Troll än John Bauer innan han gjorde sig ett namn i USA med bl a sju Disney-filmer (största ansvaret hade han på Pinocchio!). Därefter odlade han sitt namn med en serie sagoböcker, några kände jag igen från min egen barndom även om böckerna nog är från när mamma var liten. I sig kanske ingen vanlig konstutställning eftersom det mest var exempel från hans olika arbeten, men sammanhanget gjorde det mer intressant.

Fan vad långt det blev nu men vi kör på eller vad säger ni?
Åkte till Alingsås och gick på konsthallen alltså. Ett rum med målningar och teckningar av Ola Billgren från 1963 till 1976. Alla bra, men jag hade svårt att få sammanhang i det hela. Kanske hade jag pluggat på för lite, om jag haft koll på hans mest kända verk och när de gjordes så hade det varit lättare att se utställningens verk i förhållande till de perspektivförändringar som programbladet beskrev. Speciellt som flera sas vara övergångsverk. Nåja, det var bra att se ändå. Bra skit.

Gå och se!

Läste just sommarnumret av Konstguiden och kom fram till att jag måste se;
*Ola Billgren på Alingsås Konsthall innan den 12 september
*Jim Dine på Abecita Corsettfabrik Konstmuseum, Borås
*Gustaf Tenggren och Jim Dine på Borås Konstmuseum innan 20 september
*Sonic Youth etc på Malmö Konsthall innan 20 september

Är det någon som vill följas åt är det bara att höra av sig. Möjligen kan man hinna åka förbi Lövsta Bruk och Steninge slott under juli också, men det kan bli svettigt.

Blogging out of my ass

Närå! Men jag sitter faktiskt på toaletten. Anna försöker få Frej att somna och jag försöker undvika att delta och störa. Hursomhelst hade jag inget särskilt på hjärtat (Ovanligt!!! reds anm), utan ville bara delge er denna roliga skylt. Det är roligt bara att föreställa sig Gåsmors onda tvilling och när man slutar tycka att det är roligt så kan man skapa en institution som får Gustav Adolf kyrka att blekna... Oh well, surfa vidare.

Men dehärdå?

Anders godkände inte det heller. Fan också. Jag förlorade stort båda partierna. Måste börja träna på Betapet igen.

Var har du varit hela mitt liv?

Trodde länge att jag hade glömt mitt liniment i Uppsala, men i förrgår hittade jag det. Sött! Nu slipper jag vara stel på midsommarfesten.

Ny blogg

Not saying good night, just saying...

This is IT!

"Hej #FÖRNAMN#
!

En lägenhet som matchar dina önskemål är ledig. Du är välkommen att göra en intresseanmälan på vår hemsida http://www.bostader.boras.se/

Vänliga hälsningar

Bostäder i Borås
"

Nils Johan Ingrid Lundmark

Jag skrev ett inlägg. Det hade den här rubriken och ungefär följande innehåll:
"Igår var det fint väder. Det firade vi på en filt i gräset tillsammans med Jonas, Åsa och Sixten. De firade i sin tur att jag fyllt år och gav mig i present något jag länge suktat efter - en salladsslunga!

Efter picknicken lekte vi på en skolgård, jag bröt min stortånagel mot andra fotens häl och blödde på båda fötterna. Vi besökte sedan Katrina Loelvs utställning "Färgen på min längtan" på Villavägen Sju. Jag vill beskriva det som abstrakt och samtidigt tydligt, med flyktiga gestalter och scener i harmoniska färgskalor. Målningarna på papper och de i blandmaterial med ritfilm gillade jag bäst, de senare hade ett fint djup.

Sen avslutade vi med en fika på Café Victoria. Då smsade vår trummis Elof Loelv att han var tvungen att ställa in kvällens rep. Elaka rykten säger att han druckit för mycket (kanske på sin mors vernissage dagen innan?) och, som man säger på fackspråk, var sjukt bakfull."

Borås Borås Ghali

Vi ska flytta till Borås. Min fru har fått ett vikariat där och börjar om en till två veckor. Det känns roligt på ett privatekonomiskt sätt och det ska förhoppningsvis bli trevligt att lära känna en ny stad, men jag kommer sakna mina vänner och all familj som plötsligt hamnar så långt bort.

Händerna på ratten

Eftersom vi fru genomgår körkortsutbildning har jag läst igenom teoriboken och funderat lite på hur jag själv har varit och är som bilförare och trafikant i största allmänhet. Liksom många andra blir jag en idiot då jag sätter mig bakom ratten. Inte så att jag tror att jag kör felfritt, men fan om andra gör fel. Idioter som inte blinkar innan de svänger eller lämnar en rondell, idioter som kör för fort, idioter som kör moped utan hjälm (har sett två stycken bara idag i Eriksberg) och idioter som cyklar med hörlurar och idioter går ut på övergångsställen utan att se sig för. Idioter, idioter, idioter. Överallt idioter.

Ändå har jag dämpat mig. Jag skulle idag inte kliva ur bilen och skälla på en idiot för att hon inte lämnade mig företräde på en smal väg som andra idioter parkerat längs med. Jag skulle inte heller ge en idiot fingret för att han tutade på min pappa som stannade tvärt för att jag gav idiotiska köranvisningar. Inte ens om idioten körde en SUV, men jag tycker ändå att den här sidan fortfarande är lite rolig. Jag försöker vara lite mer förlåtande, mest för att jag blir så hungrig av att hata idioter.

Hemma?

Igår kväll landade vi i Svealand igen. Det hade regnat och luften var både tung och frisk. Hägg! Syrener! Tyvärr fick inte barnvagnen plats i bilen som hämtade oss på Arlanda, så jag fick åka tåg med aset. Det var iofs helt okej, jag lyssnade på Lullabies to Paralyze och fick promenera lite i ett försommarkvälligt Uppsala.

Idag fick frun stiga upp klockan fem och åka tåg fem sex timmar till en arbetsintervju. Vi andra drog oss till efter nio och efter att ha ätit frukost tog vi en promenad. Vi träffade bl a chefen och mormor. Jag hade shorts och tenniströja. Jag köpte solglasögon.

Ja, det känns skönt att vara hemma. Men också tråkigt att skiljas från Frejs farföräldrar för åtminstone en månad framåt. Han har haft så roligt där uppe och verkligen lärt känna dem. Men idag kände han i vart fall igen sin mormor, tre veckors frånvaro till trots, så personminnet verkar finnas nu. Vi säger på återseende.

Pizza & Sons

Köpte hem pizza igår, från Pizzeria Viking. Var förstås tvungen att testa pizzan Frej (nr 60) - med oxfilé, vitlök, ananas och gröna (sic!) oliver. Sjukt god! Jag är extra glad över de gröna oliverna, brukar då och då fråga efter det på pizzerior men de har alltid bara svarta. Att Pizzeria Viking har Västerbottensost på sina pizzor gjorde inte saken sämre.

Haparanda, here they come

Gert Fylking och Robert Aschberg är ute och vandrar genom Sverige. Häromdagen närmade de sig och passerade min hemby här uppe i Norrland. Hade jag vetat när främmandet väntades anlända skulle jag gått ut och hälsat, men jag var ute i ett annat ärende och missade allt. Jag har inte heller gett mig in i mustaschkampen eftersom tidigare ansträngningar redan diskvalificerat mig. Mitt liv är fyllt av motgångar. :-(

Birdspotting III

Jag svär till nästan hundra procent att jag igår hörde en Cuculus canorus, och det var inte ens i ottan.

Nu- och dåtidsorientering

Jag debuterade inom idrotten orientering då jag var drygt ett år gammal. Det dokumenterades i lokaltidningen - "Jon, 1, hittar skärmen" tror jag rubtiken löd. Mamma hade burit mig runt en träningsorientering. Min pappa och hans bröder grundade vår klubb 1967 så det var liksom det som erbjöds som helgsysselsättning under min uppväxts somrar. Jag har aldrig protesterat, det var trevligt att se sig om i länets och landets skogar.

Mellan jag var åtta och tolv år gammal gick det ganska hyggligt för mig, jag vann en och annan tävling. Sen började konkurrenterna träna. Jag tränade också, men sällan löpning och snart hade jag betydligt längre tider än de andra i min klass. Det gjorde mig inget, i en individuell idrott blir tävlingen inte allvarligare än man gör den och det fanns ingen rivalitet emellan oss motståndare. Tvärtom träffades man under tonåren då och då på olika typer av träningsläger och större tävlingar, t ex O-ringen Femdagars, och hade trevligt ihop på fritiden.

Mina klena ambitioner till trots, ryckte jag ändå ibland upp mig och gjorde en hygglig insats i nån budkavle, t ex var jag med och tog vårt budkavlelag (tre personer mig inräknat) till junior-SM ett år. Väl på plats hamnade jag utanför kartan och ville mest bara gråta då jag väl hittade tillbaka. Vi hade ingen chans på pallplats ändå, så ingen annan var ledsen för det. Sen jag flyttade hemifrån för snart tolv år sen har jag bara sprungit några enstaka tävlingar och egentligen inte saknat det så mycket. I torsdags sprang jag en träningstävling och blev trea (av fyra) och kände att jag trivdes riktigt bra i skogen fortfarande. Och inte nog med det; Min son, bara nio månader gammal, upprepade min första bragd då han blev buren runt den kortaste banan av sin mor!

Teoretiskt möjligt

Min fru klarade sin körkortsteori idag. Det var duktigt. Jag har svårt att säga om jag skulle klara det idag. För det mesta då hon frågat saker har jag inte kunnat svara annat än svävande. På det praktiska känner jag däremot att jag blivit allt bättre med tiden, även om jag inte kör bil så ofta. Jag antar att jag blivit bättre på att planera resorna och att undvika att köra bil då jag inte är i form. I största allmänhet har jag ett väldigt litet behov av bil och trivs med att slippa verkstäder, besiktningar, skatter, försäkringar och bensinmackar.

Annars sitter jag mest och hoppas att hon ska få ett jobb snart, så att vi ska få en stabil ekonomi och kunna köpa t ex elgitarrer, stora platteveapparater och en bil. En Passat kombi helst.

Birdspotting II

Denna djupt sovande skönhet fann jag i åkerkanten då jag barnvagnspromenerade idag. Efter flitigt sökande i böcker och på internet gissar vi att det var en Brushane (Philomachus pugnax). Rest in peace.

Birdspotting

Såg en Grus grus igår och en Gris gris idag. I förrgår en Numenius arquata. Trastarna går inte att räkna. Det har regnat lite då och då, men idag var det varmt och vindarna friskade i. Lite grönska börjar faktiskt titta igenom det bruna och gula. Våren har kommit till Norrland.

Jag och frun gick och köpte oss varsin mobiltelefon. Vi har båda dragits med ett par gamla drakar ett tag nu, jag en SonyEricsson T300 och hon en T630. Nu blev det två Nokia 6220 Classic. Var lite sugen på en N85 först, men kände att det var lite onödigt dyrt. Känner igen mig från min salig N70, det är samma SymbianOS, frun är mindre orienterad. Fem MEGA-pixlar på kameran, email och GPS. Känns bra att få plats med fler än ett MMS i inkorgen åt gången och skärmen kan visa en miljon gånger fler färger än T300:an.

Ce n'est pas une boîte aux lettres

"Det här är ingen postlåda." stod det på en stor lapp som täckte ett brevinkast på en tur som jag gick. Jag log alltid lite åt den lappen, liksom jag log åt en barnteckning med två gulliga fantasidjur ackompanjerade av texten "Kommer ni in så kommer ni aldrig ut.". Det kan faktiskt vara ganska roligt att jobba på Posten. Många namn är hysteriskt roliga, ensamma eller i kombination, om man bara låter dem vara det. Som när Jay Leno läser bröllopsannonsen från "The Small-Wiener wedding"...

Out there

Lyssnade på Dinosaur Jr's "Where You Been" igår kväll och introt på första låten, "Out There", griper fortfarande tag i mig på ett väldigt starkt sätt. Jag befinner mig ju nu i föräldrahemmet och kom jag att tänka på då jag först kom i kontakt med skivan. Jag var väl femton sexton och en bandtröja kostade åtminstone en tredjedel av ett studiebidrag. Jag hade en turkos tischa på vilken jag målade av baksidan av cdns konvolut. Jag misstänker att större delen av mammas textilfärger gick åt. Det var back in the days, det säger jag nu yo.

Lo siento, dos cientos

Mitt tvåhundrade inlägg på den här bloggen handlar om resor. Inre resor och yttre resor. Följer du med?

Jag lämnade min post för en lång pappaledighet. Åkte till landet för att fira sista april och vaknade dagen efter av att de sjöng för mig. Jag hade i sömnen fyllt trettioett år och förärades presenter av alla närvarande utom min fru, som glömt dem hemma i lägenheten. Jag åkte till Knivsta och firade Henrik som bara blivit trettio år med en present som han nog önskade att jag glömt hemma. Min fru reste till Göteborg för en arbetsintervju och vi "grabbar" åkte ner på stan.

Hela familjen flög till Skellefteå. Här är vi nu och fikar, promenerar och skäms bort i största allmänhet. Frun försöker lära sig köra bil. Allt är lugnt.

Empty Wee

Fortfarande tycker jag att en av de svåraste grejerna med att prata engelska är att uttala V och W korrekt. Word verification Volkswagen, någon?

Skånsk senap - Kimchi: 1-0

Eftersom min burk med kimchi redan nått sin rekommenderade bortkastningstid och inte var nämnvärt decimerad, bestämde jag mig för att testa den mot lapskojs jämte skånsk senap och rödbetor. Senapen var den överlägsna vinnaren.

Asså ja ba LOL!!!

Aamen den härrå!

Man lär så länge man har incisiver

Idag är det min sista arbetsdag på mycket mycket länge.

Igår var jag hos tandläkaren. En för mig ny tandläkare, den jag senast var skriven hos har gått i pension. Jag lärde mig att jag har basisk saliv. Det medför en lägre risk för karies, men en högre risk för tandsten och tandlossning. Jag lärde mig att några av mina tänder lutar åt ett håll och några andra åt ett annat. Jag lärde mig också att vi i Sverige har allmänt tandvårdsbidrag.

Idag är det läggdags.

T minus två

Köpte av misstag sånt där grovt hamburgerbröd. Smakade ingenting med inslag av wellpapp. Usch och fy, undvik den här sortens styggelser till varje pris!

I lördags besökte vi återigen Golden China, denna gång med Linus. Sen gick vi på grillfest, fast åt av naturliga skäl inte så mycket.

I söndags åkte vi till Gästrikland och hälsade på min mormor och morfar, moster och morbror samt kusin med fru och barn. En ganska intensiv dag, på ett njutbart sätt tills bilen började låta mycket mycket illa. Först bara över 100km/h, men snart också vid lägre hastigheter. Det visade sig när jag till slut kom av E4:an att det faktiskt var muttrarna till hjulen som höll på att avlägsna sig. Jag gjorde en manöver med domkraft och fälgkors innan vi fortsatte på gamla E4:an för säkerhets skull, med en skikande bäbis ända från Björklinge till Uppsala.

Bara två arbetsdagar kvar nu. Sött!

Break like the wind!

Spelade klart WiiWare-spelet Lost Winds i veckan. På plussidan mysig och fin grafik som ger en känsla av djup trots plattformsformatet och bra kontroller som utnyttjar Wiimoten. Intrigen är Zelda-inspirerad och är inte alls originell, men funkar. Väldigt snart når man dock ett abrupt slut och det lämnar en känsla av demo, på ett dåligt sätt. Visst är WiiWare är till för att låta nya förmågor och mindre projekt få lite rampljus och visst slutar det med ett "to be continued...", men det hjälper liksom inte för jag känner mig färdig med spelidén och spelet känns ofärdigt.

En reflektion visar det hushållsarbete jag försummat då jag spelade.

Godnatt, Mister Muffin!

För fyra fem år sen fick jag, då jag köpte en påse gifflar på ICA Väst, en musmatta. Som ni kan se på bilden har den hunnit bli rätt sunkig, men man köper ju liksom inte en ny. Häromdan fick jag en ny, på jobbet. Den är inte lika snygg, men den är ny och fräsch och ibland är det allt som behövs. Hej och hå, surfa på!

Nu var det gjort

Såg Australia i förra veckan. Bra film, lyckas vara både romantisk äventyrsfilm och komiskt drama. Sen pizza och rödvin i fredags. Sällan fel.

Lördagen bjöd på soligt, men kyligt blåsväder. Tog ändå två promenader. En till affären med barnvagn. Då vi kom hem hade frun köpt virke till balkongtrall. Den andra promenaden gick till Uppsala Konstmuseum via Villavägen Sju. Då jag kom hem hade frun monterat trallen. jag fick bara lägga till lite snickarglädje genom att runda hörnen på en planka med sticksåg.

På Villavägen Sju bjöds det "Sju-salongen 2009"; på väggarna ett antal verk av de sju som sökt och valts ut, och på en större datorskärm ett bildspel med verk av de som inte fick plats på väggen. Öppet t o m söndag (26 april)!

På Uppsala Konstmuseum såg jag tillsammans med Anders en djupt störande utställning av Gustaf Broms (Recension i UNT). Vi snackar skulpturer av rosa piller, skelettdelar och teserviser, en camera obscura och fyrtiofem minuter videoinstallation. Vi började med videoinstallationen, som stundtals kändes övertydlig men i sin helhet fungerade väldigt bra. De övriga installationerna kändes sedan helt naturliga i ljuset av filmen, hur makabra de än må vara i sig själva. Man kunde tydligen gå igenom från två håll, hörde att det var bättre på vårt sätt.

Herr och Fru Totenstrahl bjöd på söndagsbrunch och promenad i Knivsta. Gott och trevligt. På kvällen skruvade jag fast de sista listerna i vardagsrummet och avslutade så höstens renovering av sagda rum. Sött!

Mat kan man äta

Inspirerad av Linus, men mer köpkraftig än handlingskraftig, köpte jag en burk kimchi av märket Tistelvind. Igår kväll, nyss hemkommen från en varm långfredag på landet, svängde jag ihop en nudelsoppa med bl a morötter, vitlök och ingefära. Några animaliska produkter slank också med, men jag utelämnar dem här eftersom jag egentligen anser det oetiskt att äta djur i den utsträckning många av oss gör idag. I den färdiga soppan rörde jag sedan ner lite kimchi. Resultatet var riktigt gott!

Ikväll blev vi inbjudna på en spontan påskmiddag hos Jonas och Åsa. Jonas gjorde ett par fantastiska smörrebrödsvarianter som komplement till de obligatoriska sillbitarna och äggen. Att det blev både en snaps till maten och en whisky efter kan vara anledningen till min nuvarande huvudvärk. Trevligt var det iaf. Nu är det dags att insupa vatten och sömn.

Déjà vu

Jag har som för mig att jag redan bloggat om ögonbottenfotografering tidigare, men jag kan inte hitta inlägget. Det är iaf något man regelbundet gör på oss diabetiker, för att upptäcka tidiga tecken på följdsjukdomar. Man får ögondroppar som dilaterar pupillen. Idag åt jag en foccacia med fetaost under tiden de skulle nå full verkan. Sen får man stirra in i en stor lins och snegla åt olika håll för att få bra vinkel på fotografierna. De senaste gångerna har jag tyckt att det varit mindre smärtsamt än det varit tidigare, min läkare sa att de hade övergått från färgfoto som krävt starkare ljus till svartvitt som gav minst lika informativa bilder.

Vanligtvis brukar jag ta med solglasögon, men idag hade jag glömt det. Vårsolen var inte direkt nådig och jag undrar hur många skumma knarkare man sett, som egentligen bara varit nyfotade diabetiker. Drog ner min svarta toppluva över halva glasögonen och traskade under smärta hem, där jag gjorde mitt eget ögonfoto:
Ja, smärta.

Let's call it a straw.

Såg en reklamvideo för Korg DS-10 till Nintendo DS, alltså en relativt kraftfull mjukvarusynth med sequencer till en handhållen spelkonsoll. Blev ännu mer sugen på ett DS, det finns ju ett gäng Zelda-spel jag kan mata in i den också. Nåja, Konfucius sa att för varje ball teknisk pryl, så finns det tusen och åter tusen ballare moddar och hacks på YouTube...

Om ni inte sett den här tidigare, så har ni missat nåt:

Who's your daddy?

Redan förra veckan klarade jag sista bossen i Prince of Persia The Two Thrones, men dels hade jag inte digitalkameran hemma och dels så glömde jag spara och kunde därför inte låsa upp ett utlovat videogalleri, så jag bestämde mig för att göra om och göra rätt. Så här har ni nu pengabilden. Men, säger vän av ordning, är inte det där en XBOX-kontroll i din hand? Jo! Det var som sagt svårt att hitta spelet till GameCube (och i Wii-versionen är allt blod censurerat), så när jag hittade det till XBOX för en hunka så lånade jag ett XBOX och så spelade jag. Just kontrollen känns lite skum med sina fjädrande L/R, men annars har det både fungerat och sett mycket bra ut.

Spelet har en hyggligt bra story som knyter ihop trilogin. Miljöerna är vackra och flytet är bra. Ändå blir det nog det spel i trilogin som jag gillar minst. Sands of Time är en såå mycket bättre saga och Warrior Within hade trots sina brister en ny stil. Trean blev lite av en publikfriare. Jag är nu väldigt sugen på att se vad nästa kapitel har att erbjuda.

Det har, påståtts. Att min son. Skulle likna. Göran Persson. Jag skulle vilja fråga. Vem är det. Som liknar vem?

Reklamera gatorna!

På jobbet gör vi nu en genomgång av vilka hus som är en dålig arbetsmiljö för oss brevbärare. Det rör sig om brevlådor som sitter mycket högt eller mycket lågt, lådor som är små, trasiga eller kräver stor kraft för att öppna. Det kan också röra sig trappuppgångar med dålig eller ingen belysning. Arbetsmiljöansvariga kommer utifrån vår lista jobba med fastighetsägarna för att förbättra vår arbetsmiljö. När de gjort alla Uppsalas trappuppgångar till en bättre värld kommer de att fortsätta med villalådorna. Det kan bli ännu jobbigare. Allmännyttan och snåla bostadsrättsföreningar brukar i längden kunna fatta vad som gäller, men privatpersoner tycker liksom att de kan ställa sin låda på marken innanför en låg mur och har sen mage att sätta en "Ingen Jävla Reklam"-lapp på lådan. Och att villaägare skulle förstå att de ska skotta trottoaren utanför sitt hus känns som en utopi.

Jag har deklarerat och kan nu deklamera "Schuuhåndratretti-oh!-ett krrruonårr i återbäärring!".

Jag har idag sett ett nytt barn, Folke. Det var fint. Han var fin.

Gyldene Fajans!

I lördags testade jag och frun den nya kinesiska restaurangen i Uppsala, Golden China (artikel i UNT). Sedan jag besökte Kina 1999 har jag bara ätit riktigt god kinesisk mat en eller två gånger, då på pizzerian Shima i Uppsala som under ett par månader hade en kinesisk utbytesstudent som kock. Jag har provat restauranger inte bara i Sverige utan också i London och Spanien. Det finns rätter inom den typiska "kinamaten" som jag tycker om, men det är inte det jag längtat efter.

Inredningen på Golden China är inte direkt vacker, men har ändå en viss charm. Restaurangen har ännu inga alkoholrättigheter och på grund av rådande lagstiftning kan det nog dröja, servitören förklarade att man ska ha bott i Sverige och jobbat på restaurang i minst ett år för att få söka tillstånd och ägaren har bara bott i Sverige i tre månader. Norrlands Guld lättöl funkar dock alldeles utmärkt.

Vi bad servitören rekommendera några rätter, varpå han satte sig på huk bredvid vårt bord och beskrev närmare en femtedel av rätterna på menyn. Vi valde ett par sorters fläsk - en gryta och en soppa - och kokta dumplings och något pirogliknande till förrätt. Allt kändes sjukt fräscht och gott, även om soppan kunde fått bestå av lite mer buljong och nudlar och lite färre stora skivor av fläsk. Jag blev så mätt att jag hade ont i magen, så vi vilade maten en stund och tjuvlyssnade på hur övriga sinofiler som dykt upp samtalade med servitören. Det fanns faktiskt två servitörer, men den andra kunde inte så mycket svenska än och hade vid det här laget satt sig vid bordet längst in i lokalen och somnat till - något som fick upplevelsen att kännas än mer autentisk/nostalgisk/romantisk.

Till slut kände jag att jag kunde dela en efterrätt, så vi beställde söta friterade ägg. En portion för fyra hungriga Magnus Samuelssonar serverades fräsande het. Man skulle plocka äggklutt för äggklutt och doppa i en liten skål kallt vatten för att göra ägget svalare och krispigare. Roligt och inte det minsta kalorisnålt!

Jag hoppas de har planer på att fixa till interiören liten, mest för att den kanske skulle locka lite mer gäster då. Bl a skulle ett stort draperi både dölja det fula fönstret längst in och minska draget från detsamma. Eventuellt skulle menyn vinna på att få lite utförligare beskrivningar på svenska istället för de kortfattade på engelska. Och En Tsing-Tao skulle inte sitta fel till maten. I övrigt har jag nog inga invändningar. Personalen är öppen och trevlig, portionerna stora och maten superb. Det nya kinesiska köket är förhoppningsvis här för att stanna.

Jesus Kristus Superstjärna

Det snöade igen. Sen blev det varmt och sen snöade det igen. Sen började jag spela Half-Life på pc och sen fick jag en invit till Spotify, tack Infinite K!

Sen frågade Andreas om jag ville sköta mixerbordet då hans kör satte upp Jesus Christ Superstar i Vårfrukyrkan i Enköping. Det tyckte jag verkade kul och därför tackade jag ja. Min uppgift skulle visa sig bli både mer komplicerad och tidskrävande än jag först trott, men jag är stolt över såväl min egen insats som att fått medverka i föreställningen.

I fredags kväll fastnade jag i Wikipedias värld. Bl a lärde jag mig att Khristós är grekiska för Messias, som är hebreiska för "den smorde". Jag lärde mig också att uruppsättningen av Jesus Christ Superstar hade Deep Purples dåvarande sångare Ian Gillan i rollen som Jesus och att Murray Head (då Judas, senare kanske mest känd för "One Night in Bangkok" från Chess) pryder omslaget på en Smiths-samling och är bror med han som spelar bibliotekarien Rupert Giles i Buffy the Vampire Slayer.

Man lär så länge man leviterar.

Ashampoo är presidentiella

När jag dödade min gamla dator och byggde min nya, så rensade jag bl a bort en massa saker från den gamla hårddisken och satte in den i den nya. En sak som jag inte rensat bort var Ashampoo Burning Studio 2008, gratisprogrammet jag fått med i en PC för Alla (Nej, jag prenumererar inte. Det är en B-posttidning och sådana får inte returneras till avsändaren då adressaten inte längre bor kvar. De ska kasseras och kasseras också mycket riktigt. Tänk på det när ni flyttar utan eftersändning!)

Jag flyttade över hela katalogen till den nya systemdisken, startade programmet och valde programuppdatering varpå en ny fräsch version laddades ner och installerades. Sen fick jag en ny produktnyckel via email och kunde aktivera programmet. Sweet! Det är såhär jag vill att det ska funka.

Och: Ashampoo ville bara ha 32 MB av min hårddisk medan Nero ville ha ungefär 2 GB. (Visserligen måste man ju inte ta med alla programmen i sviten, men bara att göra en svit känns på något sätt förmätet.)

Både jag och sonen är nu mer eller mindre fullt återställda och idag har vi gått en liten promenad i solskenet. Jag har också återupptagit mitt spelade av Prince of Persia: The Two Thrones. Anledningen till att jag pausat var att jag stött på en boss som jag fann ohyggligt svår. När man sovit ett par veckor på saken så var det dock inga större problem och nu är det inte alltför långt kvar till slutet. Nu på kvällen kilade jag ner till närlivsen och köpte mjölk. Det luktade vår i luften och jag kände mig riktigt hoppfull. Antagligen snöar det igen imorgon när jag går till jobbet kvart över sju.

The fever the fever!

Igår blev jag illamående och febrig på jobbet och kände mig tvungen att avbryta mitt på turen. Sov sen i princip hela kvällen och natten. Idag är jag ändå lite trött, men inte direkt sjuk. Sonen har dock haft feber två hela dagar och vill helst bli buren då han inte sover.

Men nu handlar ju inte den här bloggen om mig. Den handlar om datorer. Jag fick ju ett nytt grafikkort på garantin, dock fanns inte samma modell kvar så jag fick ett med en nyare variant av ett för mig tidigare okänt märke. Det är ju samma kretsar så det är säkert ett bra kort, kanske t o m bättre, men jag blev ändå lite ledsen när jag surfade in på tillverkarens hemsida och såg att nya drivrutiner erbjöds via FTP. Två timmar tog det att ladda ner. Just som det var klart kom jag på att det ju är samma kretsar och laddade ner en ännu nyare version av drivrutinerna direkt från NVIDIAs hemsida på ungefär en halv minut.

Sen tänkte jag att grafikkortet inte är det enda som kan paja på datorn och började därför planera för att göra lite uppbackning. Installerade Nero (har inte bränt en skiva sen jag köpte ny dator i juni) och genast började saker jävlas, bl a så försvann installationen delvis under en omstart som skulle slutföra en uppdatering. Liksom WTF!!! Sen körde Nero en synlig och tre osynliga indexeringstjänster och hemliga agenter på datorn på sammanlagt typ 100 MB RAM. Så jag avinstallerade det. Hade en variant av Ashampoos Burning Studio tidigare, ska försöka hitta gratisskivan den kom på. Bränn Nero!

Är det bara Windowsmiljö som jävlas såhär, eller beror det på när man vill ha en dator till flera olika saker samtidigt? När jag blir rik ska jag skaffa en Mac till musikinspelning, en laptop med Ubuntu till vardagsbruk samt en HTPC e dyl till filmtittande och musiklyssnande.

He's lost control

Inte för att jag skriver sådär jätteofta i vanliga fall, men nu hände det sig så att mitt grafikkort pajade. I två veckor har jag surfat med mitt Wii och det går sakta att skriva för man måste peka och klicka på ett virtuellt tangentbord på teveskärmen.

Nåja, jag har inte gjort nåt särskilt. Bara jobbat på, bytt blöjor, gjort upp eld och grillat korv, sagt adjö till vintern, muttrat välkommen åter, döpt mitt barn och puréat morötter.

På bokrean köpte jag en hemträningsbok av Paulo Roberto, "The Brief Wondrous Life of Oscar Wao" av Junot Diaz och filmen "Control" om Ian Curtis av Anton Corbijn. Jag kan rekommendera filmen, och inte bara om ni som jag tycker att Joy Division är ett av världens bästa band någonsin.

Blasted

De gjorde en reprisvisit, svågern och svägerskan, men den här gången bestämde jag att vi skulle köpa mat från restaurang. Jag tryckte sen i mig min sushi och önskade att jag hade valt pizza, det var inte alls så njutbart och gott som det brukar vara. Oh well.

Sen ville jag ladda ner ett nytt spel från WiiWare som underhållning. Ett för flera spelare och kanske med möjlighet till Wi-Fi. Hade läst en del bra om Bomberman Blast på IGN så jag kastade 10€ i sjön. Om man är en gammal Bomberman-nörd så kanske det är värsta nostalgitrippen, men jag har aldrig rört ett spel i serien och var kass. Oh well.

Knappt tre månader kvar nu. Jag längtar. Mmm... Pappaledighet.

Läggdags

Igår ringde min svägerska och svåger och undrade om inte de skulle handla lite och komma hit och laga tachos till oss fyra. Det var en sån där fantastisk händelse som inte kommer så ofta. Vi passade på att spela lite Guitar Hero (III: Legends of Rock) också. När de gick hem vid tio tankade jag ner World of Goo från WiiWare. Klockan kvart i ett kunde jag konstatera att det var ett starkt vanebildande, strategiskt pussel. Sen var det läggdags.

Idag åkte gick jag direkt efter jobbet och lånade bilen av svärfar. Sen hämtade jag frun hos svägerskan, som skulle vara barnvakt, och så åkte vi till Bauhaus, Barnens Hus och IKEA. Vi köpte bl a lite rundstav, ett bäbistäcke och nya sängar. Sängar tar plats så jag hade bokat ett hyrsläp på Statoil, vilket jag hämtade nästan en timme för sent. Vidare tog vi en tur förbi svärföräldrarna och hämtade ett tapetserarbord och en spånskiva. Ringde in Anders för att hjälpa mig bära upp sängarna och under strapatserna födde vi idén att köra deras sängar till deras nya lägenhet och så gjorde vi det. När jag sen återlämnat släpen (i tid), tankat bilen och svärfar snällt skjutsat hem mig pausade jag med en pizza och en folköl innan jag skruvade på benen på sängarna. Och nu är det läggdags igen.

Man vet att man har dålig skäggväxt när...

...man sparat snorfanan i två veckor och ens fru plötsligt lutar sig fram och utbrister: "Håller du på och försöker spara ut mustasch?"

Från början skulle jag bara akta den röda, nariga överläpp jag fått av min salig förkylning. Efter en vecka hade jag fäst mig vid de glesa stråna och kunde för mitt liv inte förmå mig att hyvla dem. Igår bestämde jag mig att mina känslor var pjåsk och åter pjåsk. För att denna gång säkerställa att jag lärt mig något av mitt misstag, klippte jag bort den med en slö nagelsax. Over and out.

Bara de bästa bitarna

Igår skulle jag tillreda en sallad till maten. Jag hackade några soltorkade tomater och skar några små gurkstavar. Sen öppnade jag påsen med ruccola och hittade bland bladen några saftiga jordbitar. Jag är uppväxt på landet och vet att sallad växer upp ur just jord, men blev ändå lite förvånad. Jag tog en bild och ringade in några roliga påståenden, så att andra också kan roas av händelsen.

Lite stenbitsrom kanske hade passat till?

Good-for-nothing

Om drygt tre månader är det min tur att vara hemma med barnet, så frun har börjat titta på jobbannonser. Jag funderade på min egen yrkeskarriär och gjorde ett intressetest på Arbetsförmedlingens hemsida. Jag kom fram till att jag var helt ointresserad av att arbeta. Det enda som jag var mycket intresserad av var att "skriva". Tevespel fanns tyvärr inte med.

Hemmaman.

Det är så drygt med Yes

I närmare hundra år har det varit i princip slut i diskmedelsflaskan, men tro fan inte att man kan få bli tom och börja på den nya. Varje gång man vill ha en droppe får man vända uppochner och vänta och vänta. Men orka!

Sanning och konstig sekventialitet

Det är jobbigt när man måste göra saker i rätt ordning. Det jag tänker på just för tillfället är olika tevespel som jag vill spela. Ubisoft gör bra spel, just nu är jag väldigt sugen på att skaffa nyaste Prince of Persia. Jag saknar förstås medel för tillfället. Dessutom finns det inte till Wii och kommer aldrig att finnas till Wii. Jag vill egentligen inte lusa ner min PC med spel, men jag kan inte riktigt motivera ett inköp av ett PS3 eller Xbox360 heller.

Det största felet är dock att Ubisoft släppte en triologi Prince of Persia-spel till GameCube, av vilka jag varvat två under 2008. Den tredje delen (The Two Thrones) har varit svår att hitta till GameCube. Iaf på Blocket och Tradera. Och jag måste spela i rätt ordning. Zelda-spelen har jag spelat helt okronologiskt och inte brytt mig. Där är det iofs en helt ny och avslutad story i varje spel, vilket inte är fallet här. Det nya PoP-spelet ska vara helt väsensskilt och jag vill ju bli klar med triologin innan jag byter världsbild. Jaja, det är nördigt. Jag fattar, jag går och lägger mig.

Samma procedur som varje år

2009. Dags att summera vad som var så bra med året 2008. Toppen är förstås att ha fått det barnet som jag fick, han är just toppen. På årsbästalistorna blir det tomt. Jag har lyssnat mycket på musik, den mesta gavs ut 2007 eller tidigare. Kaizers Orchestras "Maskineri" och Gojiras "The way of All Flesh" är nog det enda som verkligen fastnat. Lissi Dancefloor Disaster släppte sin fina "Counterpoint" förstås. Mars Volta gjorde nog sin bästa skiva efter debuten och en fin konsert på Cirkus. Familjen gjorde också en riktigt skön konsert.

Jag har läst ett par böcker, ingen gavs ut 2008 men jag vill ändå rekommendera Per Ewalds "ABC för småbarnspappor". Speciellt om du ska bli pappa, men den är nog inte helt fel även om du inte ska det. Årets blogg var som vanligt Linus, ingen annan jag läser har samma fantastiska kombination av frekvens och innehåll. Jag fyllde trettio och fick ett Nintendo Wii av mina vänner (Tack igen!), men inga tevespel jag spelat är alls årsfärska. De har varit mycket underhållande ändå. Eller vänta! Jag fick Guitar Hero Aerosmith i julklapp. Hann dock knappt testa det innan nyåret. Jag har sett en del film, men jag glömmer dem oftast lika fort igen även om de är bra.

Julen tillbringades hemma i Norrlands skogar och var vit och mysigare än på länge. Nyåret åter i vår egen lägenhet med gäster som tog med sig superb mat att ätas i stearinljusens sken. Idag började jag jobba igen. Det var jobbigt, som tur är har vi trettondag imorgon. Jag behöver desperat vila, har blivit förkyld. När jag kom hem från jobbet var det dags för slutstrid i GameCube-spelet Eternal Darkness: Sanity's Requiem. Den var hur lätt som helst. Intressant spelidé, om än det blev något enformigt i längden.